Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
Minnesluckan är nog körd genom att han ganska detaljerat berättat om olycka och begravning.
Erkännande är något jag hoppas på - men tror inte han klarar det. Han vet hur vidrig gärningen är. Han vet att han kommer vara paria i sin bekantskapskrets och släkt resten av sitt liv. Den skammen kan han nog inte leva med. Det är nog den enda skam han kommer känna. OM han klarar att känna sådant.
De 'bästa' bitarna kommer han att låtsas inte komma ihåg, dels för att det är så sjukt, men också för att det är som en hemlig trofé att ta fram och återuppleva det med, minnet. Privat.
För övrigt kan han nog erkänna en del av det han överbevisas om, men han kommer att ljuga mer eller mindre om allting. Och på något sätt kommer han att få till att det delvis var hennes fel. "Hon gjorde si (eller så) och
därför tog jag fram...". "Hade hon bara (alternativt bara inte) sprattlat (eller sett så rätt ut, gått åt höger, eller vad som helst) så skulle jag... "
Jag tror han ändå kommer att försöka få det till att det var nån slags olycka och att han fick panik och sen komma med halvsanningar om bråkdelar samt hänvisa till minnesluckor. Och det är nog lika bra så, att folk slipper höra det.
MIna två cent.
Skam är intressant. Jag tror den kan omvandlas, avledas, till att istället känna sig grandios och ge intervjuer. Skriva memoarer osv.