Hur skulle en teist hantera insikten om att den har haft fel?

Och troende som avfärdar "bevis" på att Gud är påhittad av människor.

Den skulle säkert förlora all självrespekt och bli självdestruktiv, och inte stå ut med andra som levt med klart sinne.¨

Vissa under åratal, andra under resterande livstid medan en hel del skulle anlägga ett slags identitetsbyte av sådan personlighetsförändrande karaktär, som en kommunist kan få när världsbilden en dag rämnar.

Eller råkapitalisten, som antingen gör något vettigt av sitt cyniskt patologiskt maniskt ansamlande beteende, lyckas vända.. börjar agera humanist och lär sig dölja sitt samvete och inser att med tiden fäörbleknar allt, medan andra åker till Asien och söker lyckan där i djup skam.

Den religiöse kan bli en suput.. i försöket att socialisera sig med vad den tror är så-här-ska-man-göra, initialt.. får törnarna.. bryter armar och ben, och blir en rätt tafflig sorts "ateist" på sin höjd.

Vet inte riktig vad som skulle kunna övertyga.

Men dom har väl båda ögon öppna.

Only a god can prof another gods non exist.

Hehe . Nä

Då ens världsbild rasar åker många på en depression.
Jag har snackat med uteslutna/avhoppade JV och moskvatrogna kommunister som båda förtäljer samma sak.
JV na har klarat sig utåt sett bättre, gammelkommunisterna jag känner super rätt så kraftigt. Men största bidragande orsak till depressionen är att man förlorar en trosgemenskap med likasinnade, men också en " mening med livet".

Den utilitaristiska etiken i ord och som regel i gärning skiljer sig inte ett dugg från den kristna tro och filosofi jag själv står för vad jag kunnat se. Misstroendet mot oss som råkar uppleva större och djupare samband än någon människa kan förklara i ord utan enbart visats genom flera generationers gärningar begränsar förståndet och skapar konflikt helt i onödan i dagens skolvärld där tro och vetande inte tillåts att samexistera på hävdvunnen naturlig grund.

Utilitaristisk etik skiljer sig en hel del från standard-kristen etik. Men du tillhör kanske nån kristen subkategori med nån egen etisk tolknings-metodik och/eller tolknings-metodologi.

Skulle du kunne precisera din version av kristendomen? Det skulle möjligen kunne underlätta förståelsen av vad du skriver.

Dag Hammarskjöld är den jag upplevt i ord och gärning kunnat förklara innebörden i att vara människa och ha tro på en gemensamt större intelligens som även innefattar våra förfäders livsideal. Utifrån dessa tankar skulle ett fjärde testamente kunna formuleras som förklaring till alla föregående tror jag. Inget blir motsägande då det verkliga syfte och sammanhang världsreligionerna grundats på klargjorts.

Att formulera ett fjärde testamente (enligt din kommentar ovan) skulle vara en mycket spekulativ, ny bibeltolknings-metodologi ... och frågan är om resultatet skulle kunne anses att vara kristet öht.

Jo på den punkt som Gandhi, Einstein, Hammarskjöld, M L King, Dalai Lama osv. var överens kan man mycket väl formulera ett nytt testamente i samma anda som föregående urskrifter. Kristna eller ej visar sig andan genomgående.

Som uppvaknad från tankekontrollen inom Jehovas vittnen kan jag bekräfta att det är ett problem med att just bygga upp en ny identitet. Den tidigare identiteten har varit fullständigt uppbunden runt religionens verklighetsbeskrivning, och jag är nu tvungen att bygga upp en ny identitet från grunden.




Något som är oerhört frustrerande är dock just att andra inte har levt med klart sinne. Det tycks inte vara i människans natur att först och främst tänka logiskt och rationellt, utan istället i sin önskan att söka gemenskap acceptera gruppens verklighetsbeskrivning. Visst finns det undantag, men efter vad jag har sett så är det ganska få människor som verkligen gör självständiga bedömningar av vad som är på riktigt. I Sverige råkar samhället exempelvis vara relativt sekulariserat, men om samme svensk vore född i Indien, hade den då tänkt på samma sätt som en svensk?

Medvetenheten om att man är så starkt influerad av samhället omkring sig är första steget mot att kunna göra mer objektiva bedömningar av sina intryck, men den medvetenheten tycks ganska ovanlig. Det är lättare att intala sig själv att de val man gjort i livet är grundade på medvetna och logiska val.

Det verkar som att du förväxlar ekumenik (i en bredare betydelse av ordet än en rent intern-kristen metod) med bibeltolknings-metodologi. Dessa är trots vissa likheter inte identiska.

Jag har förstått skillnaden och det är på så vis jag kommit fram till en möjligt gemensam slutsats.