Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Jag kan ju berätta om Mats. Mats var förståndshandikappad på nåt sätt, men jag är inte säker på hur allvarligt det var. Han gick i alla fall på en särskola i början av 80-talet vars klasser brukade besöka vår mellanstadieskola nån dag i veckan. Det var en samling med mongolider, men också andra med mindre handikapp som i de flesta fall var jättetrevliga och inte störande på något sätt utan vi lät dom så klart vara med och lira boll eller vad vi nu gjorde. Dock var Mats ett undantag. Han brukade gå fram till alla han såg på skolgården och säga "Hej, jag heter Mats." och när det inte utmynnade i att han fick en ny kompis blev han mer och mer frustrerad. Till slut blev han förbannad och tog tag i personen i fråga och höll fast honom. Mats var nämligen skitstark, antagligen för att han var många år äldre än oss andra. Han brukade i alla fall sitta där med någon stackars sate i ett fast grepp under hela lunchrasten, ofta längre så att vederbörande kom för sent till nästa lektion. En gång skulle en kompis till den fasthållne frita sin vän, vilket slutade med att båda satt fasthållna i ett nackgrepp hela rasten. Vi andra vande oss med tiden och reagerade knappt på när Mats offer desperat kämpade och sprattlade för att komma loss. Det spelade ingen roll om det var en klen tredjeklassare eller skolans tuffing heller. Fick Mats tag på en fick man sitta fasthållen vare sig man ville det eller inte. Själv slapp jag undan eftersom jag alltid höll mig på så långt avstånd som möjligt från den jäveln.

Så här i efterhand undrar man ju vad lärarna som gick rastvakter sysslade med som inte ingrep egentligen.

Minns en arabisk grabb under mellanstadiet (4an-6an) som hade grova problem. Han gick i "specialklassen" och vi kan kalla honom Abbas.
Abbas hade en sån där skyddshjälm på skallen konstant, då han med jämna mellanrum drabbades av epilepsianfall.
Han hade otroligt svårt att göra sig förstådd, och det slutade oftast med en rusch mot random personen medans han svingade slag.
Minns en tidig morgon när jag var på väg till klassrummet och skolgården var helt öde. Förutom två personer.

Utanför mitt klassrum står Abbas, och en av skolans skolkade bad boys, som gick i min klass, marockanen Siad.
Och dessa två har hamnat i handgemäng.
Efter diverse puttade satsar Abbas allt på sitt triumfkort.
Abbas skriker, böjer ner hjälmhuvudet och ruschar mot Siad som i sin tur svarar med någon typ av snurrspark.
Abbas åker i backen, Siad vänder sig om, tittar på mig och nickar.
Jag nickar tillbaka ( liksom "Respekt" )

Gick runt med två frågor i huvudet hela den dagen.

1. Vad utlöste bråket mellan IG-barnet och CP-barnet?
2. Vad i helvete gjorde IG-barnet Siad där så tidigt?

Nu är det tyvärr längesen jag gick i skolan men minns nån.
En kille som runkade hela tiden, så fort det var folktomt drog han fram kuken och runkade bland oss vänner. Han höll på med det där långt upp i åldern tills han var 11-12 kanske. Äckligt.

Sen följa jag med en kompis till 'lilla klassen' eller vad fan det hette ibland, som sällskap när jag inte hade nåt bättre för mig.
Där satt några riktigt konstiga elever som inte riktigt kunde gå med andra elever alla lektioner.
Jag var lite stökig och så, ingen ville bråka med mig men dom där var typ rubbade och satt bara tysta och så kunde man se nån bli rödare och rödare i ansiktet innan han exploderade och blev vansinnig utan anledning och slängde med stolar även åt mitt håll. Det fanns väl säkert förklaring där hemma vad det berodde på antar jag men det begrep jag ju inte då utan tyckte det var fascinerande hur nån satt och eldade upp sig utan anledning.

Största CP barnet/kaosblatten i mitt plugg gick klassen ovanför mig. Han var på allt och alla dag ut och dag in och var allmänt dampig, alla var rädda för honom pga hans farsa som han alltid hotade med. (Farsan hade typ suttit inne eller ngt)

En dag så fick han för sig att ge sig på min polare och sparkarde på honom när han låg på marken. Jag var lite av ett ADHD-barn själv när jag var liten så jag klappade till kaosblatten i bakhuvudet med en stock/gren modell större så att han däckade.
Därefter sprang CPt hem och slog tydligen sönder alla fönster hemma enligt hans farsa som senare under dagen kom till skolan och mordhotade mig eftersom jag hade sänkt hans son. Slutade med att farbror blå kom till skolan och bar ut honom i handfängsel. Kort därefter så slutade kaosblatten/CPt i min skola.

Roligt nog så fick jag ingen skit av en enda lärare på hela skolan för denna incident.
Kan tillägga att jag gick i 4e klass vid tillfället.

Jag hade ett särbarn från förskoleklass till 6an.
Vi kallar honom Elias.
För att beskriva Elias hade han alltid mjäll, glasögon och frisyr som stog upp eller låg ner som en pottfrilla och hans röst va jävligt skrikig och skrattade som hyenorna i lejonkungen.

Kan börja med att berätta om en gång i ettan när vi gick på utflykt med klassen till en lekpark. I lekparken fanns det en grill där vi skulle grilla korv och ha en mysstund. När fröknarna gav oss korv så fick först jag och sen 2 andra, vi börjar äta sen ser vi hur Elias tappar korven han får rätt ner genom gallret på grillen. Istället för att ta en ny korv ska såklart Elias ha sin korv som föll genom grillen. Men istället för att säga åt läraren tar idioten rätt på gallret och försöker lyfta upp det medans det fortfarande brann. Han skriker aj JÄKLAR och säger att han fan har bränt sin hand. Efter lite tjafs mellan han o fröknarna fick hans pappa som såg lika störd ut som elias, hämta upp honom.

En annan gång när vi gick i trean gick vi till en pulkabacke och skulle åka pulka med hela klassen. Elias ställde sig på sin pulka och skulle köra snowboard istället. Han misslyckas totalt och kör på det enda guppet i backen och flyger 2 meter upp i luften, smäller rätt ner i backen och glider ner. När han ställer sig upp så trodde vi han grät. Men nej, Elias stället sig upp med ett jävla flin i ansiktet och skriker DING DONG samtidigt som han viftar runt med sina händer runt huvudet.

En till gång när vi gick i femman när vi hade gympaklass och Elias var med den nya snubben i vår klass, vi kan kalla han ahmed. Ahmed och Elias körde nån grej på redskapsgympan om ni vet vad det är, men nåt gick snett och Elias och Ahmed börjar tjafsa. Från ingenstans får elias ett psykanfall och börjar jaga ahmed in i omklädningsrummet, Ahmed smäller igen dörren och det var exakt såhär deras tjafs efter Ahmed öppnar dörren igen var

Elias: DIN JÄVLA NEGER!!

Ahmed: Bim Bam PlickaBUM

Elias: BLÄ BLÖ JAG FÖRSTÅR INTE DITT JÄVLA SPRÅK.

Ahmed: Jag förstår inte heller dig din balamump (?)

efter den fick Elias en rejäl utskällning och sen var Ahmed och Elias kompisar igen.

Massa andra saker har hänt men dom här är antagligen bland dom bästa.

Vem har första historien för 2017?

Liksom många andra som redan postat i denna tråd så träffade jag det värsta CP-barn jag någonsin mött i grundskolan - närmare bestämt i lågstadiet. Killen i fråga var kortvuxen, dampig, skrikig och flaxig. Han var en lintott med ljusblont hår som stod åt alla håll på skallen. Jag minns att han ofta försökte kamma till det med en stålkam han brukade bära i bakfickan på jeansen, men han var så oerhört muppig att det snart stod åt alla håll igen, som halmen på skallen av en fågelskrämma, för att han hela tiden dampade runt och jagade alla helt hysteriskt. Han kunde inte göra nånting rätt, utan vad han än gjorde så hade han sönder någonting eller så gick nånting åt helvete.

Liraren i fråga hade hysteriskt kort humör och tålde inga provokationer alls. Minsta lilla retning eller retsamma kommentar så slog det helt bakut för honom, så att han började jaga vederbörande medan han vrålade för full hals och blev alldeles högröd i ansiktet. Naturligtvis retade alla honom som bara satan av just denna anledning, helt enkelt för att han var så vansinnigt rolig att titta på när han fick ett av sina hysteriska damputbrott och bara rusade runt hej vilt i en cirkel medan han försökte fånga personen som retat honom. Han var ofta helt genomsvettig och andfådd av just denna anledning, och var i stort sett ständigt mer eller mindre högröd i hela nunan.

Att killen bara sprang och sprang enligt ovan, men aldrig lyckades fånga någon, beror på att han "sprang" väldigt konstigt. Jag sätter "sprang" inom citationstecken, därför att man inte ens med den bästa välvilja kunde kalla det att springa som en normal människa använder begreppet. Liraren roterade liksom benen vid knäna, precis som en figur ur en tecknad film när de springer riktigt fort, och "hjulade" sedan fram likt en rultande flodhäst på ett oerhört långsamt, fult och muppigt sätt medan han skrek såhär: "AAAAAIIIIIIIIIEEEEEEEEEEEEEEAAAAAIIIEEEEEEEEEE!!! !!!". Till och med den långsammaste tjejen i klassen hade inga problem med att hålla sig undan från honom vid dessa tillfällen, och alla brukade stå omkring och hånskratta högt medan han dampade sig.

Det verkade som att han faktiskt försökte imitera figurer i tecknade filmer, eller möjligtvis i nån serietidning. Han pratade jämt om serier och tecknat (eller StarZinger eller Nintendospel eller Rai Grottpojken) och man brukade få be honom att hålla käften för att han skulle lägga av. Då brukade han vara tyst i nästan fem sekunder innan han satte igång igen. Troligtvis nån slags autism kopplat till ADHD.

Han gjorde fler saker som han troligtvis saxat direkt ur serietidningar också, som att sätta sig på huk på skolgården (precis som att han just skulle till att skita) för att sedan hoppa jättefult rakt uppåt. När folk gör så i japanska tecknade filmer brukar de fara iväg otroligt högt, så troligtvis var det precis vad han förväntade sig skulle hända. När han gjorde såhär brukade han vanligtvis också ropa saker i stil med: "Nuuuuuuu hoppar jaaaaag! GWWRRRAAAAARRRRRRR!!!!!"

Han brukade kasta saker också, som käppar och stenar. Ofta räckte det med att någon hade sagt något retsamt med honom för att han skulle plocka upp en pinne eller en sten och kasta mot huvudet på dem. Oftast missade han, eftersom han inte kunde sikta för fem öre, men ibland träffade han också. Vid dessa tillfällen verkade han helt förvirrad kring att folk faktiskt började blöda och gjorde sig illa, troligtvis för att sånt inte hände i de serier och filmer han brukade titta på. En gång kastade han sönder en ruta till ett klassrum i vår skola när en av hans mobbare stod precis framför och han försökte pricka honom. När fröken kom ut och började skrika på honom grät han och förklarade att han försökt använda sina telekinetiska krafter för att få stenen att vika undan, men det gick ju inte!!

Den roligaste händelsen innefattande denne gosse upplevde jag aldrig själv, men jag har fått den berättad för mig. Den här snubben brukade nämligen, på äkta dampmanér, sitta och väga på sin stol hela tiden. Fröken brukade säga till honom att sluta, men det gjorde han aldrig. Hursomhaver, en dag vägde liraren för långt bakåt och ramlade. Han ramlade så jävla hårt att han fastnade med röven och hela korsryggen i ryggen på stolen, som var en sån där stålrörskonstruktion med trästöd längst upp. Lärarinnan hade tydligen försökt dra loss honom, men det funkade inte. Han satt fast för hårt. Så han fick krypa hela vägen till vaktmästeriet, så att vaktmästaren kunde skruva isär stolen och han kunde komma loss.

På vägen dit kröp han förbi en av skolans få negrer (ack, ljuva 80-tal!), som jag tror hette "ODDJAMBBPO" eller nåt sånt namn. Denne tittade storögt på snubben som tårfyllt kravlade fram genom korridoren. Med sin stol på ryggen var han fast besluten att nå tryggheten och friheten i det avlägsna vaktmästeriet.

"BURACCHAWALLAJALLBALLAURKABALL'ÄCHLO!!!", utropade Oddjambo, "INTE JAG VETA MAN FICK HA SKÖLDPADDOR I SKULAN, JALLA BALLA WALLAH!!!!!!!!"

Vi hade en unge som hetter Arthus, hans fars åkte runt i en Orange Volvo 242.

Arthur var väl instabil i hurmöret, retade man Arthur så blev de konflikt, därav mobbade man Arthur på olika roliga sätt.

Sedan hade vi Morgan B. . Morgan B gick i OBS klassen, han tillhörde inte skolan upptagnings området utan kom ifrån ghetto i Flemingsberg. Vi som gick i skolan tillhörde socialgrupp 2 medan Morgan tillhörde socialgrupp 3, det märktes på honom. På den här tiden fanns inte begreppet WT i Sverige, men Morgan B var urtypen för WT.

Morgan B. blev senare kriminell i livet.

Hade en uppfuckad grabb i min mellanstadie-klass. Beteendet var inget originellt egentligen. Han hävde ur sig diverse grova, skumma grejer, och bröt sedan ut i högljudda skratt. Att reta honom för hans märkliga beteende var dock inget alternativ. Dels var han helt orimligt stark för en unge i den åldern. Dels för att hans specialintresse var kampsport, och han utövade typ karate, Jujutsu eller nått i den stilen. Så att reta honom var en dålig ide, det visste alla på skolan. Den kunskapen hade dock inte alla på högstadiet, när det var dags att gå vidare dit. Vi gick till olika skolor, så jag fick bara detta återberättat för mig. Tydligen ska en nia fått för sig att reta honom, varpå denne åkte i backen med ett snabbt kampsportsgrepp, och sedan tvingades äta gräs. Gissar att han inte ansågs lika cool efter det.

Vilken jävla guldtråd det här är måste jag säga!

Ett CP-barn från min barndom som jag tydligt kommer var en kille som gick i min klass i tidiga grundskolan. Han var den typiska ADHD-ungen d.v.s dålig på att koncentrera sig, skrikig och gapig, får veckovis utbrott av varierande grad, hade ibland en assistent med sig etcetc.

När jag och en polare hade tråkigt på rasterna tyckte vi alltid att det var kul att hålla på och jävlas med honom tills han fick utbrott. Det vanligaste resultaten av detta var att han blev helt galen och började jaga oss. När han fick tag i någon av oss så brottade han våldsamt ner oss, tog tag i händerna och höll fast dem och när han slutligen lyckades skrek han, rakt ut "DU ÄR ARRESTERAD!". Det var hans grej kan man säga, han var mycket polisintresserad och gillade att prata om polisen även när han inte försökte arrestera folk på skolgården.

Målet var ju såklart inte att han skulle fånga oss men det var ju det som var själva spänningen med hela "leken", ifall han lyckades fånga oss räknade vi med att bli omtumlade och få lite stryk. "Tjuv och polis" var ju en ganska populär lek som man höll på med en hel del, men när det i vårt fall var ett CP-barn inblandat så blev mycket mer allvar än lek. För honom var det ju inte en lek överhuvudtaget, han var ju bara förbannad på oss.

Älskar tråden.

Dampungen som jag minns gick i min klass ifrån mellanstadiet till slutet av högstadiet. Riktigt jävla creep asså. Kollade ofta rätt ut genom fönstret och viskade för sig själv. Skvallrade på allt. Asså om man drog ett skämt i korridoren skulle alla lärare få reda på det. De var ganska trötta på det.

Skulle alltid vara bäst på allt. Men var i sanningens namn medioker i det mesta. Hans mamma skröt om hur understimulerad han var. Ja, ADHD kallas det.

Total socialt inkompetent. Kunde inte prata med andra alls. Frågade en gång vad han gjort i helgen. Försökte liksom. Han tittade på mig med helt döda ögon. Suckade och gick där ifrån. Riktiga Patrick Bateman-vibbar.

Skedde en incident som gjorde att man förstod honom lite iaf. Frånskilda föräldrar och en gång var man tvungen att få påskrivet av båda vårdnadshavarna. Det tog hus i helvete. Han tog lappen och slängde mot den kvinnliga läraren. "Nämn inte honom!!!" Sulade en stol i väggen och drog. Hans morsa hade brutit ner honom helt och vänt honom mot pappan. En polares farsa jobbade med honom och han var inget monster. Inte årets Papa kanske, men inte på den nivån.

Han flyttade till Boden två veckor innan nian tog slut. Något hade hänt något med en lärare. Det var ett jäkla hysh hysh. Skulle vilja veta vad det var. Han fick väl ett totalt snedspel på en lärare. Men faktiskt lärarna och rektorn som var idioterna i detta fallet. Ungen var ju fan inte frisk. De ignorerade problemen. Har jag förstått i efterhand.

Det vore intressant att veta alla historier om att du var cp när du var liten.