Jag har läst in mig på den forskning som berör mord-självmord av det slag som misstänks vara fallet och sammanställer forskningsläget nedan.
Den tekniska termen är
familicide och definieras som när en gemål tar livet av sin partner och ett eller flera barn. I begreppet innefattas även styvbarn och adoptivbarn, men inte fosterhemsbarn.
Familicide jämförs i litteraturen med
uxoricide, vilket är mord på sin partner, och
filicide, vilket är mord på familjens barn. Profilen på gärningsmannen skiljer sig märkbart mellan dessa tre olika typer av mord.
Det finns uppenbara problem med forskningen kring
familicide, dels eftersom det trots allt är en relativt ovanlig form av mord/massmord, dels eftersom gärningsmannen i många fall även tar sitt eget liv varför frågan om motiv inte alltid är lätt att fastställa. Med detta sagt har jag gått igenom studier som sammanlagt undersökt en bra bit över 1000 fall av
familicide och det framstår förhållandevis tydliga och samstämmiga mönster i det material som publicerats.
Det kanske mest påtagliga är att
familicide huvudsakligen är ett manligt brott. Ca 95% av alla brott begås av män. (1, 7) Det är också betydligt mer vanligt att denna grupp av mördare begår eller försöker begå självmord jämfört med de som utför
uxoricide eller
filicide. (1) Omkring tre fjärdedelar av alla mördare begår eller försöker begå självmord efter ett
familicide. (2)
En annan skillnad är att de som begår
familicide oftare mått psykiskt dåligt under det senaste året, i regel till följd av ekonomiska problem, förlorad status, skilsmässa eller liknande. (3, 4, 5) Jämfört med de som begår
filicide är de som begår
familicide oftast äldre, bättre utbildade, gifta och använder i regel mer våld. (1, 3, 4)
Givetvis föreligger komplexa bakomliggande psykologiska skäl när någon tar livet av sin familj och sedan sig själv. Motiven skiljer sig åt liksom profilerna, men i huvudsak framträder fyra undergrupper av gärningsmän: (6)
Självgoda mördare. De ser andra som orsaken till sina problem, i regel deras partner eller före detta partner. Denna typ mördar utöver sin partner även barnen som ett sätt att straffa partnern.
Besvikna mördare. De upplever att omgivningen har svikit dem och inte lever upp till mördarens ideal. Besvikelsen kan i de här fallen utgöra inte bara partnern utan även barnen i hög utsträckning. I litteraturen nämns att dessa mördare har stora psykologiska likheter med vissa som begår hedersmord.
Anomiska mördare. De betraktar familjen som en förlängning av deras egen framgång i livet. De är ofta välutbildade, framgångsrika och ekonomiskt bemedlade, men hamnar av olika skäl i en kris som ställer livet på ända. Det är inte ovanligt att mördaren anser sig "skona" sin familj från en skam han själv upplever.
Paranoida mördare. De upplever att familjen och i synnerhet barnen är utsatta för någon form av hot och försöker "skydda" familjen genom att ta livet av den. Det kan handla om allt från oro över att myndigheter ska "förstöra" familjen till att Satan jagar dem, och att döden då är ett "bättre" alternativ. En del av dem tror att familjen kommer återförenas i livet efter döden.
De tre förstnämnda typerna av mordmotiv är sinsemellan ungefär lika vanligt förekommande (2), medan den sistnämnda är mer ovanlig och i mycket stämmer överens med fall av
filicide där en mamma mördar sina barn för att "skydda" dem.
Merparten gärningsmän som begår
familicide kommer från under- eller medelklass. (5) Skillnaden är de så kallade anomiska mördarna som i regel är högutbildade och ekonomiskt framgångsrika med hög samhällelig status. I omkring 70 procent av fallen har det förekommit våld inom familjen innan en partner begår
familicide. (8) Här skiljer sig återigen de anemiska mördarna från de övriga undergrupperna då de sällan är tidigare straffade.
Det är väldigt vanligt att mördare som begår
familicide uppvisat varningstecken på försämrad mental hälsa under det senaste året. Ofta är tecknen dock inte tydliga förrän efteråt, när det redan är för sent. (9) För många är det mycket svårt att föreställa sig hur någon kan mörda sin egen familj eller tanken att en familjemedel skulle vilja döda dig. (10)
Ett exempel som tagits upp på några ställen i litteraturen är mångmiljonären Christopher Foster som tog sin fru och dotter på restaurang, ler med dem på bilder och hade en till synes trevlig familjekväll timmarna innan han sköt ihjäl båda två, alla sina hundar och hästar varpå han tände eld på hus, stall, garage med lyxbilar och sedan själv dog inne i lågorna. Motivet tros vara att han gjort dåliga affärer och ville "skydda" familjen från "skammen" att de inte längre skulle kunna leva ett liv i lyx och att han inte längre var en del av eliten. (11)
Nämnvärt är att det inte i någon av de 30-tal studier jag läst finns något fall där två föräldrar gemensamt beslutat att ta livet av sitt/sina barn och sedan sig själva.
