Citat:
Ursprungligen postat av
KomissarieBeck
Jag tror fortfarande att det ligger till på det viset att Tova, vilket framgick av dagboken var rädd för Billy och fruktade för sitt liv vid flera tillfällen. Inte så konstigt att man då nedstämd och t.o.m rökar på för att lugna nerverna eller vad det nu kan vara eftersom man troligen då lever under enorm press.
Under denna tiden så tar hon successivt avstånd från vänner,simning börjar få svårt i skolan.(Givetvis som en konsekvens av omständigheterna)
Inte det minsta konstigt. Alla som har levt under stor press kan nog intyga att man under den perioden också har fungerat sämre socialt,prestationsmässigt etc etc. Om Du då ökar på pressen med att dessutom frukta för ditt liv så kan man ju bara ana hur man fungerar som person...
Hon har i samma sekvens också blivit misshandlad av Billy och tvingas sminka sig för att dölja blåmärken och uppe på detta ljuga för föräldrar,vänner,skolan,simningen allt för att dölja att hon blivit misshandlad.
När det med föräldrarnas hjälp sedan tog slut eller åtminstone hamnade i ett "vi får se läge" vilket säkert var taktiskt av Tova för att skjuta på problemet med Billy och genom detta försöka plana ut deras relation helt och hållet. Även om de befann sig i ett s.k vi får se läge så tvingades Tova ändå rikta en del uppmärksamhet till Billy för att denne inte skulle flippa helt och hållet och vem vet med ett definitivt good bye så kanske Tova vore mördad för länge sedan....
Med tiden så blir Tova lättad. Börjar träffa kompisar,gå på fester och med det distansera sig allt mer från Billy men dock inte helt och hållet eftersom Billy blev mer och mer frustrerad i takt med att han började känna att han tappade taget om Tova. Detta bearbetade han med att om vartannat lova Tova bot och bättring och ömsom hota henne med misshandel etc och Tova var helt enkelt för rädd för att ta steget fullt ut och dumpa Billy
Sista dagen ansåg Billy att han hade förlorat Tova när hon valde att gå på festen istället för att umgås med honom och under tårdrypande former lyckade han övertala Tova om att komma dit och sen hade han lovat henne att köra henne till festen... Kompisarna hade han lurat iväg från gården eftersom han med alla medel skulle stoppa Tova från att åka på festen. Gråt eller misshandel. Billy var beredd på att använda alla medel men polarna kunde naturligtvis inte vara närvarande under tiden.
Tyvärr blev misshandel långt mycket värre än vad Billy hade tänkt sig eftersom Tova inte gav med sig och i frustration sa till Billy att det för alltid var över mellan dem....
Jag har skrivit det förut och håller fast vid att Billy var bara till 75 % idiot så länge han trodde det fanns en möjlighet att rädda deras förhållande men samma sekund som han insåg att det var kört så spårade han ur totalt.........
Man kan också vara nedstämd, ta avstånd från sina gamla vänner, isolera sig, tappa intresset för sånt som man tidigare brann för (som hobbyer) och börja missa skolan – när knarket har gjort entré i ens liv.
Det är ju dessa ”varningstecken” skolan och polisen går ut med när de informerar föräldrarna vad de ska titta efter för att se om det finns tecken som de ska vara oroliga för när det gäller deras tonåringar.
Polisens goda råd vad föräldrarna ska göra vid det läget är att föräldrarna ska:
kolla på barnets pengaflöde
hålla koll på fysiska tecken: täppt i näsan, röda ögon, aptit
hålla koll på misstänkta föremål: tobaksrester, rullpapper, avrivna pappersbitar, små påsar..
föräldrarna ska lita på sin magkänsla (inte på det barnet säger)
föräldrarna ska gå in i barnets rum och snoka, SÄTTA GRÄNSER och våga se problemet i ögonen.
Ta hjälp utifrån – vända sig till polisen
Här har ju Tovas föräldrar brustit. De har tvärtom sett till att Tova har kunnat knarka i fred i sin egen lilla lekstuga på gården och Tova har inte behövt vara orolig för att föräldrarna plötsligt skulle storma in i hennes rum för att leta av misstänkta föremål. De har ju inte ens letat efter den mistänkta gärningsmannen utan låtit honom hållas TROTS att Tova var ”livrädd för honom”..
Och sist men inte minst: det är ALDRIG ett klokt beslut att ”plana ut en relation” när man är livrädd och det finns hot med i bilden.
Om du skulle läsa på om de andra 12-14 kvinnomorden som sker årligen då skulle du också ha upptäckt detta. Det är tvärtom så att velandet fram och tillbaka tycks trigga den här sortens gärningsmän ytterligare.
Men det går inte att skylla på gärningsmännen – enbart – och säga att velandet beror på rädslan. Dessa kvinnor/flickor är KÄRA i sina gärningsmän. De kanske inser (kanske inte?) att för deras eget bästa borde de göra slut. Men samtidigt vill de inte. För de är ju så ”kära” så.. och ofta också väldigt svartsjuka. Vilket gärningsmännen självklart kan spela på.