Hur möter man sitt mörker?

För snart tio år sedan så var jag tvungen att ta itu med mitt mående. Det kom som ett paket på posten att jag höll på att gå under psykist.

Kul var det absolut inte för jag var tvungen även att kämpa för rätten att få rätt hjälp dessutom. Men tillslut när jag fick rätt hjälp så lärde jag mig att acceptera att det som varit har varit och kan inte skada mig nu. Jag kan skriva en hel bok om vad fan jag har varit med om utan att ens blinka och känna att det är jobbigt att ta upp det.

Jag vägrar leva i det som varit, det är nyttig erfarenhet. Men det är nuet som är viktigt.

Jag tänker inte skriva ut min historia för det skulle ta upp mer än jag orkar skriva nu. Men du kanske minns att du har mött mig och om du tyckte jag var vettig så kasta iväg ett pm så ska jag försöka lotsa dig så du kan ta itu med detta. För att slösa bort sitt liv på att må skit är inget jag rekommenderar alls.

Har läst dina två första inlägg. Hur möter man sitt mörker? - på sitt eget sätt skulle jag säga. Har du inga egna förslag? Du verkar ju ha åsikter. Hitta på och testa dina egna idéer ifall du tycker det verkar vara en bra idé.

Personligen så när jag anar något nytt mörker från mitt psykes ännu okända skikt så försöker jag gestalta, personifiera, symbolisera och ge liv åt dem så mycket som möjligt. Varje mörker upplever jag som unikt och därför har jag ingen bestämd metod för att bemöta dem, utan jag använder mig av min fantasi och kreativitet (även om det kan upplevas som korkat av mig personligen eller andra)

Ja, Eckhart Tolle också förstås! Den mannen är kanske vår tids Jesus, han är något helt annat. Allt som han har skrivit är bra. Jag vill nog särskilt framhålla Power of Now och En ny jord : Ditt inre syfte, men ja Lev livet fullt ut också, absolut. Men dom läste jag efter mitt fullständiga spirituella uppvaknande, man måste först ha förstått grunden tror jag innan man läser dom. Men det verkar du också ha gjort, så om du inte har läst det mesta av Tolle redan så gör det. ;-)

Det finns dessutom massor med föreläsningar på Youtube med både E.T och W.D (Dyer dog ju dock tyvärr för ett par år sedan), E.T har gjort en hel del med Oprah Winfrey också, som också finns på YT, det finns i alla fall en hel del matnyttigt där att hitta.

Arbetet med sin egen personliga utveckling är precis som att konditionsträna, det är en färskvara och det krävs kontinuitet för att bibehålla och utveckla sina förmågor. Små klipp från Youtube kan verkligen putta en tillbaka in i nuet om man känner att man tillfälligt är lite på glid i sin tillvaro.

Vad kul att du tyckte det. Jag förstår att det är svårt och läskigt, men egentligen har du ju inget val. Varför välja olycka om du kan välja lyckan?

I mitt fall så föll mitt liv samman, jag hade helt enkelt inget val mer än att förändra mig, det kan jag i efterhand vara väldigt tacksam över, jag fick liksom hjälp, jag puttades över kanten, jag hoppade inte. Dock sjönk jag tillfälligt nästan djupare än vad jag någonsin hade varit tidigare, men den jag blev efter allt det kaoset är den bästa versionen av mig själv hittills.

Det hade varit intressant att höra mer om ditt liv och dina problem.

Spontant skulle jag i alla fall säga att det inte finns några genvägar, allt handlar bara om insikter. Det handlar om att du ska komma till insikt om att du bär på en otrolig förmåga och att du har ett värde som inte kan mätas eller jämföras med andra, att du är någonting större än dina känslor, dina tankar, ditt ego och din smärtkropp. Du är du, och det är det enda du behöver i det här livet, oavsett vad som än händer.

Tyvärr går det inte att bara berätta allt för någon, det måste ju komma inifrån, man måste känna det på djupet inom sig, det handlar om att känna sanningen om sig själv, inte tro på den. Men jag hoppas att du når dit någon dag till slut, för dagarna du lever utan att älska dig själv är dagar du egentligen slösar med, och vi har bara ett mycket begränsat antal under vår tid i det här livet. Jag önskar dig lycka till hur som helst!

Hej! Uppföljning. Efter den här tråden har jag studerat tolle och hans böcker om och om igen. Det jag har inom mig har börjat lukrats upp, och jag inser nu vilket enormt ego jag burit på, tillsammans med en oerhört stor smärta.
Smärtan visste jag om för länge sedan, men att den stod i maskopi med egot hade jag inte en aning om

Jag vill tacka er för ert engagemang i tråden, jag är en bra bit på väg nu mer

Den frågan har jag ställt mig själv många gånger för jag kan (vill?) bara inte. Har snuddat vid ämnet lite flyktig i stödsamtal men bytte snabbt samtalsämne. Är proffs på att finta bort och flytta fokus. För det mörkret är så jävla obehagligt att prata om. Det gör så fruktansvärt ont. Men den mest avgörande faktorn i mitt undvikande är skamkänslorna. Dessa är så starka att jag inte ens klarar av att ta upp ämne i mina psykiatrikontakter. De som är till för att hjälpa och stötta men jag kan inte.

Men jag vill inte öppna den dörren vilket är oerhört synd då mitt självförakt sitter rotat i detta mörker. Många av mina dåliga val baseras på det. Det mörkret är definitivt vad man skulle kunna kalla roten till det onda. Men den dörren vill jag hålla stängd. För den demon som finns där bakom är jättestor och väldigt stark. Kan inte vinna den fighten. Det är visserligen inget som plågar mig på definitiv daglig basis men det beror inte på acceptans utan om uppgivenhet. Jag har kapitulerat. Det har varit mitt enda sätt att hålla saker och ting i schack. Kanske kommer jag någon gång vill öppna den dörren och möta det som finns där. Men det kommer att ta enorma mängder energi och tårar. Känns som ett heltidsprojekt. Som ett berg att bestiga.

Klart att du kan vinna den fighten! Du tror att demonen är stark, men det är den inte! Tro mig, jag vet. Den lever av din rädsla, du matar den med din rädsla. Mod är ditt vapen. I sagorna spricker trollen när de träffas av ljuset, och det är precis så det är. När du riktar strålkastaren (ditt medvetande) inåt, rakt in i mörkret kommer du att bli förvånad. Ljus finns där, och trollen spricker. På vilket sätt du går tillväga beror på vad du känner dig bekväm med. En variant är att skriva (utan censur) precis allt som dyker upp i ditt medvetande. En annan att måla, en tredje metod är att stämma träff med dig själv. Här är ett förslag:

Ordna så du sitter bekvämt och vet att du inte blir störd, du är en forskare på upptäcktsfärd. Blunda. Ta några djupa andetag, och låt spänningar lämna kroppen med varje utandning. Som djupa suckar. Hur ser det ut inom dig? Finns det någon punkt i kroppen du vill undersöka närmare. Gå in där, undersök. Vi säger att du till exempel går in i hjärnan, i din huvudvärk. Du går rakt in i den. Hur ser den ut? Grå, trasslig, färg, lukt? osv. sedan går du vidare, borrar och borrar dig djupare in. Medvetandet är ett oerhört kraftfullt verktyg.

Eller känns det som om hjärtat ska brista av sorg? Vandra in i det, undersök ... du är fri att gå på upptäcktsfärd, och det är fascinerande.

Det finns många självhjälpsböcker, en del bättre, andra sämre. Ibland blir det lite väl fantastiskt (fanatiskt), men det finns guldkorn i många av dem. Undvik böcker där det står massor om vad du inte ska känna eller göra. Värdelöst. Brandon Bays "Resan", är en av de böcker som hjälpt mig, även böcker om psykosyntes, Jungs arketyper .... Biblioteken har mängder av intressanta titlar.

Edit: Du kanske börjar gråta, och det känns som om du ska falla i bitar, men det kommer inte att ske. När du vågar gå in i mörkret, blir du befriad.

Wayne Dyer är(/var) en New Age flummare som säljer "positivt tänkande".

Du kanske vill kolla in Jordan Peterson. Han är välkänd psykolog som säger att psykiska problem hos de allra flesta av hans patienter inte beror på mental ohälsa utan på att deras liv är alldeles för komplicerade för att de ska orka med alla sina problem.

Du kan kolla in en kortare video med honom här: https://www.youtube.com/watch?v=OW_zpi2hmI4

Vad han säger är egentligen att den psykologiska verkligheten inte ska ignoreras utan måste erkännas för vad den är och det levnadsmönster som man har måste också erkännas och om det får dig att må dåligt så måste det förändras. Alltså om du gör något som får dig att må dåligt så måste du sluta göra det som får dig att må dåligt.

Just det där att rikta ljuset (fokus) mot det jobbiga blir i min värld att släppa loss allt det negativa. Att låta alla skuldkänslor, äckelkänslor och självhat flöda fritt. Att förtränga och lägga locket på ordentligt mellan varven känns om möjligt lite tryggare. Mer hanterbart.

Som den negaholist jag är kan jag inte heller låta bli att undra över om allt alltid blir så mycket bättre om man pratar om det och mer aktivt bearbetar. Jag måste hushålla med den lilla mentala ork jag har. Känns som om mitt mörker kräver bearbetning på heltid.

Genom att rikta ljuset (fokus) mot det jobbiga, löses det upp. Det flödar inte fritt och äter upp dig, det förlorar sin makt över dig. Jag tror att din, som du beskriver, lilla mentala ork är just liten för att du lägger locket på för att inte minsta glimt ska skymta fram ur mörkret. Det dränerar din kraft, att pressa undan en del av dig själv. Ditt inre är också du, varför förneka den delen? Du vet vad du behöver göra för att befria dig från rädslan, nämligen möta den.

Vem har sagt att du ska "prata" om det? Du ägnar dig åt ditt mörker den tid och på det sätt du känner dig bekväm med, på det sätt du själv väljer. Exempelvis femton minuter, fine. Välkommen mörker. Därefter semester till nästa dag, samma tid. Börjar tankar härja runt säger du bara till dig själv att du får vänta till kl.19 nästa dag.

Testa och se vad som händer. Var det inget för dig, ingen skada skedd. Du kommer att överleva.

Edit: Ta det som ett unikt tillfälle att forska i en människas inre.

Okej. Tack för infon. Det är alltså ett faktum och inte din subjektiva åsikt? Det låter väldigt snarlikt en åsikt i alla fall, och när vi ändå är inne på ämnet "irrelevanta åsikter framdragna ur arslet som ingen bryr sig om i den här tråden", så kan jag passa på att säga att Rom är väldigt fint att besöka i oktober, du kan flyga dit smidigt från Kastrup. Bara så du vet.