Citat:
Ursprungligen postat av
Saruman
Jag tänkte exakt samma som du när jag läste det där, men det är lätt att säga i efterhand att man skulle ha reagerat annorlunda själv.
De gånger i livet jag själv blivit utsatt för överraskande oförrätter så har jag också varit alltför tyst. Sedan har jag kommit på i efterhand hur jag borde reagerat och grämt mig i månader för att jag inte gjorde mer.
DN:s Malin Lindgren tar upp händelsen där Thomas Engströms dåvarande flickvän blir angripen framför hans ögon :
Citat:
Ändå krävdes det att en stor tidning som Dagens Nyheter kallade övergreppen för övergrepp, att kvinnornas erfarenheter formulerades som hårda, smärtsamma utsagor i publicerad text, för att inflytelserika människor i kultursfären skulle börja två sina händer – trots att en rad av dessa händelser redan varit bevittnade.
Författaren och kritikern Gabriella Håkansson beskriver hur Kulturprofilen hårt körde upp sin hand mellan hennes ben på en fest. Hon gav honom en örfil, hennes dåvarande pojkvän skrek åt Kulturprofilen. Men de andra? ”Människorna som stod runt omkring dem skakade först på sina huvuden och mumlade något om att han inte var klok. Men snart började de låtsas som ingenting.”
Varför denna papperssläta flathet? Mannens skrämmande, informella makt, rädslan för att hamna i onåd hos Svenska Akademien – det är sociologiskt informativa förklaringar. Men icke desto mindre är det också djupt nedslående gestaltningar av underkastelsen inför verkliga eller föreställda auktoriteter.
Det finns fler skäl till denna brist på civilkurage. Jag tror att det handlar om föraktet för, eller illojaliteten med offren. Det förakt, den illojalitet, som offer för sexualbrott har drabbats av sedan tidernas begynnelse, och som ännu i våra dagar inte är utrotade.
https://www.dn.se/kultur-noje/malin-...-inget-visste/
Passiviteten pga rädslan för att hamna i onåd hos Svenska Akademin och JCA:s informella makt låter helt rimligt. Men att något förakt för offren ligger bakom tystnaden är långsökt, låter mer som feministiskt önsketänkande och skulle i så fall även inkludera de kvinnor sett mellan fingrarna på övergreppen av sina medsystrar.
Tror snarare att i de här kretsarna rör sig feminiserade män med reducerad förmåga att försvara kvinnor. En annan mindre grupp är de som sett upp till JCA, likt Horace som gett rådet att män ska bli gentlemen som JCA och inte hipsters ( exempelvis Engström ). JCA har inte mött något motstånd.
Om JCA uppträtt på ett liknande sätt mot kvinnor där vanligt folk festade, hade han åkt på ordentligt med stryk.
Att det just handlade om Engström som var vittne och inte gjorde någon heroisk insats är lite kul. Bakom tangentbordet på twitter anstränger han sig till det yttersta för att framstå som macho, ser ansträngt hård ut på profilbilden och har ett kapten Haddock-liknande språk när han blockar och skäller ut de som inte är tillräckligt politiskt korrekta. Patetiskt.
https://twitter.com/ThomasEngstr
