Det som kan vara orsaken till att han blev ledsen och kanske utom sig,
kan vara att han inte hade möjlighet att nå just dem som han hade behov av att prata med just då,
när han insåg att hela resan skulle bli förskjuten ,
även om han skulle lyckas ta sig hem.
.
Han hade ju ingen chans heller att se på sj i sin mobil , om de tåg från Mjölby ner mot Malmö skulle stämma överrens
, med det nästgående tåg han skulle vara tvungen att ta ifrån Hallsberg ner till Mjölby
+ att han visste att de 400 kr han hade på sig , ej skulle räcka ner till Malmö.
Att man sen kan ta faktura på sin resa,tänkte han nog inte på.
I ett stressat läge så coolar man ju inte ner sig och säger till sig självt;
-Att allt löser sig ! , särskilt inte om han längtade hem.
Och MÄRK : -Inte kunde informera någon om läget.
Då skulle varken du eller jag känna oss speciellt glada i den situationen.
Besvikelsen över att han failat gjorde kanske att han tappade fattningen och gav upp,typ...
Vad brukar vi göra när allt känns visset och fel...tänk efter...jo! Ringa en polare för att få upp gnistan igen.
I hans läge behövde han ringa sin mamma för att tala om att hela resan skulle vara tvungen att omkorrigeras och att hemgången skulle dröjja...
Hur kul är det då att inte kunna göra det,på en skala ?
Inte roligt alls......
Sen vet vi ju inte ett dugg vad som hände,vad han tänkte eller gjorde,
och det är det som gör oss härinne på tråden så ledsna,eftersom vi förstår på ett hum hur han kände sig i det läget
-H-e , skall jag inte komma hem idag ? -Skall jag vara tvungen att sova på station över natten ?
-Var i hela fridens dar är det där förbolta Malmötåget.?
-Vaaaarför var jag så osmart så jag gick av på helt fel station?
-F-n , det här är bara för mycket, orkaaaa !!?......
...och inte kan jag ringa nån....
Ett gäng utav sådana tankar kanske flög genom hans huvud ?