Citat:
Ursprungligen postat av
kugutt
Jo, men om detta var en hundra procent planerad handling, ville han inte då sett til att ha alibi? Jag tror inte längre på nån sån planering. Han kan förstås ha tänkt på et mord( even gjort vissa förberedelser), men en viss form av spontan handling måste det vel endå ha varit.
PM är väl inte direkt känd för att vara en superstrateg som planerar allt in i minsta detalj.
Han verkar snarare vara en person som kan agera ganska impulsivt och bl.a har primitiva drifter som driv - avundsjuka, ilska, viljan att vara "bäst" etc. Om man med "planering" tror att en sexualsadist planerar ett mord som värsta yrkesmördaren, då är man helt fel ute.
Det är hans drifter som styr honom. När en sexualsadist upplevt press ett tag så ökar fantasiernas intensitet - de sadistiska fantasierna han flyr in i för att uppleva kontroll och tillfredsställelse. Detta gör också att sexualsadisten i tanken även börjar planera hur han skulle kunna förverkliga sin fantasi - i praktiken, i verkligheten. Tankar om mordplats, tillvägagångssätt, tortyr- och mordredskap osv. För att uppleva ett lugn kan det även vara så att han ser till att han har det han kommer att behöva - vid sin tänkta mordplats.
Bara tanken i sig, att planera och fantisera inför detta - ger förövaren en förväntan, som växer sig outhärdligt stark. Han är redo och väntar nu på rätt tillfälle, vilket skulle ha kunnat vara första bästa kvinna som tog en tur med honom ensam i ubåten.
Så, det är förmodligen som du skrev, om jag tolkade dig rätt - att det är som en kombination av både planering och impulsivitet/spontanitet.
När då de sexualsadistiska drifterna tagit över, när han gått över gränsen - så är det ju bara det som existerar i hans skalle - den ultimata njutningen, makten och kontrollen. Som en drog som tar över allt. Tankar på alibi, att röja undan efter sig osv, blir just då lite sekundärt.
Han känner just då enbart en enorm tillfredsställelse - ett lugn han tidigare aldrig känt. Han upplever en närmast euforisk känsla och känner sig oövervinnerlig.
Den känslan präglas in i hans medvetande, in i hans minne - för alltid.
Det blir till en inlärning i hjärnan som ger en tvångsmässighet att upprepa dådet.
Inget annat kan ju komma i närheten av det han upplevde och kände när han hade makten över liv och död, som Gud.
Denna inlärning i hjärnan försvinner aldrig, därför kan Madsen aldrig släppas ut.