Ställ era random astronomifrågor

Mörk materia har inget att göra med mörk energi. Mörk energi verkar vara en fundamental kraft i universum likt gravitation och de andra. Mörk materia är bara materia som inte interagerar via den elektromagnetiska kraften.

Universums expansion, som accelererar pga mörk energi, kommer aldrig bli så pass våldsam att den kommer slita sönder materia. Materiaanhopningar som galaxer kommer bara avlägsna sig från varandra tills materian sönderfaller naturligt till strålning.

Varför säger du så? Det finns inget som tyder på att den ökande accelerationen avtar, och det finns inget som tyder på att all materia ens någonsin sönderfaller.

Men det gör det. Accelerationens ökning är inte stor nog för att nånsin kunna övervinna alla andra krafter som håller materia samman. Och all materia faller sönder. Protonens livstid är längst på 2,1 x 10^29 år. Så när även den sista protonen fallit sönder så finns det bara väldigt utspädd strålning i den för alltid expanderande rymden.

Kan något väga minus?

negativ energi?
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Negative_energy

Bli klokare här;
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Negative_mass läs vidare där, verkar bara vara teoretiskt om vad som skulle kunna hända.

Jag är ingen expert direkt men... läs på där. Rolig fråga ändå!

Edit;
Kanske är korrekt svar!
Finns det någon himlakropp som väger minus? Knappast.

Varifrån har du hört det där? Jag har hört olika siffror på kortast möjliga livslängd, eftersom vi ännu i universums ålder inte bevittnat en sönderfallen proton, vilka alla är längre än vad du säger är den längsta livslängden för en proton. Som då kan sönderfalla till fler saker än endast fotoner.
Vi vet inte ens om protoner sönderfaller, gör de det så är siffrorna jag sett på kortast möjliga halveringstid längre än den som du säger är den längsta, och de sönderfaller inte till fotoner med en gång, utan till positroner och annat beroende på sannolikhet.
Sen, hur kan du säga att accelerationens ökning inte är stor nog för att "någonsin" övervinna alla krafter som håller materia samman? Det är ju en jättemärklig sak att säga. "En kraft som ständigt ökar kommer aldrig bli större än krafter som är konstanta"?
Självklart kommer accelerationen att accelerera alla punkter med en planklängd mellan dessa snabbare än c någon gång.
Så att accelerationen kommer bli större än alla andra krafter pekar allt på. Sen om det är fotoner eller protoner som är kvar i slutet vet vi inte. Det beror på om de ens sönderfaller alls. Sönderfaller de så kommer accelerationen slita sönder dem till slut. Sönderfaller de inte så kommer fortfarande accelerationen övervinna alla krafters styrka någon gång i framtiden.

Det du kan mena är att accelerationens ökning inte är snabb nog för att bli så stor att den sliter sönder all materia innan allt sönderfallit till fotoner. Det kan vi argumentera om, gällande om allt hinner sönderfalla till fotoner innan accelerationen hinner slita isär materia. Men att säga att accelerationen inte är stor nog för att någonsin kunna övervinna alla krafter är ju fel. Det du måste mena då är att accelerationen inte ökar snabbt nog för att hinna slita isär materia innan de sönderfallit till strålning. Men accelerationen är fortfarande stor nog. Sen opponerar jag mig mot det där med protonens livslängd. Vi vet inte om den sönderfaller alls, och gör den det så har jag hört längre siffror som skulle vara kortast möjliga.

Ok intressant med gravitationen. Om man har likamycket minusmassa som plusmassa så kommer de varken röra sig till eller från varandra pga att de gör båda och? Plusmassa ökar i massa om det rör sig fortare. Hur kan minusmassa reagera på fart? Minusmassa bör vara snabbare än ljuset eller? Någonstans i universum finns det kanske mer minusmassa i större mängder? Många frågor men tycker det är intressant

Läser en bok nu om universum och försöker verkligen förstå tankegången.
Författaren menar (tror jag) att:
- Inflation är igångsatt före vår Big Bang
- Inflationsfluktuationer orsakar vår Big Bang vilket får inflationen att minska i vårt universum
- BB utvigdar dock rummet vansinnigt fort (det här trodde jag var inflationen) och tid blir relevant.
- Vårt universum sträcker sig så långt ljuset hunnit under våra 13,7 miljarder år, yttersta "väggen" är bakgrundsstrålningen, afterglowen, efter den första strålningen under de första 400 000 åren efter Big Bang. Bortom det kan vi inte se något eftersom ljuset inte hunnit längre.
- Vårt universum är sfäriskt med med mig eller vilken punkt som helst i mitten.
- Bortom vårt universum fortsätter inflationen med nya Big Bangs och därmed nya universa.
- Inflationen innebär att allt, inte vårt universum då, är de facto oändligt. Mindblowing.

Frågan är: har jag fattat rätt i det stora hela eller är det någon pusselbit som fattas?
Eller snarare: är mitt pussel helt åt helvete?

Inflationsfältet, med mycket högre potentiell energi fanns mycket riktigt innan Big Bang. Likaså rummet, eller snarare egenskaperna som rummet har, men med mycket mindre utsträckning, om någon.
Sen hoppade inflationsfältet ner en energinivå, troligen på grund av slumpmässiga fluktuationer, och energin i inflationsfältet expanderade rummet, och friktionen i denna expansion skapade fotoner och sen allt annat.
Big Bang är ju en inflation på grund av inflationsfältets energi, så Big Bang "är" ju inflationen. Så inflationsfältets hopp till en lägre energinivå och Big Bang är samma sak, så man kan inte säga att inflationen är igångsatt innan Big Bang, men man kan säga att inflationsfältet och dess potentiella energi fanns innan Big Bang.
Inflationen har både minskat och ökat. Först gick expansionen/inflationen jättefort då den potentiella energin var hög och rummet var mindre. Sen gick det långsammare ett tag, men eftersom inflationen är proportionerlig till volymen rum så ökar den igen när rummet blir större, samt att dess effekt märks mer när gravitationell materia sprids ut. Just nu tror jag man skulle säga att inflationen ökar eftersom accelerationen ökar, precis som i början av Big Bang, men inte nödvändigtvis under en period efter den snabba expansionen i början, då kan det ha gått lite långsammare ett tag.
Det stämmer att det är den potentiella energin från inflationsfältet som driver Big Bang. Det är samma sak. Big bang och den snabba inflationen i början som utvidgade rummet och skapade materian.
Tid var väl förvisso relevant sedan innan också, men ja, tid blir relevant så som vi tänker på den efter Big Bang. Men för att inflationsfältet ska kunnat hoppa ner en energinivå så kräver det tid också, så det är inte helt korrekt att säga att tid inte existerade innan rummet expanderade och materian bildades från friktionen. Men "relevant" blev den nog först efter Big Bang.
Ljuset har sträckt sig så långt som ljuset hinner på 13,8 miljarder ljusår, minus 400 000 år eller vad det tog innan universum blev tillräckligt stort och kallt för att bli genomskinligt, PLUS så mycket som rummet hunnit expandera. Det kallas "proper distance" när man korrigerar för universums egen expansion. Så ett objekt som sände ut ljus för 13 miljarder ljusår sedan, som vi når idag och kan titta på, faktiskt befinner sig, låt säga 90 miljarder ljusår bort, eller vad det nu kan vara. Men bortom detta kan vi inte se just nu. Det finns teorier på att det kan gå i framtiden, men inte allt för långt in i framtiden för det kommer komma en tid det är omöjligt, men idag kan vi inte det nej.
Universum är snarare platt än sfäriskt. Ett sfäriskt universum är krökt, och vi hoppas att universum är krökt då våra modeller pekar på det, men väldigt osäkra experiment har hittills visat att universum är platt. Är det krökt så kan det vara både positivt krökt, som en sfär eller en munk, eller negativt krökt som en sadel, och det kan vara öppet(oändligt i alla riktningar) och stängt(man kommer tillbaka där man började) med alla konfigurationer. Alla punkter är dock i mitten.

Vad som händer "bortom" universum med nya universum och multiversum och sådant vet vi inte alls. Men de modellerna jag tagit del av säger det du säger, att det är samma mekanismer med inflationsfält, och statistiska fluktuationer över oändlig tid som driver detta. (Det låter nästan som att du läser någon bok från Susskind?) Den inflationen som skapar andra universum är dock inte samma inflationsfält som drivit vårat. Dessa fält är skilda från interaktion med varandra.
Inflationen i sig tror jag inte säger att allt måste vara oändligt. Inflationsfältet är bara ett fält med en skum form av energi som verkar på rummet.

Nej, inte Susskind, det är Max Tedmarks Vårt matematiska universum.
Den är bra populärvetenskap som inte försöker vara för populär.
Men den går ibland lite över mitt huvud.
Sfärisk eftersom den ser likadan ut åt alla håll men han menar också att vårt universum är ”platt” även om jag inte riktigt förstår vad som menas med det. Är det bildligt talat i en 2-dimensionell bild?
Tack för svaret! Lite klokare blev jag.
Vill du eller någon annan utveckla är jag tacksam.
Han menar som sagt att universum är platt. Varför är detta ett problem?

Hur ser möjligheterna ut för oss på Jorden att bedriva gruvdrift, gasutvinning och liknande på andra himlakroppar?

Månen då närmast, men kanske också andra himlakroppar såsom Mars, Venus, asteroider/meteorer ?

Ah hans namn har jag hört ofta men tyvärr inte tagit del av. Tror dock jag bläddrat lite i den boken och jag håller med dig om att det är en bra bok som inte är allt för populärvetenskaplig.
Ah okej okej. Det man brukar säga är att universum är "isotropiskt", alltså ser lika dant ut åt alla håll, och... minns inte det tekniska ordet, men där allt också är fördelat jämnt på stor skala. Jag kan tänka mig att det är det han menar med sfäriskt. Att det är platt är en mer strikt beskrivning av rummets geometri.
Alltså sfäriskt som att universum är isotropiskt och jämnt fördelat åt alla håll. Platt som i rummets "riktiga" geometri.
Så sfäriskt är, inte direkt bildligt, men avser sannolikt inte rummet, utan "universum" som, slappt sagt "så som det ser ut för oss". Inte heller när man säger "platt rum" så menar man inte 2 dimensioner, utan man menar kanske mer "rakt", "inte krökt". Så ett 3 eller 4 dimensionellt rum som det vi lever i, som är platt, betyder bara att vanliga geometriska regler gäller i detta rummet, som att hörnen på en trekant blir 180 grader.

Universum är såvitt vi vet, enligt dåliga experiment, platt. Våra modeller vill att det ska vara krökt, helst positivt krökt, men det verkar vara platt. Varför det är ett problem är en lång diskussion som jag åter måste sätta mig in i för att komma ihåg det. Jag minns tyvärr inte nu. Jag tror dock att det är någonstans i Susskinds serie om "Ethernal Inflation", alternativt i "Cosmology".

Juste, "homogent" och "isotropiskt" säger man att universum är, och det är nog det man syftar till när man säger "sfäriskt", alternativt kanske att vi har 3 rumsdimensioner och att vi har en massa matte som använder sig av alt-az-r koordinater där då "gränsen" för oss blir c(t), vilket blir en rund sfär, medans geometrin är platt så att en triangels sidor blir 180.