Bostadsbubbla i Sverige?

Vi hade en krasch på 90-talet. Den berodde på höga räntor så folk blev tvugna att sälja till förlust med stora restskulder. Folk blev utrökta från sina lägenheter. Köpte man i aug och säljer idag så gör man en frivillig förlust. Därför kan vi inte jämföra dessa scenarier.

Och, jo 40% nedgång skulle vara katastrofal. Det är inte många som egentligen har tjänat något på bostadsracet eftersom de använt vinsten till att skuldsätta sig ännu mer. Med tanke på att man snitt bor i en lägenhet i 5 år så skulle väldigt många sitta i skiten. Tillräckligt många för att skapa en riktigt djup lågkonjunktur. I ett sånt scenario är det heller inte direkt enkelt att fynda då bankerna förmodligen skulle strypa krediterna helt och hållet. Dvs, du måste casha en lägenhet.

De har haft det så i decennier. Och taket minskar ifall man har något annat som kostar. Barn eller fritidshus. En del banker har kopplat det till hur mycket låntagarna har kvar när div utgifter varit betalda. I praktiken hamnar de på ca 5 ggr årsinkomst, även om det inte officiellt hetat så.

(Sedan kan någon enstaka individ fått ett undantag någon gång. Det skulle jag dock säga är mindre vanligt när besluten flyttats till en central låneavdelning. Då har dom processer de följer. Undantagen skulle jag tro handlar om att det varit medlåntagare eller borgenslån).

Jag testade själv av nyfikenhet för flera år sedan. Det tog stopp ganska precis vid 5 ggr. Trots att jag hade mycket andra tillgångar. Det var ovidkommande. Dock kunde dom erbjuda konkurrenskraftig ränta då deras risk var låg. Dock gick man inte över maxgränsen.

Och nu gör du precis det felet som jag beskrev i sista stycket. Du blandar ihop att ta ett lån med att betala av det.

När du tar ett lån så skjuter du konsumtion från framtiden till nutiden, helt rätt. Och du betalar för det med minskad total konsumtion p.g.a. räntan.

När du väl har tagit lånet så befinner du dig i en helt ny situation. Du kan nu välja att inte amortera någonting alls, vilket dömer dig till att enbart kunna konsumera för din lön - räntekostnader för all framtid. Eller så kan du välja att konsumera för ännu mindre än så och amortera mellanskillnaden, vilket gör att du någon gång i framtiden kommer komma tillbaka till 0, och kunna konsumera för hela din lön igen.

Så precis som jag sa i tidigare inlägg, amortering är sparande från en negativ utgångsposition. Vad du har gjort för att hamna på negativt är inte relevant för den saken. Att gå från -100 000 till 0 är matematiskt exakt samma sak som att gå från 0 till +100 000. Att det hade varit bättre att aldrig hamna på -100 000 från första början är en helt annan sak.

ok, tack för ett utförligt svar

Genom att du amorterar ditt bostadslån sänks räntekostnaderna,du skapar också ett utrymme i uttagna pantbrev. Likviditeten "sparkapitalet" ökar om alla andra faktorer är oförändrade. Du har således ett sparande.

Det du beskriver är klockrent. Tyvärr finns det folk som aldrig kommer förstå.

Utmärkt att vi blivit överens om det. (Du skulle kunna gå tillbaka och titta på vad du skrev).

Vadå frivillig förlust? Förlusten har redan inträffat. Det finns ingen anledning att lura sig själv. Däremot kan köparen spekulera i att priserna går upp och trycka på tillgången, men det är fortfarande en förlust i detta nu.

Det var främst kommersiella fastigheter i början av 90-talet som sjönk i värde och förde med sig ett hög genomsnittligt fall. Men visst, 90-talet var ingen rolig period med skyhöga räntor som folk ofta band i 5 till 10 år.

Skyller på tröttheten... jag menar att man "gör frivilligt en förlust" t.sk. mot på 90-talet när folk tvingades flytta pga att de inte hade råd att bo kvar. Vill man inte realisera en förlust idag är det bara att skita i att sälja just nu.

(Ja, jag vet att en del köpt nytt innan det sålt men du förstår vad jag menar)

Det beror på vad köpelyan kostar.

Det intressanta i den diskussionen är inte hur man definierar saker , alla fattar att det alltid är bra att sänka sin skuldsättning givet att ha kvar skulderna och blåsa pengarna på annat.

Problemet för bopriserna är att från 90 talet till idag har har lån till köp av bostad följt av att amortera på skulden inte bara gett en sjunkande skuldsättning och ett högre nettoförmögenhet. Man har även haft en hävstång med stigande underliggande värde i själva fastigheten/boende. Många har till och med utnyttjat prisstegringen till att inte amortera och låta den lilla inflationen och värdeutvecklingen "amortera" ned lånen i förhållande till värdet på fastigheten/boendet.

Nu står vi med stor sannolikhet för en ny situation som ännu inte sjunkit in hos den breda massan, men som kommer göra det om vi får en nedgång på alla typer av objekt och bostäder.

Då äts delvis amorteringens förmögenhetsbyggande effekt upp av sjunkande fastighetspriser, vilket kommer göra viljan att betala ett begärt pris än mindre, alla kommer vilja ha en buffert nedåt för att vilja kliva in. Det kommer i sin tur öka hastigheten i prissänkningarna.