Citat:
Ursprungligen postat av
Vaff...
tryggt o bra!
Kan det vara så att läkarna själva inte vill ha någon konkurrens? Tjänar bättre som stafettläkare kanske?
Något konstigt måste det ju vara när man ständigt och jämt matas med att "vi har så stor läkarbrist". Enligt dig, som är i branchen, tycks det ju vara tvärt om.
Varför inte delegera vissa uppgifter till sjuksköterskorna. Höja deras löner och frigöra läkare till komplicerade uppgifter. Låta apoteken sälja fler mediciner utan recept och låta apotekarna få ett större ansvar.
Det enda som styr för läkarnas del tycks vara att bevara skrået som något exklusivt och nästan mystiskt och så pengarna förstås. Läkarna är sina egna bromsklossar. Vilket innebär att det givetvis är patienterna som får lida.
Du är förstås fri att tro vad du vill, jag har fortfarande inte träffat en sköterska eller läkare som inte skulle vilja ha några extra kollegor på arbetsplatsen. Både sköterskor och läkare tjänar bättre som stafett, vilket förstås sticker än mer i ögonen på de som faktiskt jobbar troget kvar som fast anställda med en fjärdedel av lönen. Men om pengar var den primära drivkraften så skulle vi jobba som stafett inom psyk och primärvård allihop, ändå känner jag ingen som jobbar stafett mer än sporadiskt på semesterveckor eller under en begränsad period. Sjukvårdspersonal skiljer sig inte från folk i allmänhet. Vi vill ha bra arbetsmiljö, först och främst, med bra gemenskap och trivsel på arbetsplatsen. Då blir lönen betydligt mindre viktig. I brist på god arbetsmiljö lockas förstås fler till att jobba som stafett och i vart fall få bra betalt för dålig arbetsmiljö, liksom till andra arbetsgivare och andra branscher. Eller deltidsjobb. Eller sjukskrivning (
länk).
Men visst, sjukvårdspersonal föredrar förstås att gå in i väggen eller jobba som rotlös stafett hellre än att ha god arbetsmiljö med fler kollegor och mindre arbetsbörda. Det är förstås en betydligt mer rationell förklaring än att det är den dåliga arbetsmiljön och villkoren som gör att trots att det utexamineras fler än någonsin så är det så svårt att rekrytera och behålla personal. Eftersom detta även gäller sjuksköterskor så antar jag att du hävdar att även de är giriga och protektionistiska?
Lönlöst att försöka övertala någon med läkarförakt om att problemet kanske inte är giriga läkare som hatar tanken på fler kollegor. Antagligen lika lönlöst som att övertala någon med polisförakt om att det kanske inte är polisens djupt rotade fascism och rasism som utgör problemet inom poliskåren.
Ja, vi matas med att vi har så stor läkarbrist, liksom att vi har så stor lärarbrist och så stor polisbrist... Hittar du någon gemensam nämnare? Vet inte om du läser nyheterna men "god arbetsmiljö" är inte en av dem. Det är däremot
politisk styrning, tänk på det när du väljer vem du lyssnar på. Prova att googla ordet "kris" tillsammans med de olika yrkena istället. Men visst, att öka utbildningsplatserna och sänka kraven har ju fungerat bra för skolan och polisen så varför inte för sjukvården?
Var en duktig idiot om du vill, man får det samhälle man förtjänar och man väljer vilken verklighetsbild man vill köpa.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pyramida
Åldersdiskriminering verkar vara problemet för de som är emot unga läkarstuderande.
Läkare kan vara opassande i 40-års åldern också.
Kan vara en intressant tanke, att tänka på hur man hade ställt sig om det varit så att läkarkandidater alltid hade kunnat vara, och då och då varit, 15 år och att man nu ville införa en högre åldersgräns. Hade man varit för eller mot det?
Själv tycker jag nog att mer mognad är bättre än mindre och att man kanske rent av borde ha arbetar något, eller några år, innan man får börja plugga till läkare. Som psykologer. För att kunna relatera till något annat och för att mogna. Första terminen stod jag i en källare och dissekerade döda kroppar. Vet inte om det är något 15-åringar ska göra. Eller att det är bra för förtroendet för sjukvården om omyndiga personer har tillgång till ens journaluppgifter.