Hur möter man sitt mörker?

Kul att höra! Och ingen fara. Glöm inte att det är din egen förtjänst, andra kan hjälpa en att hitta rätt verktyg och guida en i rätt riktning, men bara du kan komma till insikt om dig själv.

Lycka till och kämpa på.

Jag gick min väg helt ensam och är lycklig i dag.

1. På kvällen bad jag om drömmar, som skulle vägleda mig.

Eftersom jag inte hade en aning om vad som fanns 'inuti', tänkte jag att att drömmarna vägleder i rätt takt.

2. Köpte en drömbok

När drömmarna började komma, funderade jag länge vad de betyder och behövde därför en drömbok.


Drömtaktiken var bäst för mig, eftersom jag visste att alla onda saker är gömda bakom illusioner och att mitt undermedvetande styrde drömmarna.

Den tiden var nästan den bästa tiden i mitt liv. Att fundera på morgonen vad drömmen försöker berätta, att lära sig att tolka drömmar och att få upplevelser om att ha förstått något viktigt.

Det ledde till att man började under dagen fatta väldigt djupa insikter om sig själv och ville gå djupare och djupare.

Dom värsta sakerna kom sist och jag grät i timmar tills jag till slut gav förlåtelse åt mig själv.

Drömmarna - att man ber om drömmar - ledde till det, att ljuset gick till mörkret och upplyste alla saker. Det var tryggt och man behövde inte vara rädd.

Psykologer kan inte gå in i dig själv och samtidigt ge ljus, dom har deras eget mörker.

Ber du om vägledning genom drömmarna, då vet du att du är i de bästa händerna. Det går i din egen takt, med oändligt tålamod och oändlig kärlek.

Kärleken var den viktigaste, att känna sig 'älskad' samtidigt som mörkret upplystes. Ingen anklagar eller beskyller, endast älskar dig precis som du är.

Berätta inte åt någon annan. Den enda som kan ge dig förlåtelse är du själv. Det är den svåraste saken, att förlåta sig själv, eftersom alla synderna är redan förlåtna.

Alla har en skugga, så ingen kan sätta sig över dig.

Men det är en otrolig resa, en resa man aldrig glömmer och en resa som ger inre lycka och harmoni.

Och det är inte bara onda saker, det är en massa otroliga saker du finner i dig själv. Det lönar sig verkligen, eftersom vi har så mycket gott i oss själva, gott som vi har glömt totalt.

Intressant tråd. Jag instämmer i vad andra skriver om att rikta ljuset där det är mörkast. Det är nog min livs största lärdom: att aldrig undvika jobbiga tankar eller känslor, för faktumet att det känns jobbigt är den bästa kompassen för var man behöver gräva. Det funkar t.o.m på ångest, senast jag hade ohanterbar ångest visste jag inte var jag skulle ta vägen. Inte förrän jag vågade känna känslan, känna var den satt, hur den kändes, så försvann den. Och när känslan försvann så vågade jag konfrontera vad som gav upphov till ångesten, helt odramatiskt.

Men det är något jag inte riktigt hänger med på. Några skriver sig ha en dörr som de håller stängd, locket på och låtsas som ingenting. På ett sätt förstår jag konceptuellt att om man har för mycket bagage så blir det svårt att ta itu med utan att allting bara rämnar samtidigt. Men å andra sidan så förstår jag inte hur ni vet var ni har denna dörren. För mig är det jättesvårt att veta var man ska leta och det är uteslutande i brytningen mellan min egen och andras syn på mig som jag kommit till insikter och gjort framsteg.

På vissa sätt känner jag mig som en ny person efter att ha haft ett smärre uppvaknande (vad jag egentligen vaknade upp från eller vaknade upp till vet jag fortfarande inte) men jag känner fortfarande jag har en massa issues som jag inte vet hur jag ska hantera eller var jag riktigt ska leta. Det känns som att jag bara går och väntar på att jag i brytningen mellan min och andras syn på mig ska upptäcka sådana grejer. Senast var det för två månader sen och det var en ytligt bekant som utan att förstå det fick mig att komma till en insikt som fick mig att se de senaste fyra åren av mitt liv ur ett annat perspektiv.

Är det jag som missuppfattar någonting? Jag hade mer än gärna öppnat sådana dörrar, men det kanske är för att jag redan hanterat mitt gamla berg av mörker och issues som jag klarar att hantera det? Det känns som den enda vägen framåt.

Möt mörkret med öppna ögon. Och ljuset ska öppna sig.