Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Det bör väl vara en sak för långivare och låntagare att komma överens om.
Vem bättre än dom avgör den saken?
Mona Sahlin?
Ja, Mona Sahlin intygade väl att hennes livvakt tjänade mycket mer än vad som egentligen var fallet?
Så hon avgjorde den saken bättre än långivaren (och låntagaren ville nog bara spela med).......tills bluffen upptäcktes.
För övrigt måste jag kasta in ett inlägg i debatten om sparande och amortering, eftersom det kan förekomma en skillnad som är beroende av de externa faktorer som är tillgängliga som placeringsalternativ för de pengar som nyligen tillförts kassan:
Fall 1: Låt oss anta att Mona Sahlin har ett lån som ska amorteras månadsvis enligt någon given plan, vilket då innebär att det av ett belopp x som erhållits i nettolön finns en reserverad summa y som dels bör vara betydligt mindre än x, utöver att 0.5*y ska användas för sparande i form av amortering medan de övriga 0.5*y ska placeras på något lämpligt sätt.
Fall 2: Anta istället att Mona Sahlin inte har ett lån och får samma nettolön x samt att det finns en privatekonomisk plan på att spara y (att amortera är ju inte möjligt).
I fall 1 uppstår ett beroende på rådande ränta, relativt andra placeringsmöjligheter för intjänade pengar. Om räntan är hög och amortering anses vara ett sparande, så är det mycket gynnsamt att amortera som en form av sparande. Men om räntan är låg och det finns många andra möjligheter att placera pengarna med bättre avkastning (till låg risk, eftersom räntan på lånet ligger ganska nära den riskfria räntan) så är amorteringen en mindre lyckad placering, som det dock fortfarande finns ett tvång att spara i. I fall 2 finns ingen amortering, således är inte en del av sparandet begränsat till alternativ som ger lägre avkastning och det kanske Mona Sahlin skulle gilla.
För den som tänker efter lite så inses att det infinner sig en liten paradox här, som ni kan klaga på och spy galla över (men spy galla över resonemanget i så fall, Mona Sahlin har nog fått nog med kritik). Jag beklagar att jag inte kan ge några genomtänkta och övertygande svar för att föra resonemanget vidare. Poängen var bara att när sparandet är i form av en amortering så inskränks placeringsfriheten och det kan vara ogynnsamt (men det behöver inte alltid vara det).