Citat:
Det finns ju många olika sätt som man kan behandla sin
partner illa på.
Man kan skrika förlöjliga och håna med fula ord,
tvinga sig till sex, fysiskt slå och förolämpa.Bli tvingad till att
säga upp kontakten med vänner och familj etc.
Men hur aggressivt är egentligen passiv aggressivitet?
Är det den bästa formen av aggressivitet? Den som skadar minst?
Skulle man tex kunna anmäla någon för passiv aggressivitet?
Hur stort ansvar har parterna i en relation i sig själva, vissa människor
går in i förhållanden med ett krångligt förflutet där man blivit sexuelt utnyttjad
och självkänslan är i botten tex. Man kan ju alltid göra slut när man mår dåligt
i ett förhållande, det kan vara svårt och kanske speciellt när man inte
är en så stark person pga olika orsaker. Och då sätter man skulden på sin partner
och säger att den får en att må dåligt och att den behandlar en illa när det
inte alls behöver vara så.
Någon som känner igen sig i det här? Vad tycker ni?
partner illa på.
Man kan skrika förlöjliga och håna med fula ord,
tvinga sig till sex, fysiskt slå och förolämpa.Bli tvingad till att
säga upp kontakten med vänner och familj etc.
Men hur aggressivt är egentligen passiv aggressivitet?
Är det den bästa formen av aggressivitet? Den som skadar minst?
Skulle man tex kunna anmäla någon för passiv aggressivitet?
Hur stort ansvar har parterna i en relation i sig själva, vissa människor
går in i förhållanden med ett krångligt förflutet där man blivit sexuelt utnyttjad
och självkänslan är i botten tex. Man kan ju alltid göra slut när man mår dåligt
i ett förhållande, det kan vara svårt och kanske speciellt när man inte
är en så stark person pga olika orsaker. Och då sätter man skulden på sin partner
och säger att den får en att må dåligt och att den behandlar en illa när det
inte alls behöver vara så.
Någon som känner igen sig i det här? Vad tycker ni?
Alla former av bråk i en relation bör alltid undvikas. Det är fullt möjligt att tackla eventuella konflikter på ett konstruktivt sätt. Alla är inte perfekta så ett misslyckande emellanåt får man har överseende med - men det får inte bli en vana. Då riskerar det som skulle vara en kärleksrelation att bli till ett fängelse som är till större plåga än nöje.
Självkänsla spelar ingen roll i detta. Även de med dålig självkänsla borde lösa sina problem konstruktivt. De som vuxit upp i grälande bidragstagarfamiljer i no-go-zonerna kanske inte inser detta, och det måste man ha förståelse för - men alla kan lära sig om de bara vill. Sen finns det de som inte VILL förbättra sig trots att de erbjuds verktygen, och såna är hopplösa fall. Sådana skräpmänniskor får man helt enkelt ge upp hoppet om.
