Bästa lösning på Israel-Palestina-konflikten?

Båda sidor måste göra uppoffringar. Palestinierna kommer aldrig få igenom sin "right of return" och får nöja sig med självstyre i östra Jerusalem istället för uppdelning av staden och bygge av ny Berlinmur. Israelerna måste acceptera att etnisk rensning på 50 000–70 000 judar från Västbanken är nödvändig.

Nyckeln till detta är en vänster+mitten-koalitionsregering i Knesset, och en icke-korrupt regering i PA.

Även om jag är av diametralt motsatt åsikt är det tacksamt med raka, tydliga svar -- vilket är oerhört sällsynt i det här delforumet. Jag ser nämligen israelisk expansion av hela Judeen och etnisk homogenitet som nödvändiga för att på sikt säkra territoriet mot invasion och subversion. Men jag skulle aldrig hävda att detta är en sannolik utgång. Den liberala demokratin är ett så starkt inslag i Israel att det skulle mycket till för en caesaristisk omdaning. Men samtidigt lär status quo innebära Israels undergång (vilket jag tagit upp tidigare).

Mot bakgrund av demografiska trender (ortodoxa med högt barnafödande samt rysk invandring) tror jag dessutom att sannolikheten för en framtida mittenvänsterregering i Israel och ett samtida icke-korrupt arabiskt ledarskap är mycket, mycket låg. Det krävs en perfect storm.

Håller med! En sån här produktiv diskussion är mycket sällsynt på delforumet.

Det är väl max några tusen ryssar om året som immigrerar och de ortodoxa judarna har föder inte så många fler är resten, så visst kan en nedan regering väljas inom snar framtid. Många är trötta på Netanyahu och den israeliska folkopinionen tenderar att svänga kraftigt för en tvåstatslösning när PA faktiskt sätter sig vid förhandlingsbordet.

Med etnisk homogenitet, menar du att du anser att inga araber ska få bo i Israel, inte ens de som redan är medborgare? För det skulle aldrig accepteras, inte ens de mest extrema högerpartierna vill kicka ut israeliska araber. Som du själv verkar medge, Israel är alldeles för liberalt och demokratiskt för sådant trams.

Jag förstår att det blir lättare när två sionister diskuterar med varandra och bara är lite oense om exakt hur mycket man skall gynna den judiska sidan.

Favorit i repris men väl värt att älta lite extra....
Kan man verkligen skilja på staten Israel och ockupationen? Eller missuppfattade jag något?
Ockupationen upprätthålls med stöd av staten Israel i alla aspekter - militärt, politiskt och finansiellt. Utan staten Israel hade ockupationen aldrig varit möjlig. I min värld är ockupationen = Israel.

För att citera Diazeguma, han "är av diametralt motsatt åsikt", jag är för en tvåstatslösning med samma storlek som '67 års gränser medan han är för ett etniskt homogent Israel.

Vi har ändå produktiva diskussioner eftersom vi diskuterar sakfrågor istället för att klaga hela tiden som dig.

Västbanken är inte annekterad. Det är fan hur stor skillnad som helst!

De ortodoxa (Israels Trumpfaktor) utgör 10 % av väljarkåren, och även om de har ett stort bortfall ökar deras andel stadigt. Samtidigt har Israel 1,3 miljoner rysktalande, vars antal ökar för varje år.

Det säger jag inte emot. Men det gäller samtidigt för oppositionen att presentera ett trovärdigt alternativ, vilket blir svårt när Sionistunionen tvingas alliera sig med de islamister och antisionister som ingår i Gemensamma listan.

Sedan har vi också det animerade memet Abbas, som byggt sin karriär på så kallade international outcries i FN och andra meningslösa fora -- samtidigt som han lyckats berika sig själv och en liten klick inom myndigheten. Och med tanke på att Abbas utsett sig själv som president på livstid så lär det dröja till dess 82-åringen kastat in handduken.

Enbart från strategiskt viktiga områden, så att Israels etniska homogenitet stärks från 75 % till 90 %. Historiskt sker detta vid en förestående risk för subversion, likt tyskarna som etniskt rensades från Polen, Tjeckien och enklaven Kaliningrad/Königsberg efter andra världskrigets slut. Även Gandhis "fredliga revolution" medförde en etnisk rensning av muslimer från Indien till Öst- och Västpakistan jämte en reciprok utvisning av hinduer från Indusdalen och Bengalen (jämför judars situation i östra Judeen). Och ingen kan i dagsläget påstå att skapandet av Pakistan stärkte världsfreden, vilket speglar min syn på en hypotetisk palestinsk stat.

Tvåstatslösningen är ju en mild, frivillig variant av etnisk rensning, eftersom den innebär skapandet av två intill varandra liggande etnostater.

För övrigt har jag svårt att se hur Ayelet Shaked och Naftali Bennett skulle vara främmande för en sådan lösning, eller att Shas och Yisrael Beiteinu skulle opponera sig. Tvärtom tror jag att de, i detta hypotetiska scenario, får med sig Likud utan större svårigheter. Motståndet hos befolkningen skulle däremot vara mycket stort -- men ingenting i jämförelse med den internationella kondemnationen.

Mitt synsätt är alldeles för klassiskt-grekiskt för att fördöma det som sker av nödvändighet. Men visst är dagens Israel alldeles för demokratiskt och liberalt för att ett sådant tilltag skulle vinna brett folkligt stöd. På den punkten är vi helt överens.

Utan att vara speciellt kunnig så känns det som en bra utgångspunkt för förhandlingar.
Är det i linje med 1967 års gränser.
Extremisterna (krigshetsarna) på båda sidor måste få mindre inflytande.

En trovärdig lösning skulle exempelvis vara Olmerts förslag, med förändringarna jag listade igår.

Du har helt rätt i att Abbas är mer korrupt än ett ruttet äpple, han behöver ersättas om fred ska bli troligt.

I denna lösning blir den nya staten Palestina helt judefri, medan araberna i Israel inte tvingas flytta om de inte vill. Israel är trots allt Mellanösterns enda demokrati, så detta är en självklarhet om de vill fortsätta vara det.

För att få igenom detta i Knesset krävs inte nödvändigtvis stöd från antisemitiska arablistan. Vänsterpartierna skulle omedelbart rösta ja, mittenpartierna skulle med största sannolikhet rösta ja efter förhandlingar och små potentiella kompromisser. Dessutom är det mycket troligt att dessa partier skulle få ännu fler röster om förslaget offentliggjordes precis innan ett val.

Detta är trots allt den enda fredliga lösningen som inte resulterar i slutet på demokratin, apartheid eller inbördeskrig (de enda tre logiska konsekvenserna av en enstatslösning).

Det är nästan i linje med dem gränserna. Skillnaden är att Israel annekterar några få procent av Västbanken (där de största bosättningarna finns) och ger den nya staten Palestina motsvarande oanvänd mark i nuvarande Israel. Dessutom evakuerar israelerna en massa bosättningar som palestinierna då får flytta i helt gratis.

Jag håller med dig helt och fullt. Skiljelinjen oss emellan uppstår i kontrasten mellan pessimism och optimism såväl som synen på det geostrategiskt nödvändiga och det politiskt legitima. En auktoritär etnostat som lyckas säkra befolkningens överlevnad är -- i min mening -- att föredra framför en bräcklig, om än internationellt legitim, liberaldemokratisk ordning.

Frågan är dock om den senaste utvecklingen redan tagit död på tvåstatslösningen:

In an all-night session, the Knesset, Israel's parliament, enacted a law early Tuesday making it much more difficult to negotiate Jerusalem as part of a peace process. The holy city is the most sensitive -- and perhaps most important -- issue in the Israeli-Palestinian conflict, with parts of the city claimed by both sides as their capital.

Only days earlier, a guiding body for Prime Minister Benjamin Netanyahu's party voted unanimously to apply Israeli law to West Bank settlements. Although that vote was non-binding, such a move would be seen as Israeli annexation of the territory.

The law was passed as an amendment to Israel's Basic Law -- the closest thing Israel has to a constitution -- which gives it more political weight. The amendment stipulates that any attempt to transfer sovereign control of Jerusalem to a foreign entity needs to be approved by a supermajority of 80 Knesset members out of 120.

Oren Liebermann, CNN