Citat:
Ursprungligen postat av
ottoplommon
Tydligen om jag förstått det rätt kan en "vardagspsykopat" pga av trauman förvärras och bli en våldspsykopat.
Och trauman har PM haft många de senaste åren. Hur mycket jag än avskyr hans oförlåtliga gärning,hans avskyvärda brott, så tycker jag ändock en smula synd om PM.
Att få sin livsdröm krossad. Allt hans slit och allt han levt för. Det är dock ingen ursäkt någonsin för vad han gjort.
Och jag finner ingen förståelse heller för det, eftersom han var skärpt nog för att söka läkarhjälp. Tydligen ville han ej. (?)
Du får gärna förklara om du kan/vill, vad " precrime stress factors" är närmre. (Det är nog fler än jag som inte är jättebra på engelska.) Jag förstår att han tog ut sin frustration och maktlöshet på det arma offret men ändå är det ju helt vansinnigt obegripligt för en vanlig människa att förstå ondskan.Det går ej.???
EDIT: Nu vet vi inte vilken diagnos PM har men han måste ju vara väldigt empatistörd iallafall.
På svenska skulle man säga "stessfaktorer innan brottet". En livsfarlig sexbrottsling kan i perioder ligga lågt, men om han krisar kan han (i vissa fall) använda sexmordet som ventil och egenterapi.
Banala faktorer som avsked, sjukskrivning, gräl med frugan och pengaproblem kan vara dynamit för en grundstörd person.
Ed Kemper sammanfattade väl detta bäst. "Den första snygga kvinna jag ser ska dö" tänkte han, och så blev det åxo.
Det kusliga är medvetenheten, den tydliga planen. Mördaren vet. Han har ångest, och han tänder på våld, men han kan "bota" sig själv...
Det var väl därför Madsen såg så chill ut efter brottet...
Och kuslig är hans planerade fortsättning.
Han tänkte verkligen ljuga världen i ansiktet och fortsätta farsen, och jag tror till och med att han kunde profitera på mordstoryn, få publicitet...
Tänk er det, Madsen som låtsas se ledsen ut och visar deltagande med offret, samtidigt som han garvar inombords.
Så kunde det varit, om han tänkt i tio minuter till...