Hur illa är passiv aggressivitet i en relation egentligen?

Det finns ju många olika sätt som man kan behandla sin
partner illa på.
Man kan skrika förlöjliga och håna med fula ord,
tvinga sig till sex, fysiskt slå och förolämpa.Bli tvingad till att
säga upp kontakten med vänner och familj etc.
Men hur aggressivt är egentligen passiv aggressivitet?
Är det den bästa formen av aggressivitet? Den som skadar minst?
Skulle man tex kunna anmäla någon för passiv aggressivitet?
Hur stort ansvar har parterna i en relation i sig själva, vissa människor
går in i förhållanden med ett krångligt förflutet där man blivit sexuelt utnyttjad
och självkänslan är i botten tex. Man kan ju alltid göra slut när man mår dåligt
i ett förhållande, det kan vara svårt och kanske speciellt när man inte
är en så stark person pga olika orsaker. Och då sätter man skulden på sin partner
och säger att den får en att må dåligt och att den behandlar en illa när det
inte alls behöver vara så.

Någon som känner igen sig i det här? Vad tycker ni?

Kan inte påstå att jag känner igen mig i det hela, men det låter inte som ett sunt förhållande du har.

"Bästa formen av aggressivitet"? Kanske den minst dåliga, om man nu är utsatt för det. Bättre med någon som inte är aggressiv alls, i vart fall inte mot partnern.

Jag tycker att man måste inse att alla människor inte är bra tillsammans. Ibland kolliderar personligheter, helt enkelt. Med god kommunikation, förmåga till självbehärskning och omtanke från båda håll går det mesta att lösa. Men ärligt talat är de flesta människor för självcentrerade för att ha ens en chans till att laga sina förhållanden. När båda står och pekar finger på varandra och känner sig som offer är det vettigare att bara lägga ner skiten. Ärligt talat.

Det är väl lite hur man själv är lagd. Jag har upplevt långa relationer både med passiv och aktiv aggressivitet som det dominerande inslaget. Det var jobbigt på olika vis, men det passivaggressiva gröpte nog ändå ur mig mer känslomässigt. Det var som ett slags lågintensivt krig där även jag själv, som egentligen inte är lagd åt det hållet alls, drogs in.

När jag till slut bröt mig ur relationen fick jag feedback från både min familj och nära vänner på det här. Tror det var först då jag förstod hur pass trist och nedbrytande det faktiskt varit.

Det aggressiva förhållandet drog mycket mer energi ur mig på sitt vis och orsakade akuta episoder av dåligt mående. Men när jag kom ur det var jag ändå på något vis mindre tilltufsad och kunde ganska snart gå in i en ny och långt mycket bättre relation.

Passiv aggressivitet är värre än fysiskt för mig. Det kan bero på att jag växt upp med en psykopat som gör mig ”medberoende”. Så för mig är passiv aggressivitet fruktansvärt. Bättre att bli slagen för då vet man vad man ska känna och att smärtan liksom går över och att personen ifråga är klar den omgången så att säga.

Det är ju förbjudet enligt lag i de flesta länder att fysiskt slå
någon, hur ser du på det?

Det finns inga lagar kring passiv aggressivitet direkt vad jag vet.
Av någon anledning.

Personer som väldigt lätt tar till gråten i en relation när det
blir jobbigt, är det en form av passiv aggressivitet?

Att lagar inte är satta för individens bästa utan för statens bästa är väl vida känt?
Otrohet är inte heller straffbart i de flesta länder, skulle du säga att det inte heller påverkar på individnivå bara för att det är så att staten inte involverar sig?

Ojdå den svenska nationalsporten med passiv aggressivitet... Självklart är den förödande men om partnern verkligen kör med den hela tiden är det väl bara att dumpa? Det finns rätt så många speciellt kvinnor som spelar det spelet.

Räknas gråt som passiv aggressivitet?

Passiv aggressivitet är en produkt av det svenska skitsamhället med dess "god ton" kultur. Klart som fan att folk går omkring och är på bristningsgränsen när vi lever i en kultur där man aldrig får säga sanningen eller be folk dra åt helvete för att någon kanske blir kränkt eller ledsen.

Mitt råd till alla er som går omkring och mår dåligt är att sluta oroa er för vad folk ska tycka om er. Våga slå sönder saker, leva om, be folk fara och flyga om ni känner för det. Ni kommer känna en otrolig känsla av befrielse och bli lugna och harmoniska individer i vardagen.

Jag tror ni får skilja på hot, manipulation och passiv aggressivitet. Det är inte samma saker. passiv aggressivitet är tex. när din flickvän skäller på dig, har fel och är jävligt jobbig, och du säger " för att slippa gräla, men du i själva verket tycker att hon är en jävla idiot och helt oresonlig. Så ditt: "Javisst, du har så rätt älskling" kommer med en ton av sarkasm du inte riktigt klarar att dölja. Det är passiv aggressivitet.