Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

"En CIA-agent med nazistsympatier bosatt i Centraleuropa, men uppväxt i Sverige, skickar ut ett brev till svenska officerare där han påstår sig ha bevis för att Palme arbetar på sovjetiskt uppdrag. Palmes utrikespolitiska tal förhandsgranskas, enligt CIA-agenten, av ledarna i Kreml och Sveriges ekonomiska bistånd till Vietnam ska enligt brevet vara beordrat av Sovjet.



Timbro bildades i slutet av 1970-talet som en kopia på den konservativa amerikanska tankesmedjan New Heritage Foundation ...

Medlem i New Heritage Foundation var den USA-vänlige och riskvillige svenske olje-, gas- och mineralföretagaren Adolf H Lundin, god vän med den svenske moderatpolitikern Carl Bildt och ingift i den ledande svenska industri- och finansfamiljen Wallenberg...

I styrelsen för Timbro-organisationen Friheten i Sverige satt även amiralen och den tidigare marinchefen Per Rudberg som hade nära kontakter med CIA-agenten Bobby R Inman och som 1991 utsågs till militär rådgivare åt regeringen Bildt.

Rudberg höll föredrag i flera högerextrema organisationer, bland annat vid de s k Ramada-konferenserna utanför Huskvarna där kritiken mot Palme stod högt på dagordningen och i den starkt nationalistiska, kungatrogna, adelspräglade och djupt kristna Sanct Michaelsorden.

En månad efter bildandet av Friheten i Sverige inleddes marinofficerarnas attack mot Palme. Dock utan att Per Rudbergs namn fanns med i offentligheten. Frontfigur blev istället hans underordnade – Hans von Hofsten.

I styrelsen för Friheten i Sverige satt även Datainspektionens generaldirektör Jan Freese som direkt efter Palmemordet anställdes som vice vd i Industriförbundet.

Tre anställda inom den svenska säkerhetspolisen (Säpo) inleder på eget initiativ, utan ledningens vetskap, en övervakning av Olof Palmes förehavanden hösten 1985. I spetsen för övervakningsgruppen står en Säpo-intendent som har nära kontakter med den högerextrema stiftelsen och tidskriften Contra.

Det operativa övervakningsarbetet sköts troligen av personer verksamma inom den svenska Stay Behind-organisationen och då sannolikt av den så kallade ”Leon-gruppen” som styrs av en känd svensk nazist som arbetat inom underrättelsetjänsten, militären och polisen. Ledaren för ”Leon-gruppen” är en central person i den svenska delen av det internationella högerextrema nätverket, inte minst inom organisationen World Anti Communist League (WACL).

Att den hemliga övervakningen av Palme sköttes av personer anställda inom säkerhetspolisen innebär att övervakarna i detalj kände till var, när och hur Palme skyddades av sina livvakter - och när han inte skyddades,

En av Säpomännen som övervakade Palme hade nära kontakter med Contra-redaktören Carl G Holm som tidigare varit anställd vid Industriförbundet.

Det var Industriförbundet och Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) som bildade Timbro för att påverka den svenska opinionen i marknadsliberal riktning. Chef för Timbro är vid denna tid SAF:s tidigare informationschef Sture Eskilsson. Han sitter även i styrelsen för organisationen Friheten i Sverige (se punkt 2 ovan). Sture Eskilsson är lite av en doldis i svensk politisk utveckling från mitten av 1970-talet och framåt trots att han mer än någon annan med sina effektiva marknadskampanjer vände den svenska opinionen från socialdemokrati till marknadsliberalism.

Industriförbundets vd Axel Iveroth är en övertygad USA-vän och riktar i sin bok ”Det goda samhället” hård kritik mot Olof Palme för dennes kritiska inställning till USA:s krig i Vietnam.

En annan anställd vid Industriförbundet är den svenske Sydafrika-agenten Bertil Wedin som misstänkts för inblandning i Palmemordet. Han förnekar all inblandning och inga bevis har presenterats som tyder på att han skulle ha med mordet att göra.

En tredje anställd i en framskjuten position vid Industriförbundet är den förre svenske Säpochefen Per-Gunnar Vinge. Han avgick från sin post 1970 efter en konflikt med Olof Palme. Vinge hade vid ett besök hos socialdemokrater i Norrbotten varit oförsiktig och beskyllt Palme för att vara en svensk säkerhetsrisk. Det blev hans fall. Han anställdes då istället av Industriförbundet.

Kort tid efter Palmemordet anställde Per-Gunnar Vinge två tidigare Säpokollegor i sitt nystartade säkerhetsföretag, nämligen en av männen som övervakade Palme och Säpokällan som läckte information till pressen om PKK.

En affärsman i Luleå får av en direktör i ett Luleåföretag som utför hemliga transporter åt den svenska polisen veta att direktören ingår i en grupp som planerar att mörda Olof Palme.

Direktören berättar att en gärningsman har rekryterats. Han berättar det därför att han en tid dessförinnan försökt värva affärsmannen som hitman, men denne tackade nej till erbjudandet.

Direktören åker varje helg till Stockholm för att träffa en grupp poliser.

Direktören berättar också för affärsmannen i Luleå att han och hans polisvänner i Stockholm har hyrt en övervakningslokal intill paret Palmes bostad på Västerlånggatan i Gamla stan.

Säpomannen som redan i augusti 1985 läckt uppgifter till pressen om att PKK utgör ett allvarligt säkerhetshot mot Palme har på mordnatten trätt i tjänst som sambandsman mellan Säpo och den öppna polisen vilket ger honom aktuell förstahandsinformation om mordspaningarna.

Han tar dagen därpå genast plats i Hans Holmérs spaningsledning och får på så sätt fortsatt aktuell förstahandsinformation om mordspaningarna.

Fyra dagar efter mordet läcker han PKK-historien till en veckotidningsjournalist som publicerar flera artiklar om PKK som sannolika Palmemördare. När Säpomannen ställdes inför dessa uppgifter förnekar han att han berättat något om PKK för veckotidningsjournalisten.

När spaningsledaren Hans Holmér i april 1986 tvingas inse att den s k 33-åringen Victor Gunnarsson är oskyldig till mordet återkommer Säpomannen med sina PKK-uppgifter."