Citat:
Just nu är väl inga hus och trädgårdar vackra och särskilt inte där det inte blir vinter med någon reda, men.. Vissa köper hus trots att de har tummen mitt i näven, andra för sakens skull. En statussymbol. Andra för att skärma av omvärlden med tomtgräns, staket och häckar. Många hus förfaller med dessa ägare och sistnämnda pga social fobi.
Staketet ser bedrövligt ut, men allra värst är kransen på ytterdörren. Grå, uttorkad och solblekt sedan år tillbaka, glömd, liksom resten av hus och trädgård. När man har barn boende hemma brukar man ju pynta och greja, typ en ljusslinga i en buske, äppelträd eller liknande och speciellt om inte barn mår bra. Man gör ju allt för att piffa och pigga upp stämningen. Men här är det dött.
Men vid uppfarten händer något! Utanför staketet står två rena bilar ingen behöver skämmas i. Det är dem familjen KOMMER i, parkerar, syns av andra. Med detta vill jag mena att OH levde två liv, ett med familjen och ett ute i stora världen.
Radhuset i Göteborg hann knappt köpas innan det var sålt igen. På köpedatum och nytt försäljingsdatum är det 11 månader. Kom grannarna för nära? Jag tycker det är egendomligt iaf.
Sedan har vi bilden på Agnes i trappan. Blek som porslin med mörka ringar under ögonen. Hon kan knappast vara 14 år på den bilden. Min första tanke var akut mineral- och vitaminbrist.
Förgiftning?
Tidigare i tråden kommenterade någon att OH inte var så lysande i texter. Jag minns inte. Kanske ifrågasatte han kollegor i sfären. Hittar det inte heller, men det finns därbak.
Luften gick ur den här familjen för många år sedan. Det är jag säker på. Obehaget ligger kvar i magvecket och då tänker jag på tid innan morden.