2018-01-23, 13:03
  #11581
Medlem
MeggieClearys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Avd.9
Jag resonerar såhär.
Barnen hade sina sjukdomar, och livet rullade på "normalt " över jul.
Det är såklart jobbigt, men det går.
Efter jul händer något, ex får mamman ett dåligt besked, (typ att cancern inte svarat på medicinen)
Mamman blir fruktansvärt deprimerad, då hon förmodligen skall gå bort pga cancern.
Mamman tar upp självmord, och driver den linjen.
Pappan ser ingen möjlighet att familjen skall få någon livskvalité, drömmarna försvinner mm mm.
Gemensamt beslut........ alla dör.

Jag tycker såklart inte att detta var ett bra beslut i så fall, utan dom borde såklart ha bett om akut hjälp.
Självmordet var fel !

Men typ nått sånt tror jag har hänt.

Ja så tror även jag att förloppet delvis har sett ut. Skulle tro att dom var utbrända/nedbrutna långt tidigare och att deras tankar och funderingar blev en symbios som till slut gick över gränsen till vanföreställningen att det bästa vore att alla dog. Jag kan inte se själva beslutet och genomförandet som något friskt men jag har förståelse(empati) över att det kan utvecklas och ske.
Citera
2018-01-23, 13:09
  #11582
Medlem
Piqatschos avatar
Vet man vad dödsorsaken är ännu?
Citera
2018-01-23, 13:15
  #11583
Medlem
O kanske skulle valt en annan partner från början...Men vad vet jag..

VET att Cancer är ett helvete, (mamma och syrran blev inte ens 50 år).
Citera
2018-01-23, 13:16
  #11584
Medlem
Nellis-AFBs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Avd.9
Jag resonerar såhär.
Barnen hade sina sjukdomar, och livet rullade på "normalt " över jul.
Det är såklart jobbigt, men det går.
Efter jul händer något, ex får mamman ett dåligt besked, (typ att cancern inte svarat på medicinen)
Mamman blir fruktansvärt deprimerad, då hon förmodligen skall gå bort pga cancern.
Mamman tar upp självmord, och driver den linjen.
Pappan ser ingen möjlighet att familjen skall få någon livskvalité, drömmarna försvinner mm mm.
Gemensamt beslut........ alla dör.

Jag tycker såklart inte att detta var ett bra beslut i så fall, utan dom borde såklart ha bett om akut hjälp.
Självmordet var fel !

Men typ nått sånt tror jag har hänt.

Jag tror att du har fel.

Tror att det handlar om empatiska och vanliga bra människor. Kämpat med äldsta dotterns sjukdom under många år. Olika diagnoser, nya behandlingar men trotts allt blir hon bara sämre.
När andra dottern också insjuknar fortsätter det bara i samma spår. Nya läkare, diagnoser och behandlingar – inget hjälper.
Till slut hittar de en obotlig genetisk sjukdom. En som bara blir värre desto äldre barnen blir. De ser redan hur deras äldsta kämpar och hur hon sakta förtvinar. Ser hur den yngre går åt samma håll.
Sedan händer något som får dem att bara ge upp efter många års kamp. En ”second opinion” som visar att det första testet var korrekt. Den äldsta kommer kanske inte ens ihåg sina föräldrar, klarar inte av läsa enkla texter. Något händer som öppnar upp avgrunden.
Att mamman skulle ha cancer spelar nog inte så stor roll. Tror att det handlar om barnen. Inte om de vuxna.
De beslutar sig då att det finns ingen mening med att fortsätta. Deras barn kommer aldrig att utvecklas, bara förtvina och dö. De tar beslutet och kliver ut i avgrunden.
Citera
2018-01-23, 13:53
  #11585
Medlem
Angående avskedsbrevet (filmen?), så funderar jag lite över hur det är upplagt. Vem är brevet riktat till? Skulle jag begå detta brott själv skulle jag definitivt rikta mitt brev till polis och allmänhet. Tänker att anhöriga redan vet och nånstans kan förstå varför man tagit beslutet. De lär ju inte skaka på huvudet och undra varför det hände iallafall. (Familj i kris, det som inte fick hända, hände osv)

Har man förklarat att det är pga bristande livskvalité, är det nog inte riktat till anhöriga. Ett ”förlåt” hade kanske räckt? Hade jag dödat min familj och själv sett det som en god gärning hade jag skrivit en förklaring till allmänheten. Ingen skulle få tro att jag är en ond mördare. Särskilt inte om jag är välutbildad och högt ansedd (blivande) professor.

Vart tog Scheele vägen? Vilket sammanträffande att Ernst & Young har sitt kontor i Lund på Scheelevägen.
Citera
2018-01-23, 14:16
  #11586
Medlem
cece123s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nellis-AFB
Jag tror att du har fel.

Tror att det handlar om empatiska och vanliga bra människor. Kämpat med äldsta dotterns sjukdom under många år. Olika diagnoser, nya behandlingar men trotts allt blir hon bara sämre.
När andra dottern också insjuknar fortsätter det bara i samma spår. Nya läkare, diagnoser och behandlingar – inget hjälper.
Till slut hittar de en obotlig genetisk sjukdom. En som bara blir värre desto äldre barnen blir. De ser redan hur deras äldsta kämpar och hur hon sakta förtvinar. Ser hur den yngre går åt samma håll.
Sedan händer något som får dem att bara ge upp efter många års kamp. En ”second opinion” som visar att det första testet var korrekt. Den äldsta kommer kanske inte ens ihåg sina föräldrar, klarar inte av läsa enkla texter. Något händer som öppnar upp avgrunden.
Att mamman skulle ha cancer spelar nog inte så stor roll. Tror att det handlar om barnen. Inte om de vuxna.
De beslutar sig då att det finns ingen mening med att fortsätta. Deras barn kommer aldrig att utvecklas, bara förtvina och dö. De tar beslutet och kliver ut i avgrunden.

Vart har du fått informationen om att barnen skulle döende??
Jag får absolut inte det intrycket.
Citera
2018-01-23, 14:22
  #11587
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Picasso2
Men hur kan föräldrarna avgöra att barnen inte har nån livskvalitet i framtiden? De var inte läkare eller forskare. De avgjorde på sin egen basis. Och två 40+-are har helt andra krav på livskvalitet än två unga flickor. Och dessa två tjejer tvivlar jag starkt på hade koll på forskning etc. Eller hur deras framtid såg ut. Nej, jag köper inte att detta var ett familjebeslut - det var ett beslut av två föräldrar som ansåg sig ha rätt att avgöra barnens öde. Inte ok. Men jag är helt klart intresserad av vad polisen förhoppningsvis kommer ut med om nån vecka eller så. För NÅT måste de väl rapportera - inte bara sekretessbelägga FUP:en och gå vidare. Kan jag tycka.

Det är troligtvis inte föräldrarna som "avgjort" detta. Det är den samlade forskarkåren som har sjukdomen som specialkompetens.
Var i ligger det svåra att förstå att det finns sjukdomar som bara har ett förlopp - rakt mot döden? Det är kanske svårt att ta in som förälder, men som utomstående betraktare kan det knappast vara det.
En obotlig genetisk sjukdom där alla kända fall har resulterat i en kraftigt begränsad livslängd med svåra komplikationer de sista åren. Det går liksom inte att komma och säga att "nej det där kommer inte gälla mina barn - för de är så speciella". Om man nu vet hur samtliga tidigare fall slutat så är det inte så dumt at tuta sig mot denna kunskap när man gör bedömningen även för nya fall.
Skulle vara som att be MS-patienter att sluta ta medicin för de kanske händer något annat med deras sjukdomsförlopp som är okänt.... Det är inte bias på något sätt. Tvärt om - att som du utesluta alla tidigare kända fall, det är bias.
Citera
2018-01-23, 14:30
  #11588
Medlem
larsingvarsfrus avatar
Teori:
Enklaste sättet för mig att förklara brotten i min hjärna är att HB dog först, förmodligen via strypning.
De hade kommit ihop sig, som många ggr innan, att OH bara ängnade sig åt själv och sin professur. Visst gick han ner i tid och jobbade mer hemifrån, men inte för sina döttrars skull, utan för att ostört kunna jobba med sin professur. HB upplevde snarare att han hade ökat sin arbetstid. HB:s protester mötte han upp med att köpa ny bil. HB kom hem från jobbet endast för att finna hemmet i samma tillstånd som hon lämnade det. Flickorna hade kokat makaroner åt sig själva och tvätten låg orörd.

Nu närmade sig ledigheten sitt slut och HB tog åter igen upp fördelningen och att hon inte kunde jobba hemifrån i den utsträckning som behövdes, att han fick börja leva upp till det han tidigare hade sagt och lovat. Men.. OH hade bara ett mål - att bli professor, dessa tankar var hans energi när familjen krävde hans närvaro. Nya och gamla oförrätter fyller rummet och HB avslutar med att hon kan leva utan honom.
Nu snäpper det. Vill hon sabba hela hans karriär nu när den väntar runt hörnet? Har hans uppoffringar inte betytt ett sk-t?

Greppet om hennes hals hårdnar medan han väser fram att han ska bli professor och att hon ska minsann inte få sabba det. Han ser sin utmärkelse, jublet, succén och alla glada människor som gratulerar hans framgång.

Plötsligt känner han att HB sjunker ihop, livlös faller hon ner på golvet..
- Hanna! Hanna, vakna! Han skakar henne, känner efter pulsen. Paniken stegras. Han springer runt i rummet och fram till HB, skakar i henne, men hon ligger bara där livlös. Han sitter tyst på golvet. Tiden går. Tankarna snurrar. Ilskan över hennes anklgelser blandas med förtvivlan att allt är över. Snart vaknar barnen. Han bär in henne till sovrummet, bäddar ner henne och stänger dörren. Han står där en stund, men går in igen och kollar. Ingen puls. Han går ut och stänger dörren igen.

- Var är mamma? OH rycker till, men svarar att hon sovit dåligt inatt och måste få sova några timmar till.
- Vi är hungriga!
OH lovar att han snart kommer upp med frukosten, bara de är tysta.
Om en stund kommer han att bli avslöjad. Barnen kommer att upptäcka vad som hänt, vad han gjort. Deras mamma. Skammen. Nu är allt förstört. Om hon inte bråkat, om alla hade gjort som han ville..
Han river runt i medicinskåpet. De får inte upptäcka vad han gjort. Han vill inte se deras förtvivlan och avsky. Nej nej nej..

- Kommer snart! Han vispar ihop den spetsade O´boyen på spisen och doppar fingret i och smakar. Lite beskt. Häller i lite socker. På mackorna lägger han rökt medwurst. Kanske det tar bort lite av det beska. Hjärtat bultar och händerna skakar.
Han tar brickan och går upp för trappan.

OH är nu ensam kvar. Han är inte avslöjad än. Alla ligger fridfullt nerbäddade. Det är tyst. Liksom livet. Han går ut och stänger av huvudströmbrytaren. Timmarna går. Han fingrar på mobilen, ska han ringa?
Skammen, skulden, orediga tankar strömmar genom hans huvud.
Han ser sin framgång, sin karriär rinna genom fingrarna som kvicksand. Allt är borta. Hans eftermäle kommer att vara en stor svart plump i protokollet. Trippelmord. Fängelse. Han skulle få all skuld att bära. Inför alla. Hans heder. Om de bara hade sett hans mål, förstått det, visat honom respekten. Han var ju den som hade framtidsplaner. Bångstyriga. Det var ju deras fel det här. Om de inte hade varit..

Han fryser. Huset är kallt och han går ut och sätter på strömmen. Lampan över spisen lyser när han kommer in igen. Insikten av vad han gjort kommer över honom. Han har mördat sin familj. Paniken stegrar sig. För evigt befläckad och bespottad. Kan han hålla konferensen? Nej! Läraren kommer ju..
De ska inte få ta mig levande. Jag gjorde allting rätt. Det är hennes fel i grunden. Hon var mamma och borde känt att hon var närmast att ta hand om dem. Att han var fadern i huset, att han var snäppet bättre än de övriga. Han ska inte ta all skuld. Vi var två om det.
Han dikterar ett brev och beskriver i grova drag det de gjort och varför. Han skriver under. Tar fram HB:s körkort och studerar namnteckningen, blicken sveper över hennes bild. Han fattar pennan och skriver hennes namn vid sidan av sitt.

Han går ut i förrådet och plockar fram snören och rep, drar i dem. Repet blir bäst. Han går in och låser dörren om sig.

Jag tror att alla har olika dödsdagar, men kan bli svåra att upptäcka.

Krysset här bredvid är jag. Varsågod och skjut: X
Citera
2018-01-23, 14:36
  #11589
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av larsingvarsfru
Teori:
Enklaste sättet för mig att förklara brotten i min hjärna är att HB dog först, förmodligen via strypning.
De hade kommit ihop sig, som många ggr innan, att OH bara ängnade sig åt själv och sin professur. Visst gick han ner i tid och jobbade mer hemifrån, men inte för sina döttrars skull, utan för att ostört kunna jobba med sin professur. HB upplevde snarare att han hade ökat sin arbetstid. HB:s protester mötte han upp med att köpa ny bil. HB kom hem från jobbet endast för att finna hemmet i samma tillstånd som hon lämnade det. Flickorna hade kokat makaroner åt sig själva och tvätten låg orörd.

Nu närmade sig ledigheten sitt slut och HB tog åter igen upp fördelningen och att hon inte kunde jobba hemifrån i den utsträckning som behövdes, att han fick börja leva upp till det han tidigare hade sagt och lovat. Men.. OH hade bara ett mål - att bli professor, dessa tankar var hans energi när familjen krävde hans närvaro. Nya och gamla oförrätter fyller rummet och HB avslutar med att hon kan leva utan honom.
Nu snäpper det. Vill hon sabba hela hans karriär nu när den väntar runt hörnet? Har hans uppoffringar inte betytt ett sk-t?

Greppet om hennes hals hårdnar medan han väser fram att han ska bli professor och att hon ska minsann inte få sabba det. Han ser sin utmärkelse, jublet, succén och alla glada människor som gratulerar hans framgång.

Plötsligt känner han att HB sjunker ihop, livlös faller hon ner på golvet..
- Hanna! Hanna, vakna! Han skakar henne, känner efter pulsen. Paniken stegras. Han springer runt i rummet och fram till HB, skakar i henne, men hon ligger bara där livlös. Han sitter tyst på golvet. Tiden går. Tankarna snurrar. Ilskan över hennes anklgelser blandas med förtvivlan att allt är över. Snart vaknar barnen. Han bär in henne till sovrummet, bäddar ner henne och stänger dörren. Han står där en stund, men går in igen och kollar. Ingen puls. Han går ut och stänger dörren igen.

- Var är mamma? OH rycker till, men svarar att hon sovit dåligt inatt och måste få sova några timmar till.
- Vi är hungriga!
OH lovar att han snart kommer upp med frukosten, bara de är tysta.
Om en stund kommer han att bli avslöjad. Barnen kommer att upptäcka vad som hänt, vad han gjort. Deras mamma. Skammen. Nu är allt förstört. Om hon inte bråkat, om alla hade gjort som han ville..
Han river runt i medicinskåpet. De får inte upptäcka vad han gjort. Han vill inte se deras förtvivlan och avsky. Nej nej nej..

- Kommer snart! Han vispar ihop den spetsade O´boyen på spisen och doppar fingret i och smakar. Lite beskt. Häller i lite socker. På mackorna lägger han rökt medwurst. Kanske det tar bort lite av det beska. Hjärtat bultar och händerna skakar.
Han tar brickan och går upp för trappan.

OH är nu ensam kvar. Han är inte avslöjad än. Alla ligger fridfullt nerbäddade. Det är tyst. Liksom livet. Han går ut och stänger av huvudströmbrytaren. Timmarna går. Han fingrar på mobilen, ska han ringa?
Skammen, skulden, orediga tankar strömmar genom hans huvud.
Han ser sin framgång, sin karriär rinna genom fingrarna som kvicksand. Allt är borta. Hans eftermäle kommer att vara en stor svart plump i protokollet. Trippelmord. Fängelse. Han skulle få all skuld att bära. Inför alla. Hans heder. Om de bara hade sett hans mål, förstått det, visat honom respekten. Han var ju den som hade framtidsplaner. Bångstyriga. Det var ju deras fel det här. Om de inte hade varit..

Han fryser. Huset är kallt och han går ut och sätter på strömmen. Lampan över spisen lyser när han kommer in igen. Insikten av vad han gjort kommer över honom. Han har mördat sin familj. Paniken stegrar sig. För evigt befläckad och bespottad. Kan han hålla konferensen? Nej! Läraren kommer ju..
De ska inte få ta mig levande. Jag gjorde allting rätt. Det är hennes fel i grunden. Hon var mamma och borde känt att hon var närmast att ta hand om dem. Att han var fadern i huset, att han var snäppet bättre än de övriga. Han ska inte ta all skuld. Vi var två om det.
Han dikterar ett brev och beskriver i grova drag det de gjort och varför. Han skriver under. Tar fram HB:s körkort och studerar namnteckningen, blicken sveper över hennes bild. Han fattar pennan och skriver hennes namn vid sidan av sitt.

Han går ut i förrådet och plockar fram snören och rep, drar i dem. Repet blir bäst. Han går in och låser dörren om sig.

Jag tror att alla har olika dödsdagar, men kan bli svåra att upptäcka.

Krysset här bredvid är jag. Varsågod och skjut: X


Det är ju som sagt en teori...........
Citera
2018-01-23, 14:41
  #11590
Medlem
vichy6s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av larsingvarsfru
Teori:
Enklaste sättet för mig att förklara brotten i min hjärna är att HB dog först, förmodligen via strypning.
De hade kommit ihop sig, som många ggr innan, att OH bara ängnade sig åt själv och sin professur. Visst gick han ner i tid och jobbade mer hemifrån, men inte för sina döttrars skull, utan för att ostört kunna jobba med sin professur. HB upplevde snarare att han hade ökat sin arbetstid. HB:s protester mötte han upp med att köpa ny bil. HB kom hem från jobbet endast för att finna hemmet i samma tillstånd som hon lämnade det. Flickorna hade kokat makaroner åt sig själva och tvätten låg orörd.

Nu närmade sig ledigheten sitt slut och HB tog åter igen upp fördelningen och att hon inte kunde jobba hemifrån i den utsträckning som behövdes, att han fick börja leva upp till det han tidigare hade sagt och lovat. Men.. OH hade bara ett mål - att bli professor, dessa tankar var hans energi när familjen krävde hans närvaro. Nya och gamla oförrätter fyller rummet och HB avslutar med att hon kan leva utan honom.
Nu snäpper det. Vill hon sabba hela hans karriär nu när den väntar runt hörnet? Har hans uppoffringar inte betytt ett sk-t?

Greppet om hennes hals hårdnar medan han väser fram att han ska bli professor och att hon ska minsann inte få sabba det. Han ser sin utmärkelse, jublet, succén och alla glada människor som gratulerar hans framgång.

Plötsligt känner han att HB sjunker ihop, livlös faller hon ner på golvet..
- Hanna! Hanna, vakna! Han skakar henne, känner efter pulsen. Paniken stegras. Han springer runt i rummet och fram till HB, skakar i henne, men hon ligger bara där livlös. Han sitter tyst på golvet. Tiden går. Tankarna snurrar. Ilskan över hennes anklgelser blandas med förtvivlan att allt är över. Snart vaknar barnen. Han bär in henne till sovrummet, bäddar ner henne och stänger dörren. Han står där en stund, men går in igen och kollar. Ingen puls. Han går ut och stänger dörren igen.

- Var är mamma? OH rycker till, men svarar att hon sovit dåligt inatt och måste få sova några timmar till.
- Vi är hungriga!
OH lovar att han snart kommer upp med frukosten, bara de är tysta.
Om en stund kommer han att bli avslöjad. Barnen kommer att upptäcka vad som hänt, vad han gjort. Deras mamma. Skammen. Nu är allt förstört. Om hon inte bråkat, om alla hade gjort som han ville..
Han river runt i medicinskåpet. De får inte upptäcka vad han gjort. Han vill inte se deras förtvivlan och avsky. Nej nej nej..

- Kommer snart! Han vispar ihop den spetsade O´boyen på spisen och doppar fingret i och smakar. Lite beskt. Häller i lite socker. På mackorna lägger han rökt medwurst. Kanske det tar bort lite av det beska. Hjärtat bultar och händerna skakar.
Han tar brickan och går upp för trappan.

OH är nu ensam kvar. Han är inte avslöjad än. Alla ligger fridfullt nerbäddade. Det är tyst. Liksom livet. Han går ut och stänger av huvudströmbrytaren. Timmarna går. Han fingrar på mobilen, ska han ringa?
Skammen, skulden, orediga tankar strömmar genom hans huvud.
Han ser sin framgång, sin karriär rinna genom fingrarna som kvicksand. Allt är borta. Hans eftermäle kommer att vara en stor svart plump i protokollet. Trippelmord. Fängelse. Han skulle få all skuld att bära. Inför alla. Hans heder. Om de bara hade sett hans mål, förstått det, visat honom respekten. Han var ju den som hade framtidsplaner. Bångstyriga. Det var ju deras fel det här. Om de inte hade varit..

Han fryser. Huset är kallt och han går ut och sätter på strömmen. Lampan över spisen lyser när han kommer in igen. Insikten av vad han gjort kommer över honom. Han har mördat sin familj. Paniken stegrar sig. För evigt befläckad och bespottad. Kan han hålla konferensen? Nej! Läraren kommer ju..
De ska inte få ta mig levande. Jag gjorde allting rätt. Det är hennes fel i grunden. Hon var mamma och borde känt att hon var närmast att ta hand om dem. Att han var fadern i huset, att han var snäppet bättre än de övriga. Han ska inte ta all skuld. Vi var två om det.
Han dikterar ett brev och beskriver i grova drag det de gjort och varför. Han skriver under. Tar fram HB:s körkort och studerar namnteckningen, blicken sveper över hennes bild. Han fattar pennan och skriver hennes namn vid sidan av sitt.

Han går ut i förrådet och plockar fram snören och rep, drar i dem. Repet blir bäst. Han går in och låser dörren om sig.

Jag tror att alla har olika dödsdagar, men kan bli svåra att upptäcka.

Krysset här bredvid är jag. Varsågod och skjut: X

Du har nog ingen vidare karriär som författare. Däremot håller jag med dig om att de kanske inte dog samma timme ( dygn som du skriver )
Citera
2018-01-23, 14:45
  #11591
Medlem
larsingvarsfrus avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Avd.9
Det är ju som sagt en teori...........

Jag tror inte hans självbild var 100. Tittade på filmen där han håller föredrag, massa svammel och eh eh, sökande med blicken efter nickar och bekräftelse. Stel.
Baserade föregående inlägg på denna presentation.
Citera
2018-01-23, 14:47
  #11592
Medlem
larsingvarsfrus avatar
Citat:
Ursprungligen postat av vichy6
Du har nog ingen vidare karriär som författare. Däremot håller jag med dig om att de kanske inte dog samma timme ( dygn som du skriver )

Just därför jag vanligtvis håller mig till one liners i övrigt!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in