Ställ era random astronomifrågor

Gravitationen kan bara skapa energi om materia faller i gravitationsfältet. Så var fallet då jorden bildades av en massa småskräp som drogs samman en gång i tiden men när planeten väl har bildats så finns det inte längre någon sådan rörelse och ingen mer omvandling från potentiell energi till värme.

Jo fast så stor är inte vår planera, det är ju bara dess ”lilla” inre som är varmt & tid, ja den har haft oändligt tid på sig att bli sval.. flera miljarder faktiskt. Men jag tror jag fick svar på min fråga i ditt & dom övriga svaren. Tack.

Vår sol har funnits i 4,6 miljarder år och beräknas kunna vara ytterligare minst 7-8 miljarder år, dvs total livslängd nästan lika lång som universum idag varat, 13-14 miljarder år.

Som jag förstått det har solen så många tunga grundämnen att materialet måste ha kommit från åtskilliga generationer solar som slutar i supernovor. De tidiga stjärnorna var enorma och levde därför kort tid. Min fundering är om stjärnorna generellt blir allt mer långlivade pga sammansättningen med tyngre ännen eller om det främst är storleken på stjärnorna som blir mindre och att de därmed lever längre?

Mars: hade planeten Mars varit nästan beboelig om den legat lite närmare solen och varit lite större? Den har ju tydligen haft vatten en gång i tiden, vilket försvunnit ut i rymden pga planetens låga dragningskraft, brist på atmosfär och magnetfält. Med lite högre temperatur hade den kanske varit beboelig, nuvarande temp. ligger visst mellan ca 0-130 minus. Inte alltför avskräckande.

Om mars varit mer lik jorden och varit närmare solen likt jorden? Visst. Då hade mars varit jorden. Men mars med sin nuvarande massa och nuvarande egenskaper hade inte blivit mer levande om den enbart varit närmare solen. Mars hade varit mer lik merkurius då den starkare solstrålningen bara bidragit till att strippa av mer av dess atmosfär. Det är svårt att säga hur mycket mer massa mars hade behövt för att kunna behålla sin atmosfär. Men om mars och venus bytte plats så skulle venus långsamt bli kallare tills den blev väldigt jordlik.

Men som jag har förstått saken så finns det ett "bälte" på att visst avstånd från solen där en planet kan ha en sådan temperatur att liv kan uppstå och bibehållas. Skulle två planeter (t ex Jorden och Mars) kunna befinna sig inom det bältet? Givetvis under förutsättning att planeterna ifråga har rätt densitet och annat.
Mars har ju tydligen med största sannolikhet en gång i tiden haft både flytande vatten och atmosfär.

Du tänkter på "The Habitable zone". Ja flera planeter kan befinnas sig i den men det i sig räcker inte för att kunna hålla liv. Inte heller är det ett krav för att kunna hålla liv utan handlar om att planeten ligger på ett sådant avstånd att flytande vatten kan finnas ytan. Men beroende på atmosfär och andra omständigheter så är det inte mer än en guide för ens det.

Något som är viktigare är ett magnetfält för att skydda atmosfären från solstrålning. För det krävs ett flytande inre vilket Mars är för liten för. En mer jordlik planet är Venus som en gång i tiden hade ett klimat liknande Jordens men som förstördes av en skenande växthuseffekt.

Hur stor är möjligheten att många civilisationer som är över en miljard år äldre kan resa till oss och de kan resa med farkoster som transporterar dem snabbare än ljuset.

Jag tror att vi är myrorna, det finns något som är större.

Inte en chans att en civilisation kan existera i miljarder år. Det är inte ens troligt att de kan existera i miljontals år.

Ja, antagligen är människan extremt underutvecklad jämfört med utomjordingar som reser mellan stjärnor. Kanske inte sett till intelligens, men i alla fall sett till teknologi.

Vad tyder på att det finns parallella universum? Vad tror du; finns det bara ett, många eller ett oöndligt antal? Är något av dem oändligt stort?

Det poppar ut ur vissa teorier som verkar vara valida som inflationsteorin.

Man använder så att säga ett smärre "argumentationsfel" där hypotesen får näring genom "truth by association".

Mycket annat som denna teori ger verkar vara sant så varför inte detta också, så att säga.

Inte helt korrekt. Det finns stjärnor idag som är nästan lika gamla som universum. Det bildas en viss andel stora och små stjärnor idag precis som det gjorde när universum var ungt. Och då som nu dör de massiva stjärnorna fort medan de små kan leva i 100 miljarder år. Vi kan idag observera supernovor i fjärran galaxer vilket är en indikation på att massiva stjärnor dör med jämna mellanrum och därför även måste bildas med jämna mellanrum.


Metallrika stjärnor har en något annorlunda livscykel än metallfattiga stjärnor men det är inte en dramatisk skillnad. Metallrika stjärnor har faktiskt en kortare livstid då de har en mindre andel väte i sig. Allt som inte är väte utgör nukleär "aska" som gör att kärnan måste vara varmare än hos en stjärna som inte har lika mycket tyngre ämnen för att kärnfusion ska fortgå. Det gör att den mer metalliska stjärnan förbränner sitt väte något fortare. Klotformiga stjärnhopar är ansamlingar av väldigt metallfattiga stjärnor som är nästan lika gamla som universum.