Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag är kvinna så vet inte hur detta påverkar en eventuell utredning av asperger. Jag har ingen diagnos men tror att det är något som inte stämmer.

På senare tid verkar det som att mina svårigheter utmärker sig och ger mig mer ångest, stress och problem än tidigare. Har precis flyttat hemifrån till en studentstad för att plugga och små, enkla grejer som folk gör med lätthet känns oerhört svårt för mig, nästan som ett projekt. Bara det faktum att orientera sig i en ny stad är förjävligt och jag hatar det. I min hemstad tyckte jag det var jobbigt att försöka hitta till platser jag inte varit på tidigare men detta är på en ny nivå. Får panikångest och vill bara åka hem till min trygga miljö igen. Nya intryck är stressigt. Inte kul någonstans. Samtliga kurskamrater ger uttryck för att det är "skönt", "berikande" och "spännande" att flytta till en ny stad. Medan jag känner att det är jobbigt, stressigt och hemskt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men okända miljöer känns som ett hot helt enkelt. En av anledningarna till att jag fullkomligen avskyr att resa och "upptäcka nya platser".

Har märkt att jag under stress stänger av helt. Hade ett väldigt stressigt jobb i somras där det var hög press på att leverera utåt mot kunderna samtidigt som jag var tvungen att interagera med 10 kollegor till. Blev jag emotionellt överbelastad stängde jag av och drog mig undan. Kunde bli tyst i flera timmar (förutom i interaktionen med kunder). Kändes som ett sätt att handskas med överbelastningen av intryck.

Kan i vissa situationer ha svårt att uppfatta subtila sociala signaler, dock gillar jag att kallprata så passar väl inte in i profilen av en "aspergare". Har vänner som jag festar och umgås sporadiskt med. Exempelvis kurskamrater. Har ingen extremt nära kompis och har aldrig haft, vet ej varför. Alla vänskaper känns ytliga på något sätt. Hade inga svårigheter i skolan vad jag kan minnas, åtminstone inte akademiskt.

Förmodligen kvalar jag inte in för en diagnos men känner ändå att jag har drag av aspergers/svårigheter som försvårar för mig i sociala sammanhang. Det är inte på den nivån att jag absolut inte kan ha ett heltidsjobb, men samtidigt har jag aldrig haft ett seriöst heltidsjobb och endast sommarjobb/extrajobb och bävar inför detta när jag tar min examen. Nån FB:are som känner igen sig?

jag kan känna igen min mig i en del av det du skriver men samtidigt i min värld är det
att med tiden bli erfarenheter rikare på sitt eget sätt.
Dock är jag väldigt spontan så det kan bli en salig blanding av allt så det kan bli väldigt bakvänt av det med.

Om jag var du skulle jag diskutera beteendet med en anhörig och börja reflektera över det förflutna för att hitta ett mönster. Jag har diagnosen och har ganska lite kunskap om hur den tar sig uttryck hos andra individer, men jag kan relatera till det du skriver. Om du känner besvär tycker jag att du ska kontakta läkare, det är nämligen lång väntetid för utredning.

För många med asperger är det svårt att processera nya intryck och hantera främmande situationer. Trygghet och kontroll är A och O för mig.

Svårt att veta...jag har genomgått IQ testerna, gjort drogtestet, lämnat blodprov och snart ska jag få träffa en doktor.

Det var märkligt.

Jag fick fylla i flera självskattningstest innehållande hundratals frågor, intervjuas under regelbundna samtal och en anhörig fick även närvara. Skulle säga att det tog 1-2 månader.

hehe, hoppsan det glömde jag bort...såklart har jag fyllt i självskattningsformulär till förbannelse (även om jag är lite förtjust i såna, kanske ännu ett tecken på autism...?), sen har brorsan varit där å pratat (mina föräldrar är tyvärr inte i livet längre) och de första mötena var ju uteslutande samtal.

Kan inte svara på huruvida det är ett tecken eller inte, men jag kan däremot medge att även jag tyckte det var smått underhållande att fylla i Hoppas utredningen går bra och att psykologens utlåtande känns rätt, det kan bli en del att hantera!

Håller med om låten, utan tvekan en av världens bästa poplåtar!

Hon har ju mildrat "smällen" något genom att under ett av våra samtal, plötsligt kasta fram teorin att det kunde vara autism. Varpå jag tappade hakan. Som så många andra så har min bild av autister varit antingen Dustin Hoffman i "Rain Man", eller nån stackare som sitter i nåt hörn och stirrar i väggen, vaggandes fram å tillbaka...har ju alltid sett mig som väldigt social och "easygoing".

Sen tyckte hon att jag själv skulle kolla runt på nätet och utröna vad som stämmer in och inte.

Precis som att min bild av ADHD länge var killen som slogs med bandyklubba på skolgården. Här är en länk till en artikel som förklarar problematiken med hur diagnoser skildras på film och hur det påverkar hur människior ser på diagnoser: Stereotyp autism på film (svt nyheter)

Jag blev lite chockad när jag fick min diagnos då jag tidigare utgick från att alla mina handlingar, tankar och beteende har varit normala. Men då har jag stora problem med att föreställa hur andra människor upplever mig.

Kan ett försummat barn uppvisa alla tecken på autism utan att vara autistisk?
Det är inget fel på det, men det råkar ofta illa ut och lär sig inte av sina misstag utan är godtroget och saknar också hämndbegär, den ser heller inte om andra vill den ont.
Snäll och hjälpsam mot andra, men saknar kompisar och är alltid ensam.
Duktig i skolan och inga motoriska svårigheter.

Vuxit upp i en dysfunktionell familj och blivit utnyttjad på olika vis och åsidosatt och mycket försummat.
Det var ovälkommet redan innan det hann födas och mamman avskyr barnet och pappan utnyttjar det.
Kan autism likna till exempel komplex traumatisering? Barnet lider av oro, ångest och ständiga mardrömmar och är rädd för mycket.
Så kanske det är traumatiserat?

Ja vanvård kan resultera i symptombild som påminner om autism men ska oftast försvinna när försummelsen gör det. Dock vet jag inte om skador att kan bli beständiga eller huruvida epigenetiska konsekvenser kan förekomma med gener som aktiverats. Man kan tänka som så (jag har själv autistisk diagnos utan problem med omvårdnad så menar absolut inte att stigmatisera) att förälder/föräldrar med autism också kan svara sämre på barns behov iom funktionsnedsättningar.

Har läst lite om hur en hjärna kan påverkas av försummelse så det du skriver är inte alls omöjligt.

Det svåra är när ett barn som detta har syskon och de barnen blivit likadana som föräldrarna, att de i sin tur utsätter andra för olika övergrepp och inte alls verkar vara lika skyddslösa och försvarslösa som det barn jag skriver om.
Föräldrarna är förmodligen allt annat än autistiska, de är mera som förövare och som utsätter även sin omgivning.
Men kanske någon med Asperger kan vara som en förövare? Medvetet skada andra och medvetet ljuga och stjäla och bedra och förgripa sig sexuellt på andra?
Men jag har inte fått den uppfattningen om autistiska människor att de är rent av onda?

Det finns en till möjlighet till det autistiska beteendet hos detta barnet och det är att mamman till det misskötte sig under graviditeten, drack alkohol, det finns starka misstankar åt det hållet.
Jag vet inte om sådana alkoholskador kan orsaka autism?
Det är svårt att läsa på själv, området är så stort!
Tack för ditt svar!