Dekonstruktiv kritik - En podcast av komikern Aron Flam

Jag vill hävda att jag tycker lite sisådär om båda sidor. Förstår absolut åsikten att ingen vann. Säger man att nån sida krossade, så förstår jag verkligen inte.

Aron ville ha debatten. Aron hade sedan ingenting att komma med (förutom att skrika över sina motståndare vid ett par tillfällen) utan hade en anklagelsepunkt som han inte riktigt kunde underbygga medan IRM-gänget (som jag återigen, bara för säkerhets skull måste påpeka, ogillar starkt) kunde sitta ganska still i båten. På så vis framstod Aron som en konspirationsteoretiker med massor av anti-semitiska hjärnspöken medan hans motdebattörer framstod som lugna och sansade.

Är inte det att bli avklädd?

Nu har jag lyssnat på debatten mellan Aron Flam och Inte Rasist Men ... .

Tyvärr kom jag fram till att Aron Flam är en väldigt, väldigt psykiskt sjuk man. Han borde få psykiatrisk hjälp. Han borde vara intagen på nån psykavdelning typ Beckomberga. Hela hans väsen är förgiftat av antisemitiska konspirationsteorier - där man måste erkänna att judarna är förföljda. Annars är man antisemit. Gäääsp ... .

Sen har vi detta att Aron Flam - son till en ekonomiprofessor - hakat upp sig på att Henrik Johansson publicerat grejer under arbetstiden. WordPress fungerar på det sättet att inlägg kan förhandsinställas så de publiceras kl 6,7, 9, 12, 15 eller nåt annat klockslag. Jag förstår inte ens att Aron Flam tog upp den där åsiktsklubban. För där stod Aron Flam avklädd och framstod som om han vore efterbliven.

Gott folk, Aron Flam trodde alltså att publiceringsklockslag är beviset på att någon suttit och jobbat med en text tills det ögonblicket.

Hör ni inte hur dum Aron Flam låter? Mannen är psykiskt sjuk. Helt plötsligt förstår jag mörkret i hans blick. Det är demonerna i hans huvud som får honom att se så plågad ut.

Aron Flam - eller anhörig - som läser detta - uppsök psykakuten. Aron Flam behöver hjälp omgående.

Är det någon som tycker att han verkar vara den skarpaste kniven i lådan?

Ärligt talat, så trodde jag det. Han har poserat som nån slags übermenschen. Självklart lät jag mig luras. Men inte fler gånger.

Lite förvånande ändå med tanke på att du i din inläggshistorik yrar om judar och judemakt i vart och varannat inlägg!

Är själv inget fan av användandet av antisemitism i politisk pajkastning eller israellobbyns utnötning av begreppet , men t om jag känner igen en äkta antisemit när jag ser en..

Då vet du också att antisemitkortet alltid plockas fram när berättigad kritik framförs mot en jude eller judiska lobbyorganisationer.

Rapport efter ha lyssnat 41:14 (stod inte ut längre) av avsnitt 7.6: samtal med IRM.

Förutsättningar: Jag lyssnar regelbundet på Dekonstruktiv kritik, även om jag inte är något jättefan av just Aron Flam (jag upplever honom som enkelspårig och inte särskilt rolig eller intelligent [därmed inte sagt att han är ointelligent, men högst normalbegåvad, som en genomsnittlig högskolestudent]), men samtalen med gästerna brukar bli bra ändå. Jag ser fram emot ett tredje avsnitt med Jens Ganman. IRM känner jag inte till alls, har inte läst eller hört något. Tabula rasa vad dem anbelangar alltså.

Förhandstips efter introduktionen: AF kommer att sätta dem på plats eftersom de talar på sävlig norrländska (?) vilket gör dem A) röda B) en smula tjockskalliga C) ovana vid kritik (ursäkta mina fördomar).

Slutsats (nåja, gav upp halvvägs): Herrejösses vad usel AF var! Rena rama foliehattspåhitt om hemlig avlöning från LO och annat grundlöst. Inget på fötterna alls. Efter 30 min kollade jag om inte podcasten var färdig snart, för då hade hela gänget suttit och upprepat sig i gott och väl 10 min. Skrikigt, tjatigt och snarstucket. Alldeles för ofta lät meningsutbytet så här, eftersom IRM inte riktigt kunde hålla huvudet kallt efter alla hårresande anklagelser från AF:

1: -Bla bla bla bla bla bla
2: (tycker poängen har gått fram, kan inte hålla sig längre) - Men...
1: (tappar fattningen helt) - NEJ NU ÄR DET DU SOM LÅTER MIG PRATA FÄRDIGT!!! AVBRYT INTE!! SOM JAG VAR PÅ VÄG ATT SÄGA... ehh... hrm... förresten jag var nog klar där.

Man skulle annars tro att alla inblandade visste att de satt i en podcast - att de snackade för lyssnarnas skull. Om man tycker att man fått fram sin poäng både en och två gånger och lämnat motståndaren svarslös/svamlande, då är man ju färdig. Jobbet är utfört, kampen är vunnen. Din motståndare kommer ju inte dunka dig i ryggen och säga: "Fan vad bra sagt, vilket bra argument, jag har haft fel hela tiden. Du är allt bra smart, jag kommer genast gå över på din sida." Frustrerande att lyssna på folk som bara verkar vara ute efter att tvåla till varandra för vilken skitsak som helst istället för att diskutera sakfrågan.

Och då var ändå själva formen kanske det minsta problem... För jag hade svårt att köpa dilemmat i frågeställningen: varför fokuserar IRM på SD? Ungefärligt svar: "Vi förnekar inte att rasism finns på andra ställen i samhället, man man måste ju avgränsa sig på något sätt, ingen har obegränsat med tid och resurser, och vi har inte de rätta förkunskaperna om islam och arabiska för att granska den gruppen, så vi lämnar det till någon annan bättre lämpad." Fine! Jag ser inte problemet!

Och vad var det jäkla tjat om huruvida IRM är socialister eller inte? Vad ville AF komma med det? Ponera att en snubbe i IRM säger: "Ja, jag har en idolbild på Olof Palme i plånboken, jag har röstat på såssarna sedan jag fick rösträtt". Vad förändrar det i sak? Mer än att AF kan föra in IRM i sitt Excel-ark över det socialistiska världsherraväldet alltså.

Kanske lyssnar jag färdigt någon gång senare för att få mig ett skratt. Ofrivilligt det roligaste AF har gjort, om jag får vara spydig. Bara en sak jag undrar över tills dess: Kunde AF förklara på slutet varför IRM var antisemiter?

Tillägg: Man får ju ge AF rätt i att det hade varit bättre med en riktigt debatt med moderator. Han hade behövt hjälp av någon att stryka de värsta grundlösa anklagelserna mot IRM för att inte framstå som en tokstolle.

Jag är med dig, men tror inte ens en moderator hade hjälpt. Tror jag lyssnade lika länge som du innan jag fick nog. En debatt blir helt meningslös om man hela tiden tror att man ska sätta dit den andra, vilket Aron trodde, och det blev bara fånigt. Man kan höra självgodheten i hans röst när han tackar dem i början, det är för att han tror att han kommer vinna, men sedan blir allt bara fjantigt. Han har inget kött på benen.

Ptja, Arons tes var bl a att visa att IRM främst är en vänsterrörelse, vilket iaf för mig gavs lite mer bäring. Självklart är det svårt att föra i bevis vilken ideologi en specifik person bekänner sig till för tillfället. Vill man så kan man hävda att man ändrat åsikt och så är diskussionen död. Men nog hade han framgång där.

Vidare så har han rätt i att om ett antal aktörer som är förment antirasistiska väljer att blunda för en viss typ av rasism så är det problematiskt.

Hans anklagelse om antisemitism är däremot rent trams. Det är att sjunka väldigt lågt att kasta ut sådana kort, och ett tecken på argumentationssvaghet.

Meningen med min kommentar var mest att belysa det paradoxala i att AF - som beklagade sig över att formen för diskussionen inte var tillräckligt strikt, och efterlyste tidsbegränsade anföranden och repliker och en moderater som förhandsgranskar faktaunderlaget för debatten - visade sig vara den som avbröt, satt och småskrek och kom med anklagelser direkt ur röven.


Det är riktigt, riktigt slemmigt att höra. Passiv-aggressivt, arrogant, föraktfullt. Han började prata på samma sätt sedan för att skydda sig när han gång på gång blev ertappad som en snedseglare.


Men av vilken anledning var det så himla viktigt att få IRM att bekänna sig till socialismen? Behöver man inte lyssna till socialister?

Aron är ju skarp, Briljant och intelligent! (Ironi).

Ne Aron verkar ju lida av nåt, överallt ser han antisemitiska konspirationer. Storhetsvansinnig skepitker som inte kan redogöra var han själv står politiskt.


Och till honom donerar folk sammanlagt 20,000kr per avsnitt, helt sjukt! Men det är ju alltid lätt att stödja en "frän" skeptiker som bara pekar på felen men aldrig har någon lösning själv.