Så här tänker jag, om ni tänker såga mig. Kom gärna med konstruktiv kritik
Min bild är att priserna på bostadsmarknaden går hand i hand med den disponibla inkomsten.
Historiskt sett har vi i snitt lagt ca 30% av vår disponibla inkomst på boende. Sedan 80-talet har vi pendlat mellan 25-32% och idag (2011) 27 %. Har svårt att tro att dessa siffror kommer ändras så mycket i framtiden. Utbudet kan så klart påverka någon procent upp eller ner och på kort sikt även psykologiska aspekter, men på lång sikt är det den disponibla inkomsten som är den avgörande faktorn.
Det intressanta att diskutera är väl vilka förutsättningar som kommer råda närmaste tiden på bostadsmarknaden? Vad händer med räntan? Amorteringskrav? Ränteavdrag? Utbud?
Räntan
Fortsatt låg ränta, beräknas dock av Riksbanken höjas under 2018 med 0,5%.
Påverkar alla
Slutsats: Om räntan höjs bör priserna påverkas någon procent nedåt
Amortering
Höjs till 3% vid belåning över 4,5 bruttoårsinkomster
14% av alla nya bolånetagare påverkas
Slutsats: Kan påverka priserna någon procent nedåt. Framför allt i det "högre" segmentet.
Ränteavdrag
Min bild är att regeringen är för fega att avskaffa ränteavdrag. Därför amorteringskravet nu implementerats.
Eventuellt att ränteavdraget på sikt kommer avskaffas, antagligen du successivt under t.ex. en 30 års period.
Slutsats: Ingen förändring 2018
Utbud
Nybyggnad av bostäder
2015 - Strax under 50 000
2016 - Strax över 60 000
2017 - Strax över 70 000
2018 - Strax under 70 000
Lägenheter som börjat byggas under 2016-2017 kommer under 2018 säljas.
Utbudet bör således öka under 2018
Amorteringskravet bör bidra till inlåsningseffekter, dvs färre säljer.
Slutsats: Vad påverkar priset mest, de nyproducerade lägenheterna eller färre begagnade lägenheter?