Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
En författares verk ska brännas om det kommer fram att han gjort något fel? Samma med en konstnärs tavlor? En stor entrepenör som gjort enormt mycket för sitt land, är inte värd något längre om det kommer fram att han haft vissa politiska sympatier? Samma med en oerhört vacker och populär drottning - där räckte det t.o.m. att det var hennes far, för att hon skulle devalueras...
Vissa resonerar ju så, men jag tycker att det är ett primitivt tänk. Jag tycker att det som kommer fram om privatpersonen inte gör verket eller yrkesgärningen sämre. Om det inte har ett DIREKT samband möjligen, som att en stor företagsledare byggt upp sitt företag med hjälp av slavarbetare...
Din övergång från mord till brott i allmänhet är en medveten dumhet från din sida. Din frågeställning är ointressant som sådan, och det vet du säkert om. Det tar vanligen ett par hundra år för en konstnärs verk att nå klassisk status, och då har man tid att handskas med frågan om varför denne slog ihjäl den och den, och varför eller varför inte Michelangelos takmålningar blir bättre eller sämre av att han dräpte nån på fyllan eller slog sin fru.
Men den typen av konst är ofta ett skydd mot såna som pm, vilken inte heller skulle hantera den utbildning och den lidelse för konstutövningen som dessa visat prov på. Konstutövningen som sådan är deras "sadism" och skyddet mot att vackla som människa. PM är inte i närheten av dem, och de är 999/1000 inte i närheten av honom. Jämförelse låter sig inte göras.
Att folk meckar i garaget är en helt ovidkommande fråga vad gäller mord, som kastar dig in i historieböckerna som mördare före allt annat. Mördare. I historieböckerna. Att du gillade att måla och skruva och satt i mammas knä när hon sjöng visor är det som kommer att utraderas av det faktum att du är mördare, inte något som man kommer att diskutera värdet av för mänskligheten.
Till och med de Sade själv, som sattes i fängelse för att han skrev och skrev för att han satt i fängelse, må ha gjort ett och annat, och varit narcissist och lite annat, men förefaller, om jag minns rätt, ha varit mest eftersökt för vad han skrev (och alltså inte gjorde, för att han skrev), och fortsatte att skriva i fängelset, för att han där ändå inget annat kunde göra. Det finns olika sätt att förleda andra, och sig själv, och var och en får dömas för sig. Han skrev om mord (möjligen...) men det är inte troligt att han begick några. Han kallas inför rätten för missbehandling av tjänare och prostituerade, som han förgrep sig på, och för vad han skrev. Men att njuta av att döda dem lär nog inte ha fallit honom in – och det kan man ju fundera ett tag på. Han tillhörde Frankrikes äldsta adelssläkter kan man tillfoga, och det fanns kanske ett (mytiskt) förflutet då inga offer skulle ha kunnat skvallra alls...
Och ingen vettig själ läser heller de Sade som något annat än ett symptom på en särskild sorts förvirring och som en form av historisk vittnesbörd om glappet mellan kyrkotexten och upplysningens text, hos någon som var lite för smart för sitt eget bästa. "Kungen är naken!"
– yeah, right. Mais bien. On y va! Off you go.
Lagen slutar inte gälla för att kyrkan och vetenskapen inte kan komma överens om vad som är sanning. Lagen kommer långt före båda, före Freud och före Hawking och före Hedenhös och t.o.m. före Dagens Industri. Du skall icke dräpa. Det är inte rekommendation, men det kan vara en vits att uppfatta det som det, om det hjälper.
Walls mördares känsloliv intresserar oss inte.
. Tack!
