Citat:
Jag tror inte alls att det är så som du skriver. Däremot så förstår jag att du uppfattar det på det sättet.
90% av alla SD-underfolk är nämligen rasister. Mer eller mindre. Men då dessa också samtidigt är småfittiga svennefegisar så vågar de inte komma ut ur garderoben och erkänna det.
Istället så för dessa b-svenskar debatt med en massa finurliga argument som till 100% grundar sig på "för allas bästa" och "invandrare bara snyltar och våldtar". Vad de små defekta stollarna inte fattar (i verkligheten precis som på flashback) är att deras egentliga människosyn lyser igenom som värsta strålkastaren. Deras uppenbara rasism är alltså det som får andra att ropa rasism, inte avsaknad av eventuell statistik.
Vi är dock gott om sverigeälskare som har förståndet i behåll, som inte lider av defekta lantisgener och som också ser problemen med utanförskap, importerad våldskultur och nivåer av invandrare som inte har samma syn på det gemensamma som oss.
Men vi kan se dessa saker, tycka att de är problem och vilja åtgärda dessa och reversera utvecklingen - utan att för den sakens skull ljuga med statistik, sprida lögner eller göra avkall på vår medmänsklighet. Och vi klarar av att göra detta och samtidigt öppna oss för andra folkslags kultur och synsätt utan att vilja klumpa ihop människor i vi&dem för att göra det enkelt för oss.
Du förstår - vi vanliga svenskar - pekar finger på problem - inte på folk! Vi förstår att livet handlar om förändring. Att ta beslut, agera på dessa beslut, skörda vinster när besluten varit lyckosamma och att lära när de inte varit så bra. Vi förstår att invandring är otroligt bra för Sverige, men vi förstår också att dålig integration får oönskade konsekvenser. Så vi lär oss och förändrar vår syn. Därav att t.ex moderater, sossar och andra ändrar skutans kurs då och då.
Vad vi inte har - är samma statiska dysfunktionella syn år ut och år in. Så som rasisterna i SD har. Och vad vi inte har - är nedvärderande synsätt på hela folkgrupper.
Vi söker inte information, och för inte debatt, för att bevisa teser om andra folkslags undermålighet. Vi söker information och ifrågasätter våra egna slutsatser för att få ökad förståelse och lösa problem.
Därav att ingen kallar oss rasister - trots avsaknad av statistik. Men att alla kallar SDs imbeciller rasister - även om de har all statistik i världen som talar för sin sak.
90% av alla SD-underfolk är nämligen rasister. Mer eller mindre. Men då dessa också samtidigt är småfittiga svennefegisar så vågar de inte komma ut ur garderoben och erkänna det.
Istället så för dessa b-svenskar debatt med en massa finurliga argument som till 100% grundar sig på "för allas bästa" och "invandrare bara snyltar och våldtar". Vad de små defekta stollarna inte fattar (i verkligheten precis som på flashback) är att deras egentliga människosyn lyser igenom som värsta strålkastaren. Deras uppenbara rasism är alltså det som får andra att ropa rasism, inte avsaknad av eventuell statistik.
Vi är dock gott om sverigeälskare som har förståndet i behåll, som inte lider av defekta lantisgener och som också ser problemen med utanförskap, importerad våldskultur och nivåer av invandrare som inte har samma syn på det gemensamma som oss.
Men vi kan se dessa saker, tycka att de är problem och vilja åtgärda dessa och reversera utvecklingen - utan att för den sakens skull ljuga med statistik, sprida lögner eller göra avkall på vår medmänsklighet. Och vi klarar av att göra detta och samtidigt öppna oss för andra folkslags kultur och synsätt utan att vilja klumpa ihop människor i vi&dem för att göra det enkelt för oss.
Du förstår - vi vanliga svenskar - pekar finger på problem - inte på folk! Vi förstår att livet handlar om förändring. Att ta beslut, agera på dessa beslut, skörda vinster när besluten varit lyckosamma och att lära när de inte varit så bra. Vi förstår att invandring är otroligt bra för Sverige, men vi förstår också att dålig integration får oönskade konsekvenser. Så vi lär oss och förändrar vår syn. Därav att t.ex moderater, sossar och andra ändrar skutans kurs då och då.
Vad vi inte har - är samma statiska dysfunktionella syn år ut och år in. Så som rasisterna i SD har. Och vad vi inte har - är nedvärderande synsätt på hela folkgrupper.
Vi söker inte information, och för inte debatt, för att bevisa teser om andra folkslags undermålighet. Vi söker information och ifrågasätter våra egna slutsatser för att få ökad förståelse och lösa problem.
Därav att ingen kallar oss rasister - trots avsaknad av statistik. Men att alla kallar SDs imbeciller rasister - även om de har all statistik i världen som talar för sin sak.
Jag blev en smula förbluffad över ditt svar, Skilly.
Jag tänker inte debattera SD eller rasism med dig. Däremot konstaterar jag att Sverige under mer än femton år konsekvent har vänt bort blicken från de problem som invandringen har fört med sig.
Ett exempel på detta är det svenska förnekandet alternativt hjälplösheten inför invandrad hederskultur:
Citat:
I tjugo år har våra makthavare sagt att integrationspolitiken är misslyckad. Senast beskrev den nye moderatledaren Ulf Kristersson frågan som en tickande bomb dock utan att tillägga att denna ”bomb” har konstruerats av regering efter regering under lång tid.
https://www.dn.se/debatt/tiden-ute-for-barnaktenskap-och-oskuldskontroller/
https://www.dn.se/debatt/tiden-ute-for-barnaktenskap-och-oskuldskontroller/
Citat:
Eva Moberg var en av ytterst få ledande feminister som utmanade kulturrelativisterna, vilka hotade med rasistkortet om man synade kultur och religion: ”Vi har en strikt dubbelmoral här: så länge en flicka bara lugnt lever vidare under oavbruten bevakning och latenta hot så ska vi inte lägga oss i utan respektera andras kulturmönster. Men om hon vågar reagera och blir misshandlad eller dödad, då får gärningsmannen absolut inte ses som en del av sin kultur, ty då blir den ’stigmatiserad’.”
Sverige har en lång historia av bortvända blickar och dubbelmoral bakom sig. De bortvända blickarna har sannolikt uppmuntrats av personer som du, Skilly.
En del av det svenska förnekandet verkar nå sitt slut, men hjälplösheten finns kvar. Vad ska vi göra, liksom? Våra politiker och myndigheter verkar famla i blindo. Kanske, om politikerna säger att de ska ta krafttag, så räcker det kanske att de säger att de ska ta krafttag? Det kanske räcker med att de pratar? Myndigheter och politiker kanske inte behöver göra någonting? Problemet kanske löser sig av sig själv?
Den här "stoppa-huvudet-i-sanden"-mentaliteten finns kvar. Därför behövs det blåslampor i baken på politiker.
Så tack, Ann Heberlein.
