Citat:
Ursprungligen postat av
Betong-Olsson
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och-bebyggelse/bostadsbyggande-och-ombyggnad/nybyggnad-av-bostader/pong/statistiknyhet/40-000-paborjade-lagenheter-i-flerbostadshus/
Det byggs åtminstone lägenheter, men om Boverkets siffror fortfarande gäller behövs det byggas ännu mer. Enligt dem behöver vi en årstakt på 80 000 bostäder de närmsta fyra åren. Det behövs 600 000 st. nya bostäder fram till 2025 varav 320 000 st. till 2020.
Huruvida detta bevisar att amortering är detsamma som sparande kan jag däremot inte svara på.
Javisst, det behövs framförallt hyresrätter, eftersom vi inte har någon marknad för detta.
I vanlig ordning när man studerar saker som spårat ur fullständigt i Sverige finns det en historisk tråd som handlar om en unik jantelag, en fullkomligt infantil syn på siffror och kvantitativa prognoser, och/eller en världsunik planekonomisk socialism som i princip närmar sig den utopiska kommunism man annars bara kan läsa om när kommunister spekulerar om långsiktiga konvergenser (kommunistens utopi är att ingen längre tvingar fram kommunismen; den är ett autonomt tillstånd hos befolkningen). Vi kan konstatera att Sverige är.. speciellt.
Den här gången handlar det inte om att vi beskattar fattiga för att det enda icke-fula sättet att bli rik är att ärva pengar
eller vinna på lotto (seriöst.. look it up) utan istället den där unika övertron på kvantitativa prognoser och planekonomi; titta, jag har en siffra på mitt papper, så hur skulle den kunna vara fel? Det är ju en exakt siffra?!
Det här med att bostadsmarknaden har gått så fel har en förklaringsmodell även hos de
kroniskt troende planekonomerna. D.v.s. exempelvis Boverket. Vad menar de har gått fel? Jo, det där med
flyttkedjor gick åt skogen (igen). Det där är att man som svensk i en ålder flyttar si, sen i en annan ålder flyttar man så. För man är ju svensk. Låt oss planera!
Vi som inte är kroniskt förstörda av det här samhället (ni som är det: sluta läsa, ni kommer inte fatta ändå) förstår självfallet att felet inte på något vis var att någon misslyckades med att detaljplanera människors framtida flyttkedjor, utan det enkla faktum att en grupp
regelrätt efterblivna människor trodde och tror att de kan få fram kvantitativa siffror för det ändamålet. Svensk fallacy nummer ett har alltså i högsta grad en kulturell förklaring. Som vanligt.
Och det har även den andra. Varför har vi ingen hyresmarknad, trots att det som saknas -
det som till och med Boverket, Stefan, folket och precis alla andra egentligen vet saknas - är hyresrätter? Här behövde jag gräva rätt länge innan polletten trillade ned, men efteråt är den så självklar. I Sverige skulle "alla äga sitt boende", eller rättare sagt "alla äga sin bostadsrätt". Den autonoma svenska kommunismen: alla är ju likadana, vill samma sak, nöjer sig med ett obetydligt lagom litet liv som ett kugghjul i svensk industri (annars är de ändå
fula), flyttar X gånger i livet under prognostiserbara punkter och förhållanden samt vill strukturera allt
kollektivt i en förening. Bra, framtiden spikad, låt oss optimera!
Det var självklart idioti redan från början, men det blev värre, som det blir varje gång man låser ett organiskt samhälle i en ögonblicksbild. Det kan inte ha frångått någon att det har hänt en del med människors rörlighet de senaste 20 åren. På ena sidan har vi såklart invandring; både arbetskraftsinvandring och båtflyktingar. Men på den andra sidan har vi även något den klassiska svenska kulturen inte alls räknade med: folk är kort sagt inte lika tillrättalagda i det här landet längre. Redan i min generation ser många det som lite meningslöst att låsa sig på en godtycklig punkt och låta klockan ticka. I generationen under min är det ännu värre.
Så varför händer inget, trots att jag konstaterar att "alla" redan förstår problemet? För de förstår inte
grundproblemet, de förstår inte att den planekonomiska metoden är efterbliven. De tror de behöver
en ny siffra. Just nu har de bara sin gamla siffra, och det betyder att den fortfarande är korrekt tills en bättre dyker upp. Det är ju en siffra! Vad ska vi annars titta på? Fel siffra måste ju vara bättre än ingen siffra!