Citat:
Ursprungligen postat av
Skumfidusen71
Ja absolut att det slår olika hårt.
Och har cancern återkommit så är det såklart tuffare psykiskt och fysiskt. Det KAN ju även vara så att det kommit besked om att den var obotlig och att ytterligare behandling inte var aktuellt annat än smärtlindring...
Ja, precis, och där ska sjukvården verkligen gå in och stötta upp med en gång, anser jag, döden är aldrig fin, den sliter sönder de älskade vi har. Min svåger fick dö hemma, med smärtlindring, fyra fem vänner till maken och mig har gått bort. En far är kvar med sina barn, mamman gick bort. En mor är kvar med sina barn då pappan gick bort förra våren. Fucking cancer!
Jag ska delge någon, jag upptäckte hudcancer hos mig, men jag blev inte oroligt för det var inte malignt, men köerna!! Jag fick faktiskt hjälp i Lund, vilket mitt eget sjukhus inte hjälpte mig med.
Det finns så många otäcka andra sjukdomar att dö i så jag som sett mycket skulle hellre dö i en cancersjukdom, du har smärtlindring, du kan skötas hemma, man hinner prata mycket och ofta syns det inte på en. För mig är det inte skrämmande men det kanske det kan vara för andra. Men familjetragedin hade inte behövt hända.
Hur som helst jag skulle bli förtvivlad om min make drabbades, och han om jag drabbades. Vi vill gå bort tillsammans bägge två, men det är få förunnat.
På ett ålderdomshem jag arbetat dog det gamla paret en natt hållandes varandras händer.....Det ultimata kanske men så sällan.