Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

För de gränslösa socionomerna och L*ttas anhöriga är ju helt klart fallet inte avslutat, man blir ju alldeles matt av deras lögner och verklighetsförvanskning, påminner en hel del om Donald Trump måste jag säga.

"Fake News" så det står härliga till.

Kollektivet kan aldrig bära något ansvar för individens felaktiga beslut och har dessutom besluten fattats mot kollektivets norm så är ju kollektivet maktlös om det inte ingriper med tvångsmedel, fan vet om det inte vore bäst med en "god man" för sådana kvinnor som L*tta, någon som ser till att de begriper vanliga samhällsnormer som att du inte ska knarka och vara sjukskriven för att du inte vill jobba t.ex.

Kaka söker maka och nog fan fann de varandra alltid.

Det är ett enkelt sätt att se på det hela......men L*ttas familj gör nu sitt för att mjölka staten på någon form av ersättning, skadestånd eller vad det nu kan kallas och Martin kommer om ett decennium att åter vara en en fri man.

Kanske den destruktiva livsstilen kan skyllas på mannen....helt och hållet? För i sådana fall så kan vi säga att L*tta tvingades till att bruka narkotika?
Att Martin med stor säkerhet hade ett dåligt inflytande är en sak, men L*ttas om än kortvariga missbruk var väl trots allt frivilligt?

För mig så uppfattar jag det som om L*tta levde ett destruktivt liv innan hon brukade narkotika med Martin.
En synnerligen lättpåverkad bimbo med löshår, silikon, sjukskrivningar, redo att bruka anabola, etc. Och en familj som tog avstånd av kanske starka skäl?

Den tjejen var körd, med eller utan Martin. Men jag noterar att jag med detta inte under några omständigheter försöker att förminska allvarligheten i Martins brott.

Nog finns ett kollektivt ansvar, ett ansvar som våldsmonopolet har att utföra. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det ju helt åt helvete att en så farlig person som Martin kunde gå lös efter första dödsmisshandeln.

Men det fritar inte individen från sitt ansvar, så visst måste L*tta göras ansvarig för sitt eget val.

Däremot så berör du något intressant, och det är ett eventuellt tvångsmedel mot kvinnor som L*tta. Man kan väl kalla det vad som helst, men i det stora hela så vill jag mena att ett mycket stort moralist ansvar vilar på L*ttas familj (de som nu försöker att kapitalisera på L*ttas död).

Som jag uppfattar det så gav de upp vad det gäller Lotta. Om det hade varit lite krut in familjen så hade man samlat sig, kontaktat L*ttas vänner och sedan gjort gemensam sak hos polisen. Man hade suttit i åklagarmyndighetens väntrum, man hade jagat lokala politiker, you name it.

Mina fetningar.

Well, jag tillhör den grupp som är kritisk till nuvarande lagstiftning och den synnerligen mähäaktige lagstiftaren.
Det är helt enkelt så att det finns en grupp människor som inte har att göra bland hyggligt folk. Oavsett om personen är 17, 21 eller 30 år gammal så borde det finnas en möjlighet till permanent inlåsning enkom för att skydda hederliga skattebetalare.

Martin borde inte ha låsts in för att skydda L*tta, Martin borde sedan länge ha låsts in för att skydda samhället och alla dess medborgare.

Själv så hade jag gärna sett att Martin som ung hade låsts in på ett dårhus, satts i en madrasserad cell och medicinerats till en vegetativ status.

Men så klart, då krävs rejäla lagändringar!

Eftersom diskussionen i ämnet gick helt i stå slutade jag delta i den för ett bra tag sedan. Jag har inte heller läst det senaste årets inlägg särskilt konsekvent. Det jag tycker är det intressantaste i fallet är att en person fick den personlighetsutveckling som Martin fick. Och att han till skillnad från medlemmarna i familjen Rudholm var dömd för mycket grova brott och villkorligt frigiven från tung anstalt. En frigivning som kan ifrågasättas. Jag skulle egentligen vilja veta mer om hans uppväxt och liv i Sundbyberg. Som det konstaterades för ett och ett halvt år sedan var samtliga bröder riktiga problembarn, och åtminstone två har upprepade gånger begått oerhört grova våldsbrott. Hur blir det så?

Nu retar jag väl upp några, men min konklusion är att det finns åtminstone två sätt att minska den här typen av våldsbrott och kanske på köpet komma åt självmordsfrekvensen något litet, den har ju också tagits med som jämförelse. Det ena är att satsa på riktigt bra barnhälsovård, inklusive preventiv sådan. Satsa på barnavårdscentraler och daghem och ha små klasser i skolan. Ha kuratorer i skolan. Låt utbildad personal fånga upp både pojkar och flickor som inte har det bra hemma. Vissa fall kommer man missa, för det är inte alltid lätt att se sådant, men i fallet familjen Jonsson bör varningsklockor ha ringt högt mycket tidigt.

Det andra är att vara mycket mer noga och försiktig med frigivning av våldsamma personer. En person som fångvårdarna inte vågar gå in till i cellen ska inte släppas lös i samhället.

Jag är inte expert på brottsstatistik, men jag funderade över uppgiften att av de ca 15 kvinnor som mördas av sina partners i Sverige varje år, har de allra flesta sig själva att skylla eftersom de är ihop med dömda personer. Jag hittar inte inlägget nu och vill inte lägga tid på att leta. Jag undrar bara var den uppgiften kommer ifrån. I de fall av partnermord jag känner till lite närmare (förutom LR) var mördaren inte alls känd av polisen, alternativt endast för småsaker. Däremot hade morden föregåtts av manipulativt och opålitligt beteende, i vissa fall även våld, men våldet kan också komma plötsligt vad det verkar. Att Martin Jonsson var en dömd och livsfarlig person är vi ju alla överens om så det är inte det jag ifrågasätter. Jag undrar var statistiken kommer ifrån.

Det tredje är att sluta föda söner.

Haha, men det vore väl synd. En del av dem är riktigt trevliga.

Du framställer honom som socialt inkompetent, vilket jag inte tror är korrekt i gängse mening. Även om han aldrig var något ljus i skolan verkar han ju ha munläder och förmåga att reda sig i sociala sammanhang. Det var också anledningen till att jag inledningsvis var skeptisk till spekulationerna om att han å det snaraste skulle gå och bli misshandlad i fängelset. Jag har en stark känsla av att de som blir misshandlade där även mer generellt är hackkycklingar, dvs socialt misslyckade individer som stammar, flackar med blicken, har dålig hygien, petar sig i näsan och kladdar med maten.

Här nämner du två mycket intressanta och viktiga saker.
Hans uppväxt är inget jag ens önskar min värsta fiende. Har haft kontakt med den här familjens alla medlemmar och jag kan säga att dom alla har sina fina och omtänksamma sidor. Precis som vem som helst.
Men med den uppväxt och brist på stöd, hjälp och insatser från samhället så var det tyvärr ofrånkomligt att det gick åt pipan.
Oavsett sin kroppsbyggnad och utseende var Martin en mycket omtänksam, snäll men väldigt blyg kille som i tidiga tonåren / förpubertet märkte att nävarna hans samt brorsornas rykte gav status och respekt.
Tyvärr nyttjades det på fel sett.

Bara för att det är sänt från min arbetsplats och bl.a. aktuell fråga här

https://www.youtube.com/watch?v=9nfhANbVCPs

Martin Grann är professor vid Karolinska Institutet och expert inom forensisk psykologi och rättspsykiatri. Under intervjun diskuteras bland annat svårigheten att göra farlighetsbedömningar av personer dömda till rättspsykiatrisk vård och om profilering av gärningsmän verkligen fungerar.

Enligt mig skulle Martin inte släppts ut i förtid alls. Vilken farlighetsbedömning gjordes på Martin? Gjordes det någon värt namnet? Kontroll/uppföljning/drogtester? Allt lyser med sin frånvaro.

För att förekomma. Martin var dömd till fängelse för grov kvinnofridskränkning inte till psykvård. Farliga personer skall inte vara på fri fot.

En fängelsedom är en bestraffningsform som följer lagen där domstolen har att rätta sig efter straffskalor för varje brott.
I denna bestraffningsform finns ingen farlighetsvärdering inför utsläppande inskriven.
Man döms till ett visst straff och när man gjort sin tid har man "betalat" och släpps ut.

Det sitter ca 4 200 personer i fängelse idag, 30% för våldsbrott, ännu fler för narkotikabrott.
Livstidsdömda utgör något hundratal - resten har tidsbestämda straff.
Att göra "farlighetsbedömningar" på alla dessa och - mot lagen - hålla kvar dem som kan anses farliga låter sig inte göras i en rättsstat. Och tur är väl det eftersom "farlighetsbedömning" är mycket svårt att göra - inte så många av oss kan se in i framtiden.

I just Martins fall begick han inte heller några fler grova våldsbrott under 12 år efter domen för grov misshandel när han var 21 år.
Bästa sättet att följa upp en person som Martin hade kanske varit det som flera av oss var inne på i början av tråden. Han skulle kontrollerats i frihet och kanske satts i hårt jobb på något stort tankfartyg bland folk som kunde lära upp honom, lära honom vett och hut och vara förebilder samtidigt som han hölls borta från narkotikan och anabola. Och kvinnoförbindelser - tills han var mogen.

Vad Martin gjort och vad han blivit dömd för är två vitt skilda saker. Eller vet du något som vi andra inte vet?