15- och 16-åring studerar på svenskt universitet till läkare

Dessa "barn" (läs slynglar) är ju oftast rätt så snälla, men korkade (enkelt uttryckt), Det är släktingarna till "barnen" som i regel står för hotandet...


Förr så var det i stort sett helt omöjligt att göra klart gymnasiet i förtid om man inte läste i något annat land än i Sverige, och med en anpassad studiekurs mm. Detta berodde på att närvarokraven var höga, det gick alltså inte att gå kurser i förväg hur mycket man än ville och kunde.
Okej att barn kunde börja grundskolan 1-2 år tidigare än normalt men i somliga regioner i landet var det så gott som omöjligt,
Var inte närvaron tillräckligt hög så blev det inget betyg helt enkelt. Socialdemokratin gjorde mycket jävelskap på den tiden för att genier inte kunde läsa i förtid. Det kallades nivellering... Stipendier och sådant var mycket blygsamma och futtiga.


Ja, fast den kliniska delen kommer man ju inte ifrån eftersom systemet med AT måste ju genomgås för att få ut en examen. Känner inte till om det finns alternativa vägar till examen. Okej att jag känner ju till att man har gjort skräddarsydda AT-tjänster för dem som inte har så god allmän patientkännedom och mognad. Men dem är ju bara knutna till Universitetssjukhusen. Och att man inte kan tilldela så många sådana tjänster ändå, det ska finnas handledare, ett intressant område mm. Det är bara att inse att svensk akademisk nivå är ganska så smal internationellt sett, Antalet utlysta tjänster varje år är inte så där jättemånga, och med tanke på att en genomsnittlig professor innehar titeln i cirka 20 år, så blir professuren inte utlyst så ofta.


Ja fast Macchiarinis fuskande pekar ju på forskningsverksamhetens svagheter i det att det produceras så mycket sådan "forskning" att det finns varken tid eller pengar eller andra forskare och personal att kontrollera och verifiera resultaten. Det är vanligen inte heller en så stor akademisk merit här i Sverige att testa och eventuellt falsifiera en forskingshypotes som en annan forskare har kommit fram till.

Vem kommer tex ihåg de som falsifierade von Dänikens hypoteser ?

Gissningsvis så finns det en nedre åldersgräns för att bli en färdig läkare och det torde vara 18 år eftersom man måste kunna avkräva vuxenansvar, dvs myndighetsåldern, i ett sådant yrke. Det skulle ju bli mycket problematiskt med en "omyndig läkare" som klantat till det ordentligt. Eftersom det då blir barnets förmyndare som blir juridiskt ansvarig och således går utanför Landstingets och Socialstyrelsens befogenheter att ens utreda vad som hänt utan förmyndarens inblandning.

Däremot så finns det en övre åldersgräns för att få påbörja en läkarutbildning (kanske är den 55 år, vet ej) och tanken med det är ju förstås att antalet aktiva år inte blir så många.

Nej, jag tror det är fel, det går att öka antalet platser utan att kvaliteten sjunker, Det är bara att tvinga fler docenter och annan högutbildad personal till fler schemalagda undervisningstimmar och fler lokaler...


Det gamla östblocket dvs de kommunistiska länderna kunde hålla en rätt hög utbildningsstandard trots smala ekonomiska ramar inte minst vad gäller inköp av läkemedel och utrustning.

Dessutom så tillämpade flera av de kommunistiska länderna avskrivning av studieskulden efter genomgången godkänd utbildning och några års jobbande. Vissa yrken och forskartjänster kunde få riktigt fördelaktiga tjänster med i stort sett gratis bostad mm. Fast det krävdes ju då lojalitet emot Partiet då förstås i de flesta fall.

Det är inte alltid som ett litet urval av studenter i längden är bra, eftersom återväxten av nya välutbildade blir för liten eftersom de som kan undervisa läkarstudenterna blir för få till antalet.

Om och om igen så har svenska regeringar hållt på och karva i dessa utbildningsbudgetar, tex för en 30 år skar man ner kraftigt på tandläkarutbildningen, vilket blev rätt illa ett tag efteråt.

Läkaryrket är här i Sverige ett högstatusyrke men så är det ju inte i somliga andra länder. Det finns ju somliga länder där läkare tjänar bara lite mera än tex en lärare gör. Men de har ju helt andra sjukvårdsbudgetar, och patienterna går inte till läkare med mindre än att de är nästan halvdöda. Och patienterna har heller inga större förväntningar på vårdgivaren. Tvärtom som i Sverige alltså


Ja, man kan ju undra men arbetsmarknaden för fysiker och matematiker är inte så där jättebra faktiskt, Undantaget då förstås tex Sjukhusfysiker som kan räkna på strålkanoner och liknande, och tex Civilingenjörer, Men i övrigt sä är rena matematiker och fysikers arbtesmarknad förhållandevis mycket smal i Sverige. Det finns ju inte en CERN-maskin i varje liten svensk småstad precis. Men läkaretjänst är oftast ett betydligt tryggare jobb med säkrare löneavtal, och uppräkning av lönen med tjänsteåren.


Nej, det kan krävas en hel del grupparbeten och liknande som man inte kan "tenta av"


Jo, de du anspelar på kan ju vara av Dr Houses kaliber, dvs ett snille att ställa diagnoser på ett rätt sätt. Fast dessa enbart forskarutbildade läkare blir ofta begränsade till att söka tjänster och forskaruppdrag, och anslag. En mycket osäker tillvaro med andra ord, hur mycket snille man än är. Och inte mycket pensionspoäng heller, inte mycket till sjukpenning mm. Finns det inte några pengar så blir det att köra taxi, jobba som dörrslusk, etc.

Genomgången AT anses ju vara värdefull för att kunna samarbeta kollegialt, och i en hierarki. Dessa sk forskningsläkare blir ju ibland inte riktigt erkända som "riktiga läkare" bland kollegerna.
En annan kategori av "läkare" som förr ibland undslapp AT-tjänsten var tex röntgenläkare, som ofta bara fick sitta och bedöma bilder istället för att träffa patienter. En del av dem fick så bra lön att de bara fortsatte på det spåret.

Av de svenska professorerna i medicin som finns nu så har ju tror jag alla av dem genomförd AT och har av sin arbetsgivare tvingats till rätt mycket klinisk erfarenhet och tex undervisningsplikt innan de ens kommit ifråga för att bli tilldelad en professorstjänst. Därför är de rätt uppskattade utomlands för sitt breda kunnande

I utlandet förekommer det dock i många länder "läkare" med högre befattningar som inte har så där jättestor klinisk erfarenhet i att behandla patienter direkt och ha mycket kontakt med provtagningsmomenten osv.

Egentligen borde man kräva av tex Landstingspolitiker att de hade patientkontakt och vårderfarenhet i yrket i bakgrunden innan de ens blev aktuella för att bli politiker i detta viktiga område. Idag verkar det vara som så att alla barnprogramsledare kan bli kulturministrar, halvfärdiga svetsare kan bli Statsministrar, typ...

Nja, några Dr House-typer hade jag inte i åtanke... Om de nu finns.

De jag avsåg som avslutade en forskarutbildning innan AT är ju sådana som efter disputation fortsatt med både AT och ST men då redan med en forskarutbildning i bagaget. Då är ju karriären ganska väl förberedd, och det finns öppningar för forskar-AT med kombinerat kliniskt arbete och forskning, etc. Jag har två exempel på detta i bekantskapskretsen. Så börjar du läkarutbildningen som 15-åring och inte som 18-åring och sedan disputerar är du ikapp åldersmässigt när det är dags för AT...

Att ta utgången att forska utan färdig läkarexamen (fil.dr och inte med.dr) är naturligtvis en svagare position jobbmässigt men är man duktig finns kanske intressanta jobb i läkemedelsindustrin?

Nu är väl detta lite OT men jag håller med om att det rent teoretiskt inte är en konflikt mellan utökad utbildning och kvalitet så länge du inte behöver plocka in studenter med markant sämre förutsättningar för att fylla leden. Förkunskaper är en sak, men tar man in studenter med sämre förutsättningar för att läsa ikapp vad man tappat i gymnasiet börjar utmaningarna på allvar. Då räcker det inte med fler undervisningstimmar för seniora akademiker. Just inom medicin är det inte så svårt att få seniora att undervisa, där är undervisningstimmarna så få relativt antalet tjänster att undervisning på grundutbildningen är en viktig merit i deras CV. Helt annorlunda jämfört med resten av akademin. Så en resursfråga - får man bara loss fler timmar för undervisning hittar man lärarna. Var de timmarna ska tas är en annan fråga...

Då ska man vara en riktig klåpare för att hamna där. Nej de har ett bra liv, vare man väljer den kliniska eller rena forskarbanan. Men självklart får man jobba hårt, men det gäller alla jobb nu för tiden, som är något att ha (utom möjlig i statlig tjänst, och Sveriges statliga propagandacentraler, publik service).

I grunden är det alltså inte orimligt med åldersgränser även om det är oklart hur
de skall se ut och var de skall finnas.

Hur gammal skall man vara för att specialisera sig som obducent ? Om man
upplevt mycket ont bråd död t ex i en krigszon som barn kan det kanske
vara en merit. Och då kan man vara väldigt ung.

Vissa nationaliteter har väldigt ambitiösa föräldrar och det märks ibland.

Dr House är ju utformat som en deckare men då det är diagnosen som är den man letar efter istället för efter en brottsling. Och kan väl vara rätt så informativt för den intresserade allmänheten
även om Dr Houses teams sätt att arbeta inte riktigt avspeglar verkligheten. Verkligheten kan innebära flera dagars väntan på provsvar mm, och många fler inblandade experter i hela organisationen, annars är det ju en rätt bra gjort serie som väl rätt tydligt visar att diagnos inte är så enkelt, det finns ju inga maskiner som kan tänka på det sättet.

Professor Brun, Uppsala, som var medicinare påminde om Dr House i sitt sätt att fundera, hehe...


Alltså vet jag inte om det är så lämpligt med att studenterna är omyndiga, i en del moment måste man ju kunna avkräva vuxenansvar. Det blir mycket problematiskt för utbildningsinstitutionen rent juridiskt att ha omyndiga personer om de skulle göra någon riktig dundertabbe på tex ett labb el dyl.

Nu finns det ju enstaka exempel på att i förgången tid att man skrivit ner myndighetsåldern av mycket speciella skäl. Tex de familjerna där bägge föräldrarna hastigt gått bort, och att äldsta syskonet varit 16 år och förklarats myndig just av den anledningen att det ska finnas någon med vuxenansvar, Men sådana situationer är nog åtskilliga decennier, sekler, tillbaks i tiden.


Nja, som läkemedelsindustrin jobbar idag så kan det bli ett jäkla hattande av flyttande runt i Världen och inget enkelt liv ur det perspektivet kan man säga. Läkemedelsindustrin vill ju undvika långa anställningskontrakt om de kan, och hellre anställer forskare på begränsad tid.


Jag har ju jobbat med unga kineser som var aspisar och visst var de duktiga, men rätt så bakom flötet om hur Världen runt omkring dem fungerar. Bla en som jobbade så länge i labbet att hon glömde att äta och bara en dag tuppade av. Och en annan som glömde att förnya sitt visum hos Mig-verket, dvs det kan vara svårt att ordna en skräddarsydd tillvaro åt dessa.

Gästforskare kan få svårt att få lägenhetskontrakt mm, det kan vara lätt att hamna mellan stolarna och denna sociala oro det medför kan medföra att forskningskvaliteten blir nedsatt. Pengar löser faktiskt inte allt...

Ja självklart, när det gäller utländska personer är det alltid mer osäkert, vissa är extremt vassa, de har tex ett bra utbildningssystem i Östeuropa, medan kineser kan vara llte från toppen till helt värdelösa. Oberoende om man är disputerad eller inte. Från både Indien och Kina kan man se att de kanske inte för så mycket i lön i sina hemländer, men titlar är de mer generösa med

Det har inget med socialism att göra, snarare tvärtom (se på länder i Östasien, Östeuropa och Finland som tar tillvara på talanger i matematik). Det är helt enkelt så att ingen har tagit på sig ansvaret att fixa svenska skolan.

alltsaå för fan, det finns jo en massa kurser som man kan läsa på medicinprogrammet utan att behöva se en död människa, vara med vid obduktioner,
man kan vara 16 år och läsa biologi, farmakologi och vänta tills man fyllt 18 för de svåra momenten,

Kan ju inte annat än att hålla med, i de länderna ses ju läraren som en auktoritet, och har bättre status än här i Sverige. Eftersom elever kan anmäla för kränkningar så snart de själva bevisligen inte kan någonting, så ser skolan ut som den gör
Gissar att bottnen i den svenska skolan är ännu inte nådd ???

Skulle med min yrkeserfarenhet säga att mörkertalet är lågt. Lärare har bra kontakt med varandra. Utöver det kan elever se saker och anmäla dom med. Har blivit hotad av elever själv, har nog alla lärare, dock inte av invandrare utan av nazister i mitt fall.

Klart det finns enskilda fall.. Men det är egentligen inte ett enormt problem då dom ändå inte kommer klara universitsutbildningen om dom bara fuskat.

När de kommer ut på praktik är de typ 17 år. Skitsmarta. Kan allt om njurar och lungor. Men sen kan de inte undersöka patienten för att hon berättar att hennes man nyligen dött och hon funderar på att ta livet av sig. Var har de läst hur man gör då?

Jag är hundra procent för att införa lämplighetsprov på både läkar- och sjuksköterskeprogrammet.