Citat:
Ursprungligen postat av
Yasko
Inga av Katalanska ledarna använde våld tex. ändå fänglades de, politiska fångar alltså.
För det är hans liv förstört.
Han gick ut och sa att tidningen skulle läggas ner och du har fått ditt länk. Att han blir rädd(eller skräms) efteråt gör inte saken bättre precis.
Det finns många fler exempel ångande "fria medierna" i väst, men jag valde en västartikel med flit, det är ju inte lätt att ge länk från någon kättersk, förlåt "icke-demokratisk" tidning till såna som du...

Citat:
Ursprungligen postat av
chimpsky666
Västerländska medier är fria bara i relativ bemärkelse. I relation till det globala medielandskapet är västerländska kommunikationskanaler ljusår framför andra världsdelars motsvarigheter.
När det gäller den mediala skildringen av syriska inbördeskriget så är klimatet för medier och journalister karaktäriserad av tolerans och pluralism. Självklart så reflekterar massmedierna deras regeringars utrikespolitiska ambition men faktumet att oppositionsmedia tillåts verka om ändå under tveksamma villkor visar på att median är relativt frihetlig.
Om man inte är av den verklighetsfrånvarande övertygelse att Iransk, Syrisk eller Rysk media skulle tillåta oppositionsmedia att bestå under identiska omständigheter som västvärlden tillåter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hopes.N.Dreams
Fängelse ges inte bara vid våldsbrott, det vet du va? Politiska handlingar som att bryta sig loss från en suverän stat är olagligt i alla länder. Att uttrycka en politisk åsikt är inte det. Förstå skillnaden.
Du svarade inte på frågan. Vilket brott mot mänskligheten avslöjades? Uttrycket har allvarliga juridiska implikationer.
Jag fick länken, och det tackar jag för, men länken i sig är inte ett starkt belägg för att så faktiskt har skett. Det är möjligt, men det faktum att det publiceras i en västtidning, från samma stat som påstås ha hotat att lägga ner redaktionen talar ju emot din ståndpunkt. Det ironiska är ju att du inte verkar inse att nyheten kom fram från "västmedia". Men men.
Att det skulle finnas en fri västerländsk press som presenterar sanningen är bara en illusion. Vår press är fri så länge du inte tar ut svängarna för då kommer du snart att inse att du står utan plattform. Den senaste tiden har t.ex. flera alternativa skribenter blivit censurerade och rentav blockade på Facebook. Och då har det handlat om personer med ganska balanserade åsikter. När det gäller rapporteringen från Syrien så måste väl ändå den vara en av de största mediala haverierna någonsin och det ska bli kul att se hur man kommer att hantera ämnet framöver, för jag tror att sanningen om kriget kommer att sippra fram. Jag har redan sett artiklar i MSM av det slag som knappasst skulle ha släppts fram tidigare.
Nej, vi har en "fri" press i varje land så länge det inte stör det godkända narrativet, må det vara i Sverige, Europa, USA, Ryssland, Kina och även i allra högsta grad Israel. Här är lite hur man hanterade "pressfriheten" i samband med de omfattande bränderna i landet under 2016 som av vissa försökte få till att det var terrorister (läs: araber) som tänt på:
Citat:
But the hysteria continued, reaching its peak with the case of Anas Abudaabes, a journalist and photographer from the Bedouin town of Rahat. He spoke out against the incitement in a pair of Facebook posts on Thursday. In the first one, written around noon, Abudaabes decried the “ignorance” of his fellow Arabs. “Our country is burning, and it turns out there are Arabs in countries in the region who are busy praising God for this,” he wrote. A few hours later, he followed up with a second post, outlining some “urgent steps” that Arabs could take to celebrate. The hundreds of thousands of Muslims living near the fires in Haifa and Jerusalem shouldn’t worry, he joked, since “what has happened is from God”—just pour the gasoline “in a direction away from your homes,” and you’ll be fine. He also suggested that “our young thugs” go start fires in “Iqrit, Imwas, Tel al-Khuweilfeh, Asqelon, Bisan, al-Fallujah, al-Tantura and Khabiza.” Any Palestinian would have immediately understood his meaning: none of these villages exist anymore. They were destroyed by the Israeli army during the war of independence. Setting fire to Haifa or Jerusalem, he implied, would be no better than what the Israelis did in 1948. He concluded by reminding his readers that a Muslim leader (Abu Bakr, the first caliph) had given instructions to soldiers not to uproot or burn palm trees. In case it still wasn’t clear, Abudaabes added a “sarcasm, not serious” hashtag to the bottom of his post. It was exactly the sort of thing Israeli politicians routinely demand: a prominent figure in the Arab community, speaking out against incitement. So naturally the police arrested him. When he appeared in a Be’er Sheva court on Friday, the state argued that his words could be misunderstood, even if they were meant as satire. The judge, rather than dismiss the case, agreed with the state and extended his detention: he argued that Abudaabes should have considered how his post could be interpreted as “a call and encouragement to hurt the state”. It was a surreal scene when he returned a few days later for a bail hearing: the police admitted they’d made a mistake, and pleaded with the judge to release Abudaabes. He did—but ordered him to a brief period of house arrest, and a two-week ban from the internet. Nearly a month later, only six people had been indicted, all of them for setting minor fires in northern Israel—not the major conflagrations in Haifa or outside Jerusalem. Most of the people arrested were released. Among them was Jawad Qattoush, the Palestinian from Battir whose face was aired on Channel 2 (and other networks). After five days of interrogation, the Shin Bet concluded that he had, in fact, started a fire. He burned some garbage on his own property, a mile away from any Jewish town. And then he extinguished it.
Carlstrom, Gregg.
How Long Will Israel Survive?: The Threat From Within (Kindle Locations 3851-3854). Oxford University Press. Kindle Edition.