Allt om ADD!

Jo de är klart, men jag vill vara mer eller mindre övertygad innan jag skickar en egenremiss.

Om man är odiagnoserad brukar den insikt komma runt 28-30 års ålder, vissa kommer aldrig till den insikten. Har man adhd så blir det svårt att göra jobbet själv för man har en funktionsnedsättning som sätter krokben på en.

Ok, du prickar rätt på åldern..det var inte dåligt!

Du kanske har rätt med insikten. Att den har dröjt väldigt länge pga man ej identifierat dig med sk. hyperaktivitet. Antar att det är mycket svårare att upptäcka själv om ingen annan i omgivningen har påpekat något.

Dessutom har de funnits depression och ångest, särskilt social ångest sedan tidiga tonåren. Jag börjar gå lite i tankarna om det kan vara så att depressions symtom som aldrig blivit bra, i själva verket är adhd i botten.. Men sedan är jag ganska duktig på att analysera och bli orolig (läs grubbla).

Inputs på den tanken?

Jag har skickat egenremiss till psykiatrin nu, deras remissteam skall kolla på det och höra av sig om ca en vecka.

Då meddelar de ifall de kan gå vidare med mig, de tar inte in alla så det beror nog lite på bakgrund och hur allvarligt de tycker problemet i fråga låter antar jag.

Är Concerta eller Elvanse förstahandsval vid adhd?

Hur är det med Intuniv? Den ska ju även ha en ångestdämpande effekt. Varför anser Läkemedelsverket inte att den även kan ha indikationen GAD? För få studier eller handlar det om ekonomi?

Kan Intuniv förskrivas ihop med centralstimulantia?

Många frågor men så trött på att inte få adekvat vård/hjälp.

Kan lägga till att där jag bor är väntetiden på en NPF utredning cirka två år.

Bor du i en av de större städerna eller mindre ort? Jag har inte kommit så långt än men gissar på att det är kaos i Göteborg så det är säkert aplång kö där med.

Jag var i kontakt med en privat enhet. De kunde fixa ett första bedömningsmöte redan nästa vecka. Och om de blir aktuellt att gå vidare skulle hela kalaset kosta mig 25 tusen och ta cirka 4 veckor. Mycket pengar men hellre det än att stå i kö i flera år medan man mår dåligt, hatar att gå och vänta....

Bor i Mälardalen.

Jo. det finns ju möjlighet att ta det privat. Även att försöka trycka på med vårdgarantin.

Förstår att du inte vill vänta. Har väntat extremt länge själv. Hoppas nu på att ha det klart i januari/februari och att sedan, om diagnosen finns där, börja pröva ut medicinering och dosinställning.

Lycka till.

Tack detsamma!

Jag var på bedömningssamtalet idag. Symtomen verkar stämma in bra på ADD, däremot inget som pekar mot ADHD med hyperaktivitet. Ganska väntat.

Jag fick inget direkt klart besked om jag borde fortsätta utreda eller inte, utan det är upp till mig själv. Men det pekar mot ADD enligt psykologen jag pratade med, sedan om jag når upp till kriterierna för funktionshinder för att ställa en diagnos verkade lite oklart enligt honom...

"Du klarar dig någorlunda bra i vardagen, du har jobb, och flickvän" ungefär lät de som.

Jag vet inte vad ni anser men jag tyckte de lät lite lustigt? Jag känner åtminstone till flera personer med adhd eller add som jobbar och har sambo tex.

I övrigt kändes allting seriöst och noggrant. Om jag går vidare med utredningen så blir det 3-4 träffar till på ett par timmar/halvdagar.. Intervju med föräldrar/sambo + att dom vill ha alla journaler att kolla igenom.. Och där har dom endel att gå igenom i så fall.

Jisses. Att man har sambo eller liknande samt jobb har ingenting med add/adhd att göra.

Personer med NPF diagnoser är som alla andra bortsett från just detta med funktionsnedsättningen. Det skiljer i IQ, i hur socialt begåvad man är och en massa annat.

Tänk på det.

Alltså förtydligande. IQ och social begåvning och andra likande saker har inget med nedsättningen att göra.

Jag förstår vad du menar.

Vet inte om jag missförstod men psykologen jag pratade med nämnde att man har nedsatt funktion på ett eller annat vis om man har add. Men att det kan vara svårt att bedöma hur mycket det rör sig om eftersom man inte kan veta hur pass ”bra” man skulle vara om inte diagnosen hade funnits.

Har pratat med morsan nu iaf, hon sa väl ungefär att hon tyckt att jag varit en vanlig kille som barn..inga konstigheter. Så det verkar inte som att hon misstänkt något åtminstone. Möjligt att hon kommer på saker om psykologen fiskar fram me rätt frågor. Men jag bli ju lite tveksam till fortsätta utredningen.. får ta mig en rejäl funderare tror jag.