Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Bajs och kiss-följt av namnet han har var väldigt speciell. Han hade inte normal aversion mot bajs och kiss, utan hade en väldigt "naturlig" inställning till kroppens funktioner. Han var inte inkontinent eller så att han behövde blöja, men var han skit eller pissnödig så drog han ner brallor och kalsonger och uträttade behoven lite varstans. I sandlådan, i en blomsterrabatt. Först hade han någon sorts skam men hans beteende blev värre med åren och han gillade att chockera folk genom att bajsa och pissa på konstiga ställen. Jag gick inte i samma klass, och i högstadiet hade varje klass två egna toaletter. Då roade han sig med att gå in på damernas och skita i handfatet. Eller skita i en lampkupa och sedan skruva upp den med en korv i. Såna grejer. Han gjorde även andra "stunts", som att skita på golvet hemma hos folk om någon gjorde misstaget att bjuda med honom på fest. Eller pissa i flaskor och glas i hopp om att andra skulle dricka det. Ännu senare, på en partyresa till Kreta (tror jag) så hade han enligt hörsägen bajsat rakt ut från hotellbalkongen och försökt pricka någon kvinna som solade på poolområdet under. Han hade även medvetet gett sig själv diarré för att kunna bajsa ner hotellpoolen maximalt.

Tråkigt att du känner dig träffad av historierna i tråden

Komigen, berätta någon av alla pinsamma historier om dig själv istället för att skratta åt andra.

Varför slutar du inte läsa tråden istället för att gnälla och vara butthurt? Var och en tar eget ansvar för vad de läser på Internet. Varför håller du dig inte borta härifrån, om trådjäveln nu "triggar" dig så mycket?

Just det här med eget ansvar är en grej som jag tror är väldigt underskattat just vad det gäller damp-/CP-ungar också: I fallet med ungjäveln jag berättade om i mitt föregående inlägg, så hade han inget fysiskt fel på sina ben som tvingade honom att springa som ett CP och rotera benen som propellrar. Han var en totalt fysiskt frisk och helt kroppsligt normal snubbe som bara var allmänt störig och muppig och levde helt i en fantasivärld, där han trodde serier och tecknade filmer var verkliga. Han var i princip som Chris-Chan, fast under mitten av 80-talet istället för idag. Han var totalt kapabel att bete sig normalt och t.ex. springa som en normal människa om han hade lust med det, han ville bara inte göra det eftersom han var en bortskämd, dampig pappskalle helt utan verklighetsanknytning. Han kunde inte uppföra sig bland normala människor, utan förväntade sig att det var vi som skulle anpassa oss till hans idiotiska beteende.

Vi försökte säga till den här snubben (åtskilliga gånger!) att serier och tecknat inte finns på riktigt, samt att han såg ut som en clown och en mupp när han betedde sig som han gjorde. Fröken tog honom avsides flera gånger och sa till honom att alla skrattade åt honom för att han betedde sig som en idiot och såg så oerhört dum ut. Alla dessa försök att ingripa i hans muppiga CP-beteende avfärdades totalt av honom själv, och han började ilsket skrika att vi inte visste vad vi pratade om samt att serier och japanska tecknade filmer visst var på riktigt! Inte undra på att han blev mobbad då, när han totalt vägrade att ta emot någon form av hjälp eller goda råd från någon annan! Han höll på såhär långt upp i årskurserna, och den sista gången vi sa till honom att han betedde sig som en total idiot var i tredje klass (om jag minns rätt), när han blivit utkastad från en gympalektion för att han totalt tappat fattningen och sprang runt, runt, runt i en vild cirkel medan han vrålade sig fullständigt illröd i ansiktet, som en dampskadad kräfta. När han väl blivit inkastad av gympaläraren i ett omklädningsrum klättrade han bokstavligen på väggarna och skrek lungorna ur sig med tårar av ilska och hat i ögonen.

Detta hade som sagt att göra med att folk sa till honom att lägga av, eller retade honom, så att han inte fick sin vilja fram. Det var detta som i första hand fick honom att bete sig som en jävla CP-mupp, och inget annat: Killen ville att verkligheten skulle anpassa sig efter honom själv och hans önskningar, och så fort någon sa till honom att skärpa sig eller lägga av så slog det helt bakut för honom, så att han försökte strypa dem eller klösa folk. Han var en bortskämd ensam unge med ett helt rum fullt av serier och leksaker, och som fick allt han pekade på av sin morsa, och han förväntade sig helt enkelt att det skulle funka på det sättet när han befann sig bland andra människor också. Felet att han blev mobbad var således hans eget och ingen annans, eftersom det var han själv som hela tiden fortsatte precis som förut och vägrade anpassa sig till hur normala människor beter sig. Vi försökte som sagt hjälpa honom men han lyssnade aldrig.

Detta tror jag också är fallet med många andra "CP-barn" som beskrivits genom denna långa (och oerhört underhållande!) tråd; en stor mängd av dem (OBS: Inte alla!!!) var bortskämda ungjävlar som inte kunde bete sig som folk, bland folk, och som egentligen skulle ha haft en örfil och en åthutning att skärpa till sig. Men den allmänt släpphänta moral som varit i farten i den svenska skolan sedan slutet på 70-talet har gjort att de bara fått fortsätta att dampa sig utan att någon försökt styra upp deras beteende. Ansvaret är aldrig deras eget, utan allt är bara någon annans fel hela tiden. Vi kan alla se vart detta har fört det svenska samhället av idag. "Eget ansvar" är dock ett koncept som absolut inte ska underskattas som förklaring till varför vissa av dom här ungarna har blivit mobbade!

Tänk på det innan du postar fler dryga one-liners i den här tråden.

Orkar inte läsa din maratontext. Det var säkert givande för dig själv att skriva den. Det blir en rolig historia för mig att berätta någon gång hur nån dampade ur på ett forum och var tvungen att skriva en novell för att denne blev triggad.

Minns en unge som gick på samma skola som mig fast på säravdelningen. En dag i sexan kom han fram till mig och mina klasskamrater på skolgården och visade en groda han hade plockat upp från marken. Han drog sedan ner byxorna och kalsongerna och drog bak förhuden och försökte stänga in grodan i kuken. Han misslyckades med sitt uppdrag. Jag har ingen jävla aning om varför han tyckte detta var en bra idé, men jag tror att han ville försöka imponera på oss eller något. Efter denna händelse kom han att bli kallad för "Grodan".

Detta var inte kul. Detta var enbart för att ni mobbare inte förstod bättre.

Vad gör era mindre begåvade vänner idag? Jag ska själv skriva lite om några sjövilda ungar när tillfälle ges och har just nu hittat dessa på Facebook för att kunna ge en så korrekt bild av dem som möjligt.

Kul att se dem igen!

Har bara koll på två styckna av dom som var lite rubbade som små.,
En kille blev skjuten med flera skott i norra delen av landet, men överlevde.
Den andra sitter fast i en psykos och bor på stödboende men brukar hälsa när man ser han på postutlämningsstället osv. Kollar sällan någon i ögonen, visste jag inte bättre trodde jag att några djävlar var ute efter honom.

Gick i samma plugg som en riktigt jobbig djävel som mest sprang runt och skrek och levde rövare hela tiden. Typiskt fall av ADHD man tänkte direkt att han kommer bli horsare eller något. Han blev toppskådespelare, ni vet allihopa vem det är.

Körde Thorsten på varor redan på den tiden?

Det är inte Thorsten Flinck, så gammal är jag inte, men jag kan inte säga vem det är eller ge ledtrådar utan att outa mig själv mer än vad jag borde!