Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Jag kommer på mig själv att använda engelska uttryck som jag inte hittar svensk bra översättning för. Tror det är oundvikligt att det kommer mer och mer språkliga influenser

Rent audiovisuellt har det också matats på med engelska och IT-språket är engelska, likaså är vetenskapliga examina baserat på ett harvande av avhandlingar på engelska och ska också försvaras analyseras på engelska m.a.o så börjar man ju till slut också tänka i engelska termer.

På många sätt är det en naturlig konsekvens, medan den mer burdust påflugna amerikaniseringens fraser och trendiga uttryck/slogans känns mer ihåliga och ekar mest fördumning/förenkling liksom något som många "köper in sig i" men därmed ockå förlorar social talang på köpet... förlorar nyanser förlorar förmågan till att hålla kvar dialoger att betyda något och inte bara för uppvisning i hur kulturellk man kan vara, förlorar nöjet och njutningen i lite djupare konversationen på gatan och mötesplatser där spontant uppkommen dialog uppstår.. men istället tynar bort oh ersätts av annat. Kanske ftersom allt ska köpas idag och det ska gå fort. Hur människan tar sig tid och plats att orda , visa intresse för andra i utbyten är nästan sett som att vara lite fattig , "needy" , det ligger inte i tiden riktigt iaf inte i sVerige sedan ett antal år tillbaka, om någonsin för att iofs vara lite taskig...... men det ska var också planerade dialoger, att av enbart glädje.. nja, inte så okej. Däremot är t.ex amerikanen isf mer "outspoken" och hur säger man det på svenska?


Ungefär som snabbmaten ja, hela tiden nya avlösande fräcka koncept, innehållet ska inte vara så viktigt och det ska inte behöva hålla för konkurransen är hagalen att också få slå hårt in i skallarna på folk.

Så som en hit slår och då är det ju enbart en tidsfråga när människor til slut inte längre talar el konverserar med varandra utan pratar och ofta hellre i mun på varandra, ELLER (och ja, det är fult eller WT att plötsligt skriva i versaler när det finns stiligare stilistiskt typsnitt för att "uttrycka vad man ville ha sagt" för det är så bra med politiskt korrekt svenska...huuuur man säger och man pauuuusar och vääääntar på sin mot-debattör eller samtalspartner.. man sitter inte och tar plats och ska man, så tala svenska! Jante vet normen.

Att rubba cirklarna på mentalt fastkörda petimäternissar är en sak, språkvård är en annan men det innefattar faktiskt att också öht tala! Där skon klämmer om du frågar mig, att inte hålla inne med orden som om man hade briljanter i mun att bjuda på och balanserat rättvist.... ännu värre, språket dör på andra grunder än att engelska ord vävs in i levande språkutbyte., det är min övertygelse.

Det har blivit fint med många kockar kring grytan - hur sedn multikultivurmandet och upphaussandet i hur frälsande det skulle vara, så blir det ju mer än förväntat att det luckrar upp det mer gedigna språkvårdandet för gemene man. Den vill ju inte ses som rasist heller.. så hur ska den vända sig i alla budgivningar som slåss om individens uppmärksamhet egentligen.

Att vara uppkopplad 24/7.. då får man skylla sig själv, också. Att inte längre kunna varken förstå eller till slut tala ordentligt. (inte för att jag är nåt perfekt exempel på vältalighet men nog ses att människans språkande i den sociala dimensionen kraftigt naggats och direkt skadats, emå) (nej .. imo)

Men vad spelar det för roll om man säger outspoken eller verbal/kommunikativ/social? extrovert, när hörde man någon säga extrovert så där spontant i vardagliga sammanhang, alltför sällan.. men "loud" då funkar det, då fattar alla eller annat janteord.. "gåpåig som nog många både svenskar och osvenskar skulle kunna säga om amerikaner som VILL prata, tala , ha språkligt utbyte oavsett (what so ever.. som är mer poppis än , oavsett... för oavsett-användarna.. de talar ju knappast nu för tiden!)

många har slutat tala för att öht hålla språket levande för att kunna korrigeras naturligt åt dt liksom rätta hållet. inte så konstigt att det då lättare blir kapat.

Skulle aldrig gå i Italien Frankrike Italien eller Tyskland heller för den delen. Där är man inte så rädd och snål med orden och man lägger dem inte på fat för att sedan utvärdera hur för jävligt illa det var att vederbörande inte kunde hålla-sig-till-den-korrekta-svenskan, mmm användd den då för fan istället för att klaga säger jag, så fick jag det sakt rakt ut som det är.

Jag stör mig inte särskilt mycket på engelska låneord. Använder dem själv ibland när det inte finns något bra svenskt ord eller uttryck som får plats på en rad.

Däremot ser jag rött när jag stöter på anglicismer i grammatiken, särskilt då engelskans plural-s som sprider sig som ett ogräs. T.ex. när folk säger "videos" i stället för videor eller videofilmer.

Jag stör mig mest på det på påvra språkbruket i flertalet amerikanska filmer, ogräs som "fuck", "shit" varvat med "motherfucker" i var och varannan mening.
Pesten har smittat mej med, kom på mej själv att "shitta" på jobbet, men drog till med "shittolainen", så nu har "mitt" ord spridit sig till mina finska kompisar.
Har åtminstone multikultiverat skiten litegranna.

Varför är anglicismer av ondo?
Kan någon förklara varför folk ser rött när de används?

Då är det väl bäst att läsa tråden som handlar om just det. Den här tråden handlar om att folk använder engelska. En anglicism inlemmas i språket, vilket inte ren engelska gör.

(FB) Anglicismhatartråden

Ok, fel terminologi från min sida.
Vad är det som får folk att se rött när man integrerar engelska ord, uttryck och meningar i tal och skrift?

Stör mig på de flesta större hamburgarhak döper sina rätter på engelska. Varför? För turister? T.ex Sibylla och Max. Det är allt från super cheesy fries till "super cheese bacon meals" med "garlic dipp". Sibylla blandar t.om. t.ex "Köttbulle meal", "Kebabtallrik meal"

Bra fråga! Du får nog olika svar beroende på vem du frågar. För min del handlar det om att jag tycker att det många gånger låter pinsamt och fånigt, men också att jag tycker det är sorgligt att svenska språket utarmas och förlorar domäner.

Pinsamt tycker jag mitt exempel på "To go mugg" ovan är. (Resten av texten, pris etc var på svenska.) Mugg heter mug på engelska, och jag tror att man nog hellre skulle skriva "Mug to go" om man ville att det skulle låta bra. Här blandar man dålig engelska med ett svenskt ord, och det ser löjligt ut.

Man är ju lite hemmablind, men jag tror att om man föreställde sig att man var i tex Frankrike eller Ryssland, och såg skylten "To go tasse" eller "to go кружка", så förstår man hur absurt det är. Det blir också tydligt när man ser eller hör hela fraser på engelska inklämda i ett annat språk, jag tycker att det låter knasigt, särskilt när det blir lite brytning. (Och lite brytning har de flesta av oss). Man kan också föreställa sig hur det vore om vi skulle klämma in lite tyska eller franska på samma sätt som vi klämmer in engelska - varför?

Vad jag menar med utarmning är att många som klämmer in engelska gör det för att det saknas bra uttryck på svenska/det låter bättre på engelska/det är så krångligt att säga det på svenska/det låter coolare på engelska - alltså att man inte tycker att svenskan räcker till. Det tycker jag är sorgligt. Svenskan är ju underbar med sin förmåga att i flykten göra verb av ett substantiv eller skapa ett helt nytt ord med en sammansättning! (Såg förresten förslaget "förkarla" för uttrycket "mansplaining" - fyndigt och roligt!). Svenskan kan ju vara väldigt koncentrerad också - försök översätta "överträdelse beivras" eller "orka!" till engelska, det är svårt att få det snärtigt. Dessutom finns det ju ett enormt rikt lager av ord och uttryck, äldre ord, synonymer med nyansskillnader, det är bara att upptäcka.

När det gäller domänförlust, så verkar många tycka att det är helt rimligt att datatermer importeras utan anpassning - men tänk på vad man importerat hittills, som man faktiskt har anpassat. Tänk om man istället för mus, hårddisk, nätverk sade mouse, hard drive, network. De svenska termerna känns helt naturliga idag. Jag ser gärna att man fortsätter att anpassa, det som känns ovant nu kommer att kännas lika naturligt som nätverk imorgon. Jag tittar till exempel gärna på strömmad film, inte streamad.

Ett sista skäl till varför jag ogillar engelska ord och uttryck i svenska är att man hamnar i osäkerhet om hur man ska böja orden. Man kan tala om en trainee, men när man vill säga något om dem i bestämd form plural, så gör man en paus och landar i att säga "praktikanterna".

Sedan finns det ju gränser - på språkförsvaret.se finns en lista med förslag på ord att ersätta engelska ord med, många är bra, men en del är lite "too much", om du frågar mig.
http://www.språkförsvaret.se/sf/index.php?id=16

Låter verkligen köttbullemål bättre? Jag tycker inte det.

Brukar det inte heta bara "Köttbullar"? "En köttbullar beställd."

Men i "en köttbulle" det ingår väl inte dricka som i "meal" gör på McDonalds?