Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Lagen tvingade åklagaren att lägga ner. Ecuador ville inte bistå med delgivning av misstanke om våldtäkt, eftersom JA inte ville. Då tvingade lagen åklagaren att lägga ner eftersom inga andra utredningsåtgärder var möjliga. Utredningen lades alltså ner som en direkt konsekvens av att JA vägrade medverka i delgivningen och Ecuador accepterade detta trots MLA. Åtal kunde inte väckas utan formellt korrekt delgivning. Det här har åklagaren tydligt förklarat men din faktaresistens hindrar dig från att ta in verkligheten. Sorgligt.
Ha ha ha ha ha ha ha...
Vi kan vara lugnt förvissade om att Sveriges främsta rättsliga experter på Utrikes- och Justitiedepartementen inte ägnar ett halvår åt att ta fram ett avtal om rättsligt samarbete där en rutinåtgärd som delgivning skulle vara beroende av huruvida den som ska delges har lust att ta emot delgivningen.
Om en sån löjlig rutinsak som delgivning inte skulle fungera, så sätter det en dumstrut på Sveriges främsta rättsliga experter och på Margot Wallström som högtidligen godkände avtalet den 17 december 2015.
Vad gäller det vi vet om själva situationen som utspelade sig under ambassadförhöret 14 november 2016 så finns det inget som tyder på att Ecuador har avslagit en svensk begäran om delgivning. Det enda Julian Assange tycks ha gjort är att ha valt att inte ta emot en handling. Ett beteende som
svensk rättspraxis beskriver på följande sätt...
"Vägrar den som ska delges att ta emot handlingen anses delgivning ändå ha skett."
Det springande punkten enligt svensk rättspraxis är att se till att den som ska delges har beretts möjlighet att ta emot delgivningen. Om den som ska delges väljer att inte ta emot handlingen uppfyller det därmed, med råge, kriterierna för att ha beretts möjlighet att ta emot delgivningen. Ingenstans sägs det att den som ska delges måste på något sätt tvingas läsa eller lyssna på delgivningen.
Så enligt svensk rättspraxis så har delgivning skett. Har den skett enligt Ecuadoriansk rättspraxis? Vi kan vara i princip 100% säkra på att Ecuadoriansk rättspraxis delar den svenska synen. Det är absurt att tro att det existerar ett rättssystem någonstans på planeten jorden där ett rättsfall eventuellt måste läggas ner för man inte kan vara säker på huruvida den misstänkte kanske blundade eller höll för öronen när delgivningen skedde.
Uppenbarligen räckte inte detta för Marianne Ny. Hon säger dock inte att Ecuador vägrat utföra en delgivning. Hon beskriver bara en konkret situation som lika gärna kan bero på missförstånd. D.v.s. det är mycket möjligt att hon beskriver en situation där ingen av inblandade parter hade blivit informerade om den juridiska signifikansen av det som skedde och som därför valde att ta det säkra före det osäkra och förhålla sig passiva.
Uppenbarligen så vill Marianne Ny uttrycka någon form av besvikelse över att ambassadförhöret inte förlöpte exakt enligt hur hon hade tänkt sig. För en utomstående så är det omöjligt att veta huruvida dessa tillkortakommanden berodde på bristfälligheter i Sveriges ansökan eller på bristfälligheter i Ecuadors utförande. I ambassadsituationen finns det möjlighet att hitta otydligheter vad gäller informationsförmedling och ansvarsfördelning.
En sådan otydlighet vad gäller informationsförmedling eller ansvarsfördelning kan dock omöjligt råda vid en normalt ansökt begäran om delgivning administrerad via Sveriges avtal om rättsligt samarbete med Ecuador.
Men denna möjlighet att utnyttja samarbetsavtalet för ett
trivialt rutinärende hade alltså Marianne Ny ingen lust att använda sig av. Hon antydde den 14 maj 2016 att hon inte trodde att en begäran skulle fungera.
Den enda rimliga tolkningen av Marianne Nys vägran att utnyttja ett, för henne avsett, samarbetsavtal för ett trivialt rutinärende är att hon sökte ett sätt att slippa gå vidare. Det finns ingen annan förklaring.
Att det handlade om ett sätt att slippa gå vidare följer dessutom naturligt som den enda förklaringen givet det faktum att Marianne Ny i praktisk handling visade att hon egentligen aldrig betvivlat att delgivning ägt rum. Förhöret var tydligen helt utmärkt att använda för att fördriva tiden men sen drygt ett halvår senare kom hon på att det uppenbarligen var helt oanvändbart för att använda vid ett eventuellt åtal.
Något underlag för väcka åtal kunde Marianne Ny aldrig presentera. När hon la ner hela utredningen hellre än att utnyttja ett av UD och JD speciellt utformat samarbetsavtal för ett löjligt simpelt rutinärende så kan vi vara rätt säkra på att något sådant underlag aldrig existerat.