Utstött pga politisk uppfattning

Min situation liknar delvis situationen för trådskaparen av tråden "Har förstört mitt liv". Skillnaden ligger dock i att jag inte gjort något brottsligt eller ens något fel. På grund av diverse artiklar på nätet har jag fått något som kan liknas vid sparken från mitt jobb (dom har blivit av med mig) och jag kommer inte kunna få något jobb alls i Sverige, i vart fall inte de närmaste åren. Vissa säger att det inte förhåller sig på det viset men jag vet att det är så (har fått det bekräftat flera gånger i olika situationer). Detta gäller även jobb i privat sektor då arbetsgivare är extremt nojiga och då det finns angiveriverksamheter (jag finns t.ex. på #jagärhär:s radar).

Har blivit extremt bitter och cynisk av denna situation. Mår dåligt. Dricker en hel del för att må bättre. Samtidigt finns det inte direkt någon utväg. Det går med andra ord att "förstöra sitt liv" trots att man enbart har agerat rätt och sagt det som är sant (inget som faller under HMF).

Försök få förtidspension. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men om hycklar-Sverige gör dig arbetslös så ska det ta mig fan försörja dig också.

Om du dels säger att du inte gjort något fel och samtidigt utsätts för så grova konsekvenser, så undrar jag och vi andra vad det är du har sagt/spridit?

Journalist eller lärare?

Doktor, samhällsvetenskap.

Då får du väl skriva en bok om dina hjärtefrågor och ge svar på:

Vad fan var det som hände och fick ett helt folk i masspsykos?

Villka är problemen?

Hur ska samhället ta sig ur problemen?

Vad blir följderna av misstagen?

Glöm inte referenser på allt.

Lagom till valet kan du få sitta i TV-soffan...

Som påtalats, skriv en bok om det hela.
Det kan ju få upp fokuset på problematiken.

En bok ger liten inkomst. Men visst, det kan vara en möjlighet. De senaste månaderna har dock min syn blivit alltför svart för att göra något konstruktivt. Har börjat avveckla min anknytning till samhället. Jag uppfattar samhället som ett stort skämt. Ska söka hjälp men ser inte fram emot att hamna hos nån jävla batikhäxa på vårdcentralen.

Det var inte mest för inkomsten som jag tänkte på bokskriveriet.

Har du väl fått medieljuset på dig går det ju att hålla föreläsningar och vara med i debatter om ämnet och då kan du ju få möjligheten att lyfta på den stigmatisering du verkar befinna dig i.

Och ja det är ett högt pris som man kan få betala för att man har åsikter som andra tycker är felaktiga.
Är det rätt?
Nej.

Så länge man sköter sitt jobb och inte låter sina politiska åsikter färga av sig så skall man givetvis få hysa vilka åsikter som helst. Kan folk inte acceptera det är det ju faktiskt de som skall sättas under lupp för att de har en samarbetsproblematik och inte du.

Men med den utbildning du har så borde du ju kunna söka jobb i våra grannländer eller i den språkvärld du behärskar. Själv visste jag inte hur fort jag skulle kunna lämna landet och börja jobba utomlands när jag såg vilka löjligt låga ingångslöner jag vart erbjuden här i Sverige.
Men ett råd, håll dig borta från spriten, den kommer aldrig att hjälpa dig.

Och varför tvekan, motviljan i att söka hjälp?
Bryter du ett ben tvekar du väl inte att söka hjälp hor en läkare?
Har nu själen fått sig en törn så kan den behöva lite hjälp att läka den med av någon som är expert inom detta område. Det är ju inte märkligare det än att du måste även tanka den bästa av bilar du kan finna på marknaden när du fått bensinstopp, du liksom överger den ju inte.
Och har du nu tagit dig så långt att du fixat att doktorera så har du ju förmågan utöver det vanliga att kunna fokusera på en uppgift, nu har du en ny uppgift och det är att komma tillbaka.

Det blir ju s.a.s. din upprättelse och långfinger till de som gjort detta mot dig och det bästa du kan göra för dig själv.

Bara kritik mot den nuvarande eliten (hård kritik, ingen halvmesyr).

Såklart förstod jag att det skulle bli konsekvenser. Och på sätt och vis har jag kommit lindrigt undan om man t.ex. jämför med dissidenter i Ryssland. Samtidigt är det svårt att låta bli om man är idealist. Min tidigare idealism har dock börjat vändas till sin motsats, lite som Harvey Dent.

Jag förstår ditt dilemma. Vore det inte bättre om du bara rättar in dig i ledet offentligt och istället arbetar i skuggorna, så som många andra regimkritiker gör? Om du inte vill bli martyr vill säga.

Du ska vara stolt över dig själv och ha råg i ryggen för att du gjorde det du tyckte var rätt. Kalkryggarna inom den akademiska världen lever i sin bubbla och följer och bräker med skocken, du gick din egen väg och det är inte många som vågar göra sådant idag och det ska du vara stolt över. Lägg ned spriten, börja träna som en dåre någon fysisk aktivitet och håll huvudet högt. Det finns säkert mängder med människor inom din sfär som håller med dig men som inte har kulorna för det du gjorde, du är deras förebild med all säkerhet. Hoppas allt löser sig!