Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Ingenting har något "inneboende" betydelse givetvis. Men däremot kan vissa värden ha betydelse för de levande. Subjektiva värden. Som man kan argumentera är bättre eller sämre för människan och hennes välbefinnande.

Problemet är att ditt argument förutsätter "välbefinnande" som ett objektivt värde med ett positivt, eftersträvansvärt självändamål. Du började just om på ruta ett. Självklart har människor subjektiva värden, men det ligger ingen objektiv sanning eller absolutism i dessa värden, och de är relativa till varandra. Bogomil påstod att ett minimerande av lidande och maximerande av frihet är "objektiv moral", trots att han varken kan bevisa att lidande eller frihet är några objektiva självändamål med inneboende, objektiva värden, eller att minimalt lidande och maximal frihet inte står i motsatsförhållande till varandra. Absolut frihet resulterar inte nödvändigtvis i minimalt lidande.

Mitt argument är att vissa saker definitivt har ett objektivt, inneboende värde, men inte för att vi som människor har bestämt det eller för att ett parlament konstaterat det, utan för att Gud konstaterat det i Bibeln. Endast en allsmäktig, allvetande skapare kan vara den ultimata förkunnaren av all sanning och moral. Åter igen: vad är bättre med att vara levande än att vara död? Icke-existens låter rätt shysst enligt ateistens världsbild!

Nej, det är ju sant ur en icke-mänsklig kontext givetvis. Men man kan, på mer eller mindre goda grunder, häva att vissa värden är objektivt lyckomaximerande för just mänskligheten.


Icke-existens är ju noll. Det kan vara bättre eller sämre.

Sedan är ju din önskan om en yttersta domare av gott och ont enbart en febrig mänsklig dröm. Jag delar inte den. Jag vill själv ha del i domslutet.

När blev tråden om teodicéfrågan till en "endast för ja-sägare till vissa premisser"-tråd?


1. Notera att jag inte hittills har talat om nån 100%-tig objektivitet.

2. Och att den grad av objektivitet jag har presenterat är observerbar i den biologiska värld.




Enligt filosofisk rationalism (eller vetenskapen, vilket dock inte har så stor relevans i religionsdebatten).


Naturligvis har utilitaristisk etik inget värde för individer som sökar existentiella "absoluta" halmstrån att klänga sig till.

Ahem! Den korrekte citation är "delvis objektiv moral".


Du kan legitimera ditt bibelviftande på tråden "Är bibeln sann".

Teodicé-problemet är en väl definierad frågeställning. Om du inte ens kan godta dess grundläggande premisser så har du inte här att göra. Ta din diskussion om utilitaristisk etik till relevant tråd och håll dig till ämnet.


1. Okej, då är ditt argument meningslöst och irrelevant för diskussionen om Teodicé-frågan.

2. Tyvärr är den inte ens det, eftersom maximal frihet och minimalt lidande är ömsesidigt uteslutande. Maximal frihet omöjliggör minimalt lidande, vilket är varför vi har lagar och regler och domstolar och ett rättsväsende för att inskränka absolut frihet. Åter igen är detta en diskussion som ligger utanför ramen för Teodicé-frågan, så du är fri att ta den till relevant tråd.



Ta den diskussionen till relevant tråd.


Jag är glad att du erkänner att du nått vägs ände.

Oxymoron.

Japp: OM 'gud' är "god" eller inte och på vilka etiska premisser.


Du förväxlar ordet "minimering" med ordet "maximalt".

Bara för såna som opererar med "absolut" metafysik.

Okej, så minimering till en viss kvantifierad punkt? Enligt vem och varför? Nu kommer vi in på politik, vilket är en separat frågeställning.


Nej, delvis objektiv moral är en objektiv oxymoron.

Det finns flera olika scenarion för Guds existens, exempelvis:

1. Gud finns inte.
2. Gud finns men är helt olik hur han är beskriven i Bibeln.
3. Gud finns och är så som han är beskriven i Bibeln.

I det först scenariot så är religion irrelevant, om Gud inte finns så är religiösa dogmer fria fantasier.

I det andra scenariot så finns visserligen Gud men är inte så som han är beskriven i Bibeln. Om så är fallet så är kristna dogmer meningslösa. Kanske stämmer någon annan religion, kanske stämmer ingen religion.

I det tredje scenariot så finns Gud och han är så som han är beskriven i Bibeln.
Det betyder alltså att han tycker det är moraliskt korrekt att tortera människor i evighet förutsatt att det inte valt att lyda, dvs bekänna sig till rätt religion.

Han skulle lätt kunna nöja sig med att släppa in alla kristna till himmelen och låta alla andra antingen förbli döda eller hamna på en plats som är sådär men inte lika bra som himmelen. Men istället tycker han att det är en bättre att tortera dessa för evigt?

Förstår ni kristna verkligen hur djupt omoraliskt den Gud ni tillber är om detta är sant? Ni dyrkar alltså någon som är extremt ond bara för att den varelsen är mäktig och kan belöna er om ni lyder?

I mina ögon är detta inte bättre än att lyda Hitler eller Stalin bara för att de lovar att ni ska bli rikligt belönade om ni gör så.

Det moraliskt rätta är avstå att sympatisera men en sådan varelse. Att medvetet tortera människor eller låta människor bli torterade är inte rätt, oavsett hur mäktig man är.

Makt är inte rätt.

4. Gud är död. I alla fall enligt Nietzsche.