Citat:
Ursprungligen postat av
PresidentBahama
Alpha101
Betänk följande alternativ:
Herr X konsumerar sin januarilön i februari, sedan konsumerar han sin februarilön i mars etc. På detta sätt lever herr X skuldfritt.
Herr Y lever upp sin januarilön i januari, och han lever upp sin februari i februari. På detta sätt lever herr Y ständigt skuldsatt och betalar räntor.
Vem lever smartast?
Det är helt och hållet en fråga om hur man definierar smartast. Jag har tidigare pekat på att du tar dina preferenser som någon slags allmängiltig sanning. Och menar att andra är mentalt handikappade som inte agrar i enlighet med dessa. Men dina preferenser är just bara dina. Andra människor har andra.
Personligen har jag alltid föredragit att tvärtom ha en cash reserve. Numera har den vuxit till att bli flera årslöner. Och det tycker nog många är ekonomiskt irrationellt. Vilket jag har förståelse för.
Men det betyder inte att jag menar att man inte kan skuldsätta sig. Det är tvärtom väldig rationellt att skuldsätta sig för att få tillgång till ett rimligt boende tidigare än man kan köpa det för sin cash reserve.
Tanken på att folk skall bo under en gran fram till de är 55 år och kan köpa sig en bostad har jag aldrig förstått mig på. Och ingen har lyckats förklara det heller. Ändå förfäktas den iden.
Citat:
Ursprungligen postat av
PresidentBahama
Om en generation lämnar över ett boende till sina barn, så kan dessa i sin tur lämna över ett boende till sina barn. På detta sätt lever de skuldfria i generation efter generation och betalar inga räntor. Är inte det en smart idé? Alla ekonomiskt sinnade bönder har levt så med sina gårdar. Skuldfri gård går från generation till generation.
Men (storstads)svensken har klantat till det för sig. Han ska ha allt här och nu, och även så mycket han kan av framtida intäkter. Och där har vi bubblan.
Hur tänkte du nu?
Alt A) Mina barn ärver mitt boende när jag dör. Säg att det sker när dom är 55-60 år. Den ena bor då i Singapore och den andra i Vancover. Vad ska dom nu göra annat än att kränga den och dela på arvet?
Vid den ålder har dom redan köpt allt som behöver. Och har rimligen en solid ekonomi.
Har dom lånefinansierat sitt boende däremot, så kan dom använda arvet att reducera ned sina skulder.
Alt B) Du menar att jag säljer min bostad och skänker dom arvet i förtid. Dvs redan nu. Och jag får leva resten av mitt liv i någon slags relativt armod. (Eftersom de redan bor i olika städer så är det inte tal om att dom skall ta över bostaden).
Men då uppkommer också frågan om vem det är som skall konsumera upp värdet av mitt arbete. Är det jag eller är det någon annan? Du verkar argumentera för att det inte är jag.
Men då behöver du förklara för folk varför dom skall genast skall skänka sina tillgångar till sina barn. Jag tror faktiskt att du kan få svårt att få gehör för din ide här.