Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

1) En man i relativt framskjuten ställning vid Säpo, vi kan kalla honom A, övervakade i hemlighet tillsammans med två kollegor Olof Palme för att han och kollegorna betraktade den socialdemokratiske statsministern som en säkerhetsrisk för Sverige. Till sin hjälp vid denna övervakning hade de personer som förmodligen hörde hemma i den svenska Stay Behind-organisationen (se tidigare blogginlägg). En gruppering inom Stay Behind som kan ha varit involverad var den s k ”Leongruppen” som styrdes av en känd svensk nazist som arbetat både inom polisen, militären och underrättelsetjänsten.

2) Personen A (se ovanstående punkt) hade nära kontakter med högerextremister, bland annat med redaktionen för den högerextrema tidskriften Contra. Den tidskriften publicerade före Palmemordet en bild av Palme på förstasidan, över bilden hade en måltavla tecknats. Redaktionen försökte skämta bort tilltaget med att avsikten med bilden var att människor som inte gillade Olof Palme skulle kunna använda den som piltavla på semestern. En annan tolkning är naturligtvis att Contra-redaktionen menade att det vore bra om någon sköt Palme.

3) A hade beredskapstjänst på mordnatten och fick därför träda i tjänst omgående efter mordet. På så sätt fick han tillgång till all förstahandsinformation om mordspaningarna. Med tanke på hans övriga agerande är det väsentlig information.

4) Säpo-kommissarien Melker Berntler berättade för spaningsledningen att några anställda vid Säpo vid tiden för mordet var mycket hatiska mot Palme. De skällde ständigt om Palme och på kafferasterna hände det att någon av dem utbrast ”Kan ingen jävel bara skjuta Palme?”. Berntler tog för vana att rapportera den hätska Palmefientligheten till ansvariga chefer, men inga särskilda åtgärder vidtogs. Den förre Säpochefen Hans Holmér gjorde i sin bok om Palmemordet istället vad han kunde för att misskreditera Melker Berntler som en person som ”baktalade sina kollegor”. Att dessa kollegor som var satta att skydda nationens ledande företrädare öppet talade om att mörda statsministern tyckte inte Holmér var så uppseendeväckande.

5) En annan anställd vid Säpo, vi kan kalla honom B, råkade även han ha beredskapstjänst på mordnatten. Han tog rollen som sambandsman mellan Säpo och den öppna polisen och fick på så sätt tillgång till all förstahandsinformation om det inledande spaningsarbetet. För att klara sitt uppdrag besökte han, enligt flera av sina kollegor som var i tjänst på mordnatten, den öppna polisens sambandscentral. Det besynnerliga var att B förnekade att han överhuvudtaget besökt den öppna polisen på mordnatten. Varför fick inte det bli känt?

6) Efter mordet tog B plats i länspolismästaren Hans Holmérs raskt upprättade spaningsledning och fick därmed fortsatt förstahandsinformation om alla utredningsåtgärder. SSI-konsulten Ulf Lingärde påstod att B var en s k mullvad i spaningsledningen. Han satt där för att sprida desinformation och för att kontrollera att inga – för gärningsmannen - farliga utredningar initierades. SSI betyder Sektionen för Särskild Inhämtning, en hemlig svensk underrättelsetjänst som länge leddes av en man som hette Bertil Lundin. Han var för övrigt bror till den riskbenägne olje- och mineralföretagaren Adolf H Lundin som på 1980-talet var delägare i en guldgruva i apartheidregimens Sydafrika. I företaget Lundin Oil var Sveriges förre stats- och utrikesminister Carl Bildt styrelseledamot. Mer om detta senare.

7) Säpo-mannen B fick också flera förhandsvarningar om Palmemordet hösten och vintern 1985-1986 utan att vidta några som helst åtgärder. Den fd legosoldaten Ivan von Birchan slog larm till B om att han kontaktats av en man som utgav sig för att vara CIA-agent, en agent som ville rekrytera Birchan som Palmes mördare. Birchans varning till B lämnades utan åtgärd och B förnekade att han fått någon förhandsvarning utan påstod att Birchan hört av sig först efter mordet. Lyckligtvis hade Ivan von Birchan även larmat en Stockholmspolitiker (Inger Båvner) och en poliskommissarie (KG Olsson) och de bekräftade båda att de fått varningen av Birchan före mordet.

8) Den starkt Palmefientlige läkaren och tidigare socialdemokraten Alf Enerström gjorde sig före mordet känd som en envis offentlig kritiker av Olof Palme. Bland annat publicerade han ett stort antal Palmekritiska annonser i svensk dagpress, en annonsering som finansierades av högerextremister i Sverige och andra länder. Eftersom Enerströms inställning var välkänd i högerkretsar kontaktades han hösten 1985 av en grupp på fem män, varav två poliser, som ville att han skulle finansiera den statskupp de planerade att genomföra. I kupplanen ingick att likvidera Palme. Alf Enerström avvisade deras propå och slog istället larm till B vid Säpo. Men B vidtog inga åtgärder för att skydda Palmes liv.

9) En tid före mordet fick bokhandlaren Bo Ragnar Ståhl i Stockholm information från en person på Säpo att ”man planerar att skjuta Palme i samband med eller före Moskvaresan i april 1986”. Ståhl blev bekymrad och bestämde sig för att berätta för sin gode vän Anders Larsson om saken. Anders Larsson var själv en man med högerextrema åsikter, grundare av organisationen Demokratisk Allians och aktiv i World Anti Communist League (WACL). Larsson kände sig föranledd att varna Palme och lämnade därför i början av februari 1986 in två varningsbrev – ett till UD och ett till regeringskansliet – där han med ett tidningsklipp diskret försökte förklara att Palmes liv var i fara. Breven diariefördes inte, varken på UD, regeringskansliet eller hos Säpo. Först när medierna över ett år efter mordet började berätta om Anders Larssons varningsbrev diariefördes breven hos regeringen. Men fortfarande inte hos Säpo.

10) Anders Larsson övervakades vid tiden för mordet av Säpo. Övervakningen hade pågått sedan 1983. När Anders Larsson överlämnade sina varningsbrev om det förestående mordet till regeringen och UD visste alltså Säpo om att han gjorde det. Men kunskapen om Larssons varningar ledde inte till några särskilda åtgärder för att skydda Olof Palme.

11) B förnekade istället att Säpo övervakat Anders Larsson. Det hade inte skett, hävdade han. Anledningen till hans nekande kan bara ha varit en – han ville inte att spaningsledningen, regeringen och allmänheten skulle få reda på att Säpo hade förhandsinformation om mordet utan att ingripa. Antingen ville han dölja Säpos inkompetens eller så ville han dölja det faktum att personer inom Säpo själva var inblandade i mordet. Något svar kan vi inte få, i alla fall inte från B som gick bort för några år sedan.

12) Inte heller den varning som skickades från en Säpo-anställd i Norrköping om ett möte i polishuset i Norrköping hösten 1985 ledde till någon åtgärd hos Säpo i Stockholm. Mötet i Norrköping, där poliser och militärer träffades och diskuterade en statskupp inklusive statsministermordet, kom inte till spaningsledningens kännedom förrän långt tid efter mordet – och då från medierna.

13) B ägnade sig istället åt andra saker. Redan i augusti 1985 hade han gått ut i kvällstidningarna och berättat att den terroriststämplade kurdiska organisationen PKK utgjorde ett allvarligt hot mot Olof Palme. B upprepade påståendet fyra dagar efter mordet då han övertygade en veckotidningsjournalist om att PKK borde utredas för inblandning i Palmemordet. Veckotidningen publicerade en artikelserie byggd på B:s uppgifter.

14) Ungefär ett år efter mordet avslutade B sin anställning vid Säpo. Han anställdes istället i ett privat säkerhetsföretag som drevs av en tidigare Säpoanställd. Denne företagsledare hade mist sin anställning några år tidigare efter en schism med Olof Palme. SSI-konsulten Ulf Lingärde, som hävdade att han kommit över hemligstämplade dokument som avslöjade personerna bakom Palmemordet, angav den tidigare Säpo-anställde mannen som en av initiativtagarna till mordet. En uppgift som uppenbarligen inte har utretts vare sig av Säpo eller den ordinarie spaningsledningen. Anledningen till att den tidigare Säpo-anställde mannen miste sitt arbete vid Säpo var att han offentligt framfört åsikten att Palme var en säkerhetsrisk.

15) I samma säkerhetsföretag anställdes även en av B:s kollegor från Säpo, en av männen som ansåg att Palme var en säkerhetsrisk och därför ägnat sig åt hemlig illegal övervakning av Palme. Två andra personer som anställdes i säkerhetsföretaget var två kända högerextremister och våldsverkare vid Norrmalmspolisen. Båda har utretts för inblandning i Palmemordet. Den ene har i medierna pekats ut som gärningsman. Ingen av männen har något trovärdigt alibi för mordkvällen. Flera vittnen berättade att de sett den ene av männen i närheten av mordplatsen strax efter klockan 23 på mordkvällen.


.