Citat:
"Lämplig" kräver att man definierar saker enligt kriterier som kommer vara subjektiva, och dessutom relaterar det till något annat vilket innefattar syften. Så "lämpligt" är nog fel ordval.
Sen finns det mängder med möjliga strukturer på ett rum som saknar gräns, samtidigt som det saknar expansion, så det är inget måste för någon form av horisont.
Att man alltid befinner sig i centrum är egentligen någonting helt annat.
Kom ihåg att matten förvisso är utformad, eller kanske snarare "upptäckt passa som beskrivning för ett visst fenomen", så den är bara en beskrivning av den fysiska världen, så den matematiska formalismens snillrika utformning spelar egentlogen ingen roll, utan det är experimentella indikationer som säger hur saker och ting förhåller sig.
Matte går att forma precis exakt hur som helst. Man kan beskriva allt med matte på alla sätt man kan tänka sig. Men matten måste stämma också, i enlighet med experiment. Matte är bara ett språk. Som engelska, som vi använder för att beskriva saker. Så matten i sig säger ingenting om verkligheten, även om man i vissa fall kan härleda faktiska fysiska fenomen från matte.
Så det är inte matten som säger att universum är oändligt, utan experiment, som matten sen beskriver.
Det går såklart beskriva både ett ändligt och ett oändligt universum med matte, som då är ett språk för att beskriva saker. Men experiment och logik tyder på att det är oändligt och utan gräns. Och inte bara oändligt och utan gräns, för det kan det vara på många olika sätt, utan oändligt och utan gräns på ett speciellt sätt som experiment indikerar. Detaljer om detta är irrelevant för resonemangets skull. Men kontentan är att matte beskriver saker, och saker får vi reda på genom experiment.
Sen finns det mängder med möjliga strukturer på ett rum som saknar gräns, samtidigt som det saknar expansion, så det är inget måste för någon form av horisont.
Att man alltid befinner sig i centrum är egentligen någonting helt annat.
Kom ihåg att matten förvisso är utformad, eller kanske snarare "upptäckt passa som beskrivning för ett visst fenomen", så den är bara en beskrivning av den fysiska världen, så den matematiska formalismens snillrika utformning spelar egentlogen ingen roll, utan det är experimentella indikationer som säger hur saker och ting förhåller sig.
Matte går att forma precis exakt hur som helst. Man kan beskriva allt med matte på alla sätt man kan tänka sig. Men matten måste stämma också, i enlighet med experiment. Matte är bara ett språk. Som engelska, som vi använder för att beskriva saker. Så matten i sig säger ingenting om verkligheten, även om man i vissa fall kan härleda faktiska fysiska fenomen från matte.
Så det är inte matten som säger att universum är oändligt, utan experiment, som matten sen beskriver.
Det går såklart beskriva både ett ändligt och ett oändligt universum med matte, som då är ett språk för att beskriva saker. Men experiment och logik tyder på att det är oändligt och utan gräns. Och inte bara oändligt och utan gräns, för det kan det vara på många olika sätt, utan oändligt och utan gräns på ett speciellt sätt som experiment indikerar. Detaljer om detta är irrelevant för resonemangets skull. Men kontentan är att matte beskriver saker, och saker får vi reda på genom experiment.
Lämplig är inte rätt ord. Fan, jag har svårt att uttrycka mig rätt så att det blir begripligt.
Jag gör ett nytt försök: det finns mycket i Universum som ter sig dolt för oss på ett sätt som närmast kan beskrivas som uträknat. Beräknat. Avsett liksom. Inte för oss människor specifikt naturligvis, men eftersom vi är de enda (som vi känner till) som kan tänka på dessa frågor så blir det "för oss".
Det är som om uppenbara paradoxer förblir just paradoxer, för att matematiken och fysiken hittar på snillrika lösningar för att göra det omöjligt att verifiera hur det egentligen ligger till. Låt mig exemplifiera;
Tidsresor bakåt i tiden. Detta ger upphov till en massa paradoxer som vi har svårt att förklara och beskriva. Därför tänker vi: "men låt oss testa det då! Hur kan vi testa det? Svarta hål erbjuder ju en massa möjligheter att undersöka detta!" Men se det går inte, eftersom den som tar sig in i ett svart hål, personligen, eller med kamera, eller med annan undersökande utrustning, kommer aldrig att kunna sprida den eventuella information som samlas in. Naturen förhindrar oss att avslöja sanningen bakom paradoxen.
Universums gräns. Eftersom varje given punkt i Universum är centrum för just den punktens referenssystem, så kan vi aldrig titta utanför det referenssystemet. Skulle vi för ett ögonblick ignorera att vi inte kan resa fortare än ljuset så spelar det ändå ingen roll. När vi tagit oss ur vårt nuvarande referenssystem, över gränsen och då logiskt sett närmre en gräns i Universum, så uppenbarar sig bara ett nytt referenssystem med nya händelsehorisonter, och det är lika långt i alla riktningar igen. Vi kan inte verifiera eller falsifiera teorin om gräns eller inte gräns.
Det är som fysiken på ett snillrikt sätt förhindrar oss att avslöja dessa paradoxer.
