Citat:
Ursprungligen postat av
MrsGossip
Tror faktiskt inte att han är så taskig eller våldsam/psykotisk. Jag tror mest det handlar om att han helt enkelt inte fattar. Han har fått köra sitt race i alla år utan att bli tillsagd på skarpen och tror därmed att det är helt ok.
Däremot tror jag att han har befattat sig med en del olagliga substanser genom åren. Om man har läst (hört?) lite mellan raderna på radion så finns det såna tendenser.
Tror han kan vara rätt taskig i den meningen att han själv tycker att han bara gör det på skämt och räknar med att folk fattar det. Men han saknar förmågan att uppfatta om någon tar illa vid sig (som Läckberg t.ex)
Tror säkert att det han är anklagad för ang. metoo också handlar om det. Han tycker att han bara gör det på skämt, fattar inte att alla inte ser på saken likadant som honom och märker inte om någon tar illa vid sig.
Tycker att det skulle vara lite intressant att veta hur han betedde sig efter att Metoo och drevet kring hans bror briserade.
Han satt ju i alla fall i radion och sade sig ha fått en tankeställare och efter det lugnade han ner sig betydligt i radion också. Det märktes tydligt när han ibland var på väg in i det spåret att han liksom hejdade sig och blev tyst. Om det var för egen maskin eller om han fick något tecken från Gry låter jag vara osagt.
När jag ser AT ser jag urtypen för en viss typ av 80-tals stekare. Jag undrar hur mycket AT är offer för omständigheterna och kulturen han levt i?
På 80-90-talet fanns en grupp som inte var var som dagens stekare (rosa skjorta, snebena, vaska, Bateman psykochick).
Det var ett gäng som hände på Café Opera, solbrända, Sandhamn, segla, mer Pripps blå-blå än champagne, barfota i seglarskor, långt hår, ljusa jeans. Mycket sätta på brudar attityd.
Kan tänka att AT har tagit med det resten av livet påhejad av vissa gäster från gamla gänget som är stammisar på Riche.
PS - Vill bara tydliggöra att jag själv inte tillhört den gruppen. Jag är heller inget fan av AT och jag är helt för Meetoo. Jag är bara nyfiken i en strut vad som är verklighet och inte.