Försvarsmaktens 100 år gamla kulsprutor

Om vi tar M240 och M240C/E1 som exempel så går det inte att göra pipbyte med vapnet monterat i något av de stridsfordon där vapnet är monterat koaxialt genom manteln. Det finns ingen som helst plats att byta åt sidan som du säger, och pipan i de versionerna saknar handtag för pipbyte, utan vapnet måste monteras bort, tas in i stridsutrymmet och pipan hanteras med asbesthandske. Låter inte så smidigt. Att kyla via stridsrumsventilationen fungerar inte heller. Eftersom all den luft som finns tillgänglig för att kyla de burna vapnen inte räcker till utan pipan måste bytas så ska det till en mindre orkan för att luften som passerar mellan pipan och manteln ska räcka till. Är det någonstans som man inte vill ha en vid genomföring så är det i manteln. För att maximera skyddet måste genomföringen vara trång. En vid genomföring gör det också mycket svårt att vidmakthålla övertrycket för CBRN-skyddssystemet.

Nej, läser man de amerikanska manualerna (som jag utgår från att du har gjort) så ska pipan bytas efter 10 minuter vid lägre eldhastighet (100 skott/minut) eller efter två minuter vid högre eldhastighet (200 skott/minut) både för de burna sprutorna, för de fordonslavettmonterade och de koaxialmonterade. De kyls inte på något magiskt sätt av stridsrumsventilationen. Läser man vidare i publicerat utredningsmaterial som finns på nätet ser man att det uppfattas som ett stort problem med att piporna inte byts i strid, utan de skjuts helt slut som förbrukningsmaterial på kort tid. I påfallande många fall förs inte ens reservpipan med, utan den skeppas i reservdelssatser och blandas ihop med andra sprutors pipor. Det första är ett träningsproblem och det senare logistiskt problem som kan lösas, men om grundproblemet är att det är för krångligt att byta pipa så att soldaterna struntar i det, då finns det ett djupare problem bakom.

Hur som, de befintliga KSP58 som vi har skulle inte kunna användas rakt av för bruk i stridsfordon utan de skulle behöva modifieras på flera sätt (annan pipa utan handtag, annan avfyrningsmekanism och annat manöverhandtag bland annat) så det skulle nog inte ha varit så billigt. Om man dessutom inte kan byta pipa utan att montera bort vapnet så låter det inte som någon lyckad lösning. Lär folk att vårda och justera sina 39B istället. Som sagt var, vi hade otroligt sällan problem med dem. Hur mycket har du hanterat 39B i stridsfordonstjänst? Hur mycket stridsfordonstjänst har du haft över huvud taget? Hur många pipbyten har du gjort i en vagn på rull? Eller är du en pappersprodukt?

Den gamla browningen kan nog vara nära optimum för en ksp. Senare tiders framsteg inom material- och tillverkningsteknik har ju mest påverkat vikten på vapnet. Då är det ju så att något kilo hit och dit inte spelar någon roll i ett stridsfordon på 30 - 40 ton.

Det är nog där vi har förklaringen till att man kör ksp39b i Strf90. Jobbigt med tygbanden bara...

Jag var vagnchef på Strf9040, så nog har jag bytt pipa på Ksp39 alltid.

Här ska det dock noteras att vi (till skillnad från många andra förband) inte hade möjligheten att plocka ut de ksp 39 som fungerade bra, så de flesta av våra 39.or fungerade halvskapligt, medan andra nästan aldrig fungerade, trots besök i MILO-verkstaden.

Vad gäller pipbyte i vagn under rull på Strf9040 så är det stridstekniskt idiotiskt.

För att byta pipa så måste tornet låsas med riktbrytaren (om man inte vill riskera att bryta vänsterarmen på vagnchefen och knäcka locket och lådan). Detta innebär att skytten inte kan lösa sin huvuduppgift (leta efter mål) och inte heller sin andrauppgift (bekämpa mål). Vidare så kan vagnchefen inte lösa sin huvuduppgift (leda vagnen), eller sin andrauppgift (leta mål). Därtill så finns det vid framryckning en avsevärd risk att man vid pipbyte tappar vitala vapendelar och att dessa då äts upp av tornmonstret.

Vad gäller kostnaden för att uppgradera ksp för att anpassa den till stridsfordonsmontage, så är det fullkomligt ointressant, eftersom även en helt ny ksp är i det närmaste gratis, jämfört med kostnaden på vagnen.

Kostnaden för pipor är också på det hela taget ointressant, eftersom vi talar om några tusenlappar per år, på en vagn som kostar miljontals kronor per år i drift.

Bra fråga. Har för mig att när man jämför prestanda är ryssarnas nyare tunga kulsprutor (1960-ish) betydligt bättre än gamla .50 cal-bettan.

Men det är i sig inte tillräckligt skäl att byta ut en miljon kulsprutor när man kan lägga pengarna på andra, viktigare vapensystem där utvecklingen gått snabbare. Marginalnytta helt enkelt.

FN utvecklade en ersättare till 12,7 mm M2 som hade betydligt högre eldkraft och anslagsenergi.
Den var även kraftigare än ryssarnas tunga KSP.
Dock kom avspänningen i vägen och man drog slutsatsen att den nya tunga KSP skulle konkurrera med M2 ( dvs med vad FN redan tillverkade och sålde på licens).
Så projektet lades i malpåse.

Fritt ur minnet att det var FN som utvecklade den, kan ha varit Browning med.

Nix FN, här är den.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/FN_BRG-15

Jättebra, då vet du vad du pratar om när det gäller praktiska frågor i stridsfordon och logistiken runt dem. Jag är grymt trött på nätkrigare som läst (för lite eller för mycket) om något och sedan sitter inne på alla sanningar. Visst kan man ha åsikter, men falta det med den ödmjukhet som matchar kunskapen. Jag jobbar yrkesmässigt med ett närliggande område och jag vill bara gråta ibland när jag ser en del tvärsäkra inlägg här. Nog om detta, jag gillar att du har en bakgrund i det du diskuterar. Jag har varit vagnchef på IKV91 i ett förband som hade ca 10 gånger så många mil och skjuten ammo som det typiska BPV-förbandet av olika skäl, så jag har umgåtts intimt med KSP39B lik väl som KSP58 under en senare del av livet.

Vi kan nog slå fast att pipbyte utan att ta bort vapnet helt enkelt inte låter sig göras på vapen ur FN-familjen som är monterade genom manteln på stridsfordon. Det finns helt enkelt inte plats för det och det är helt orimligt med ett så stort hål genom manteln för att det ska kunna gå. Kvar återstår att antingen montera bort vapnet eller ha en ksp som tillåter byte genom vapnet, och jag vet absolut vad jag föredrar.

Självklart byter man inte pipa mitt i en liv-och-död-duell, men om man slarvar för många gånger så fungerar inte pipan till slut, och det kan vara i nästa liv-och-död-duell. USA som har betydligt större erfarenhet av krig än vad vi någonsin kommer i närheten av oavsett antalet ev utlandsmissioner ser detta som ett stort problem. Piporna förstörs och det är mycket svårt att få fram ersättningspipor, både i ett kortsiktigt taktiskt perspektiv (få fram pipor till stridsfordon vid den brinnande fronten som behöver dem NU) och i ett större logistik-strategiskt perspektiv. Det saknas helt enkelt pipor när de gamla slitits ut i förtid. Visst skulle det gå att ha ett antal i en stridstross, men de är ju individuella och ska då helst följa med sprutan på vagnen, vilket inte görs idag i USA. Kostnaden för den logistikkedjan som skulle krävas är inte försumbar. Om du tror det har du inte jobbat med militär logistik.

Att ni på era vagnar måste använda riktsäkringen är ju mest frågan om en korkad design och skulle vara precis lika dant om ni hade haft KSP58, så det ser jag som ett icke-argument, men å andra sidan framförde du heller aldrig det som ett argument för KSP58 utan snarare som ett argument mot pipbyte.

Att ni hade så stora problem med KSP39B ifrågasätter jag inte, men det förvånar mig. Vi hade ytterst sällan, på gränsen till aldrig, några problem eller ens eldavbrott på någon av 24 sprutor på kompaniet. Inte heller på två olika repövningar med 2x24 helt andra sprutor hade vi några som helst problem. De få gånger de faktiskt strulade gick det alltid att koppla till felhantering av banden eller en viss vårpunkt som missats. Om sprutorna var vårdade och justerade och banden förberedda genom tvinning och smörjning så bara gick och gick sprutorna. Nu kommer du nog inte att gilla detta, men jag lutar åt att ni inte hade adekvat utbildning och/eller tid för vård av vapnen i ditt förband. De behövde koksas av i pipbotten och justeras efter det vid varje tillsyn och som sagt behövde banden lite omsorg. Skötte ni det?

EDIT: rättstavning

Tyskarna har väl en ny .50-kalibers som är tänkt för vapenstationer enbart? Därför har den extern drivning med el, vilket borde öka tillförlitligheten och minimera vårdbehovet.

Aldrig hört något gott om 14.5mm utan det ska bara strula dock vet jag inget om dom modernare KSP som ryssarna kör med nu gällande att skulle vara dåliga.

Efterträdare till Dashka?

Kord heter väl deras 12.7a den har jag ingen koll på. Den är ju dock inte 0.50 bmg

12,7mm NSV. 13kg lättare äm M2.an och 27kg lättare på trefotslavett.
Precis som M2.an så har den dock problem med låg precision, vilket kräver separat rekylvagga och/eller sandsäckar på trefotslavetten och/eller att man gräver ner stödbenen på trefotslavetten.

Den nya Kord sägs dock lösa detta, med samma läga vikt som NSV, fast med högre precision.

Att USA inte har ersatt M2.an har olika förklaringar. Dels så har de ersättare som man har försökt ta fram ofta varit överambitiösa, de har ofta misslyckats rent tekniskt och det har sällan varit prioriterat. Därtill så sitter man sedan andra världskriget på ett hav av M2.or (3 miljoner tillverkade) och reservdelar som kommer att räcka till åtminstone nästa istid.

Mig veterligen så har man gjort 4 försök att ersätta M2.a.
M85 (tekniskt misslyckad), Dover Devil (finansieringen avbröts och Singapore slutförde arbetet som CIS 50MG), XM312 (tekniskt överambitiös) och XM806 (tekniskt överambitiös).

Om man tänker industrihistoriskt så var det stålindustrin som möjliggjorde de kulsprutor som togs fram för 100 år sedan. Därefter har det inte hänt så mycket på det området.

Men det har det gjort inom tillverkningsindustrin - de 100 år gamla konstruktionerna är mycket enklare och billigare att tillverka idag.