Citat:
Oj det där var väl en generalisering. För min del har jag inte bytt bil en enda gång. Man köper den av idioten som säljer den efter ett par år och låter den betala den värsta värdeminskningen åt mig. De har antagligen också tagit lån på banken för att köpa bilen. Snacka om blåsning.
Sen håller man liv i den tills den rasar. Den senaste har jag haft i snart 18 år. Reservdelshandlarna verkar ha fullt upp så många gör som jag.
"Det man inte har i huvet får man ha i plånboken."
Sen håller man liv i den tills den rasar. Den senaste har jag haft i snart 18 år. Reservdelshandlarna verkar ha fullt upp så många gör som jag.
"Det man inte har i huvet får man ha i plånboken."
En del värderar sin tid, komfort eller annat som gör livet lite enklare och trevligare... personligen köpte jag nytt då jag insåg att det jag tjänar på inköpspriset på en begagnad bil kostar mig i både tid och pengar som jag lägger på reparationer eller i vissa fall även service.
På en ny bil har jag garantier som täcker eventuella reparationer, oftast klarar man sig bra de första åren beroende på vilket bilmärke man köper. Även skatt och försäkring blir aningens billigare på en nyare bil.
Så räknar man på bilen som en månadskostnad så blev det billigare att köpa en ny bil än att äga en tre-fem år gammal bil. Då räknar jag med ett nollvärde på bilen när lånet är avbetalt.
Hade jag struntat i komfort och pålitlighet och bara tittat på ekonomin så hade jag köpt en välvårdad 240 eller 740. Då kan du repa bilen mycket innan du kommer upp i de summor man lägger ner på en ny bil.
Lån kan man få ganska billigt om man orkar anstränga sig lite. Tar man ett billån med ränta på 15% så får man ju skylla sig själv.


och i volvon är det mest unga grabbar och gubbar som "raggar" på mig PGA bilen.