Vad gör jag? Vart är jag? Vem fan är jag?
- Tankar som slog mig vid 8 på morgonen efter min sjukaste natt någonsin.
Substans: Metamfetamin, Diazepam, Ritalin, Alkohol, Koffein (stor mängd koffeintabletter).
Dos: Ungefär fem linor metamfetamin och alldeles för mycket alkohol
Ålder: 18 Kön: Man Vikt: 80
Tid: Ungefär 5 timmar
Tidigare erfarenhet: Svamp, Alkohol, Cannabis, Ecstasy, Nikotin, Lustgas, Koffein
Okej, efter lite bakgrundsfakta kan jag berätta hur kvällen började. Jag och några polare var på en halloweenfest. En öl vart två, sen fyra osv, osv. Under ett kortspel lade min kompis upp sin burk med koffeintabletter och eftersom mitt omdöme inte var på topp hävde jag i mig 5-10 stycken. Jag var redan snorfull och efter dom tabletterna blev min situation inte bättre precis. Blev rätt aggressiv men kommer inte ihåg mycket mer än så.
I alla fall kommer minnet tillbaka när jag och en kompis sitter på donken. Klockan är väl 02-03. Min andra kompis kommer då från ingenstans och säger att vi ska ut på klubben. Full som jag var tyckte jag att de va en lysande idé, så vi började stappla vidare mot krogen. När vi kommer till huvudgatan med alla klubbar girar jag vänster in på första bästa nattklubb, med ryggsäck på. Min kompis som precis skulle fylla 20 var enligt vakten för ung så han förblev utanför. Inne på klubben blev jag om möjligt ännu fullare, och efter ett tag stängdes klubben ner (tror att lamporna tändes och alla drog eller nåt liknande).
Ute på gatan igen är min kompis borta. Men på något sätt som jag inte kommer ihåg hamnar jag i en taxi på väg till en efterfest i en annan stad. Klockan var cirka 04. Vi var två tjejer och två killar och helt plötsligt ligger de massa linor framme på bordet. Jag har alltid haft i mitt huvud att jag aldrig ska testa något så tungt som metamfetamin, men eftersom mitt omdöme ligger på botten så sitter jag helt plötsligt och drar upp ett gäng linor ur hundralappen. Natten fortlöper och vi sitter och har deep-talk under hela ruset. På runda två lägger vi även i lite ritalin (cirka kl. 07). Efter nån timme börjar ångesten smyga sig på. Men något annat som också börjar smyga sig på är förståndet. Jag frågar för första gånger vart vi är, vad vi har tagit, hur jag hamnade här osv. Ångesten växer och blir panikartad. Killen med methet ger mig lite lugnande tabletter men jag tog bara två diazepam. Somnar inte för det så jag ringer min kompis, som då var rätt orolig, och ber honom att hämta mig.
De följande dagarna hade jag ingen matlust, ont i tänderna, ångest, skakningar, blåsor, osv.
Aldrig igen säger jag bara. Visst var det nice, ögonblicket där vi hade de djupaste konversationerna jag någonsin haft kommer jag nog aldrig glömma, men det var inte värt det i alla fall.
- Tankar som slog mig vid 8 på morgonen efter min sjukaste natt någonsin.
Substans: Metamfetamin, Diazepam, Ritalin, Alkohol, Koffein (stor mängd koffeintabletter).
Dos: Ungefär fem linor metamfetamin och alldeles för mycket alkohol
Ålder: 18 Kön: Man Vikt: 80
Tid: Ungefär 5 timmar
Tidigare erfarenhet: Svamp, Alkohol, Cannabis, Ecstasy, Nikotin, Lustgas, Koffein
Okej, efter lite bakgrundsfakta kan jag berätta hur kvällen började. Jag och några polare var på en halloweenfest. En öl vart två, sen fyra osv, osv. Under ett kortspel lade min kompis upp sin burk med koffeintabletter och eftersom mitt omdöme inte var på topp hävde jag i mig 5-10 stycken. Jag var redan snorfull och efter dom tabletterna blev min situation inte bättre precis. Blev rätt aggressiv men kommer inte ihåg mycket mer än så.
I alla fall kommer minnet tillbaka när jag och en kompis sitter på donken. Klockan är väl 02-03. Min andra kompis kommer då från ingenstans och säger att vi ska ut på klubben. Full som jag var tyckte jag att de va en lysande idé, så vi började stappla vidare mot krogen. När vi kommer till huvudgatan med alla klubbar girar jag vänster in på första bästa nattklubb, med ryggsäck på. Min kompis som precis skulle fylla 20 var enligt vakten för ung så han förblev utanför. Inne på klubben blev jag om möjligt ännu fullare, och efter ett tag stängdes klubben ner (tror att lamporna tändes och alla drog eller nåt liknande).
Ute på gatan igen är min kompis borta. Men på något sätt som jag inte kommer ihåg hamnar jag i en taxi på väg till en efterfest i en annan stad. Klockan var cirka 04. Vi var två tjejer och två killar och helt plötsligt ligger de massa linor framme på bordet. Jag har alltid haft i mitt huvud att jag aldrig ska testa något så tungt som metamfetamin, men eftersom mitt omdöme ligger på botten så sitter jag helt plötsligt och drar upp ett gäng linor ur hundralappen. Natten fortlöper och vi sitter och har deep-talk under hela ruset. På runda två lägger vi även i lite ritalin (cirka kl. 07). Efter nån timme börjar ångesten smyga sig på. Men något annat som också börjar smyga sig på är förståndet. Jag frågar för första gånger vart vi är, vad vi har tagit, hur jag hamnade här osv. Ångesten växer och blir panikartad. Killen med methet ger mig lite lugnande tabletter men jag tog bara två diazepam. Somnar inte för det så jag ringer min kompis, som då var rätt orolig, och ber honom att hämta mig.
De följande dagarna hade jag ingen matlust, ont i tänderna, ångest, skakningar, blåsor, osv.
Aldrig igen säger jag bara. Visst var det nice, ögonblicket där vi hade de djupaste konversationerna jag någonsin haft kommer jag nog aldrig glömma, men det var inte värt det i alla fall.
