Citat:
Ursprungligen postat av
morboso
Ja, du har rätt i att du skrev aldrig att någon förtjänade att slaktas på ett sexualsadistiskt sätt. Du skrev att det "såklart" är mer synd om oskuldsfulla personer som utsätts för sexualbrott än mindre oskuldsfulla personer som utsätts för detsamma. Mitt påstående var däremot att jag ser fram emot att ta del av ditt resonemang om varför en mindre oskuldsfull förtjänat att torteras sexuellt och sedan mördas mer än en mer oskuldsfull personen (förtjäna mer var även formuleringen jag använde i ursprungsinlägget, så det behöver egentligen inte ens implicera att jag påstår att du tycker att någon förtjänat det, utan att den ena befinner sig närmre polen "förtjänar" än "förtjänar inte" på den skalan).
När beskyllde jag någon för att förvränga det jag säger? Kan inte ens dra mig till minnes att någon i tråden skulle ha feltolkat ett av mina inlägg på ett sådant sätt.
Okej, då har du illustrerat din synpunkt med ett lite extremt exempel. Du har dock fortfarande inte besvarat VARFÖR. Men vi kan släppa det för att istället återvända till det som verkligen intresserar mig i den här diskussionen: Hade du tyckt att det vore mer synd om PMs offer om det hade varit en naiv söndagsskolelärarinna som följt med på en "ubåtstur i solnedgången" än vad det är synd om Kim? Tycker du att han skulle ha straffats hårdare då än du tycker nu? Tror du att du hade försvarat PM och hoppats på att han bara skulle dömas för brott mot griftefriden även då?
K var naiv så att det räcker; hon uppvisade en egendomlig blandning av kunskap, intresse och kanske personlig erfarenhet av de mest motbjudande ting, och personlig naivitet. Som att hon trodde att hon hade carte blanche att blanda sig med dessa märkliga, eventuellt sjuka människor (sadister, "vampyrer"...), men att det inte skulle kunna bli farligt, inte kunna vidlåda henne själv... Som jag har skrivit tidigare, så har jag stött på det fenomenet förr hos i synnerhet kvinnor som haft en trygg medelklassuppväxt.
Nej, jag vill inte diskutera det här faktiskt, det blir bara osmakligt. Jag har aldrig försvarat M:s eventuella brott för övrigt, utan jag har hela tiden hoppats att han ska vara oskyldig till de värsta bitarna av det. Att han har styckat kroppen har han ju erkänt, men det kan ju röra sig om en transportstyckning på grund av svårigheten att få ut kroppen på annat sätt. Så mycket kan jag "ursäkta" p.g.a. de väldigt speciella omständigheterna ombord på ubåten, om hon bara dog på något annat sätt än för hans hand.
Sedan tror jag faktiskt att
alla människor påverkas känslomässigt av brottsoffer och misstänkt gärningsman, vare sig de vill erkänna det eller inte. Det är lättare att bli upprörd och känna avsky mot ett gäng som misshandlar en vilt främmande, begåvad och skötsam ung man de stöter på på en öde plats, än ett gäng som utför samma grad av misshandel mot en f.d. gängmedlem som har golat. Och detta påverkar även vad man tycker att gärningsmannen ska få för straff o.s.v..
Vidare (och "värre") påverkar även sådant, som att man känner sig dragen till vissa människor och känner ovilja mot andra - utan att alltid kunna sätta fingret på varför, kanske. Tidigare erfarenheter av en viss "typ" av människa, halvt glömda... eller något urgammalt, biokemiskt som sätter igång processer i hjärnan, kanske. Det är detta som är läskigt i att människor ska sitta i jurys och domstolar och döma andra människor, för det kan aldrig bli helt objektivt. Undersökningar har t.ex. visat att vackra åtalade döms lindrigare än fula. Men en dag kommer det kanske att vara en algoritm som dömer!