Citat:
Ja så kan man säkert känna, den bästa lösningen för alla hade givetvis varit om man byggde tätare städer, så att fler människor åtminstone hade haft en möjlighet av bosätta sig nära sina arbetsplatser, men vi har byggt utglesad stad, bland annat då våra dysfunktionella förorter, där det knappt finns en arbetsplats att tala om, jag har gångavstånd till mitt kontor och kan i princip lösa allt jag behöver lösa i vardagen utan att använda min bil överhuvudtaget(ja jag äger en bil, och betalar för boendeparkering, vilket är kraftigt subventionerat). Några av våra anställda sitter i trafikhelvetet varje dag, vilket jag verkligen inte skulle vilja genomlida.
Problemet med bilberoende städer, t ex Houston(för att ta ett annat amerikanskt exempel), är att städerna blir logistiska mardrömmar, man kan i princip inte bygga bort bilköer, det ger bara en inducerad effekt på trafikvolymerna, ett humoristiskt exempel på detta är Katy Freeway, har för mig att den är 26 filer bred där den är som bredast, och det är fortfarande bilköer.
Problemet med bilberoende städer, t ex Houston(för att ta ett annat amerikanskt exempel), är att städerna blir logistiska mardrömmar, man kan i princip inte bygga bort bilköer, det ger bara en inducerad effekt på trafikvolymerna, ett humoristiskt exempel på detta är Katy Freeway, har för mig att den är 26 filer bred där den är som bredast, och det är fortfarande bilköer.
Jovisst, det är ett logistiskt problem. Det blir lite absurt med städer där allt ligger rätt utspritt, men det krävs ändå bil för att överhuvudtaget ta sig någonstans (många verkar ta LA som exempel på det). Men det är knappast det enda problematiska och lite absurda med städer. Någonstans undrar jag om inte urbaniseringen börjar nå en vägs ände i västvärlden, för det finns redan något absurt i sig med att stora landsområden avfolkas för att människor ska tränga ihop sig allt trängre i allt mer överbefolkade städer, trots att de flesta som tvingas att verkligen ta del av den trängseln (bo trångt, tvingas bo ihop med främmande, pendla i en överfull kollektivtrafik, drabbas av den brottslighet som frodas i anonyma stadsmiljöer o.s.v.) inte uppfattar den som något positivt. Att jag var positivare till Stockholm när jag växte upp här berodde i första hand på att allt det lös med sin frånvaro på den tiden.
Nåja, vi får väl se. Oswald Spengler förutspådde att den urbanisering som han ansåg alltid kännertecknar civilisationer med en kultur på upphällning brukar efterföljas av en avurbanisering och eventuellt en ny kultur.
Dock är situationen i Sverige, allt med den pågående brottsutvecklingen (inte minst tack vare asylpolitiken) till den havererade polismyndigheterna p.g.a. en lång rad politiska beslut, ändå något mer konkret än bara hur det känns subjektivt. Som jag skrev i en Edit till förra inlägget:
Citat:
Edit: För att ge lite perspektiv på var vi redan nu befinner oss redan idag i en utveckling som är uppenbart negativ: Det finns endast ett par städer i USA (nej, NYC är inte en av dem) som har fler skjutningar per capita än Järvaområdet har i Stockholm. När de har slagits, så är nästa jämförelsepunkt våldsdrabbade ställen/krigszoner i tredje världen. Skjutningar är något som ofta kopplas till storstäder, men en mellanstor stad (eller internationellt snarare småstad) som Malmö har tre gånger fler skjutningar per capita än en världsmetropol som NYC. När det gäller handgranatsattackerna och sprängningarna, så finns det inte ens några jämförbara städer i Västvärlden och resten av den industrialiserade världen, utan där ligger vi redan på en nivå som i vissa svårt våldsdrabbade områden i tredje världen. Och som sagt, så kommer det bara bli värre.
