Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
Vi ser ingen framtid för våra döttrar och därför tar vi föräldrar beslutet att ta våra liv, allihop.
Hur tänker man då? Vi har knappt fått info, det bara MÅSTE ligga mer bakom. Detta är inte okej nånstans. Livskvalitet är subjektivt. Det föräldrarna ansåg vara livskvalitet, kanske inte döttrarna delade. De hade kanske andra kriterier? De var bara barn. Vad vet barn om livet.
Nej, jag kan inte riktigt acceptera att det enbart var barnens sjukdom som låg bakom beslutet.
Jag håller med dig. I princip alltid handlar det vid
familicide om att förövaren är deprimerad. Sedan kan förövaren givetvis försöka rationalisera sin depression och sitt extrema beslut. I det här fallet handlade det möjligen rent av om två förövare.
Depressionen handlar förmodligen inte bara om barnens situation utan även om hur den påverkat pappans och/eller mammans självbild. Ett vanligt motiv vid
familicide är besvikelse över att de ideal man har för sig själv och familjen i praktiken inte kan uppnås.
Drömmarna om framgångsrika karriärer och friska barn som i framtiden skulle generera barnbarn kan ha spolierats. Det hemska, cyniska, är att det med andra ord kan ha varit föräldrarnas livskvalité som inte ansågs vara tillräcklig och att barnen fick prisa med sina liv för det.