Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Åklagaren har inte undandragit sig något ambassadförhör, det är din tolkning. Däremot har åklagaren valt att välja bort ambassadförhör av flera olika skäl. Sen är det så att då tiden går så förändras balansen och till slut återstår ändå endast valet att hålla förhör på ambassaden, trots dålig kvalitet och trots dåliga förutsättningar kring att väcka åtal och hålla rättegång i hans utevaro, om detta ens är lagligt/möjligt.
Det är som om man glömmer bort att förhöret är
en rättighet om den misstänkte har, inte en rättegång. Den misstänkte ska helt enkelt ha rätten att komma till tals, i närvaro av en kunnig advokat som kan ge honom råd under förhöret och dessutom övervaka att allt sker på ett rättssäkert sätt, bevaka den misstänktes intressen helt enkelt.
Du och Marianne har fixerat er helt vid det vilseledande begreppet "förhörskvalitet" som om förhöret var till för att sätta dit den misstänkte som mycket väl kan vara oskyldig. Förhöret är minst lika mycket till för den misstänkte. Det är inte tänkt att en misstänkt ska pekas ut som misstänkt år efter år utan att ens ha en chans att komma till tals under adekvata former, vilket i detta fall borde ha inneburit förhör i UK (helst tidigare)med lämplig advokat närvarande för att bevaka den misstänktes intressen, och då inte minst hans rättssäkerhet.
Istället har Marianne hållit den misstänkte misstänkt och häktad utan att ge honom chansen att uttala sig.
Citat:
Med facit på hand var det rätt att hålla emot och gå på EAW och förhör i Sverige, med möjlighet att väcka åtal och hålla rättegång i Sverige. För det vi har idag är:
- Ett tämligen värdelöst förhör, gissningsvis (ingen av oss vet exakt hur det gick till och utkomsten av det).
- JA vägrar med stöd av bananrepublik att ta emot delgivning av misstanke, vilket lagligen omöjliggör väckande av åtal.
Återigen nej, för förhöret är en rättighet som den misstänkte har, att få möjligheten att ge sin version utan att utsättas för olämpliga påtryckningar.
Marianne har totalt svikit sin misstänkte. Det är ju hennes plikt att vara neutral och bedriva förundersökningen på ett hänsynsfullt sätt, med respekt för den misstänkte som ju ska betraktas som oskyldig trots misstankarna Marianne fabulerat ihop mot honom. Trots att Marianne bara får driva förundersökningen så länge hon tror hon har chans att få den misstänkte fälld i domstol, så har hon samtidigt kravet på sig att förhålla sig neutral och betrakta den misstänkte som oskyldig tills dess att en domstol dömt honom, och även då har han möjlighet att överklaga och få upprättelse.
Citat:
Jag tolkar uttalandena från åklagaren i samband med att förundersökningen lades ner som att åklagaren har bevis nog för att väcka åtal och att så skulle ha skett om det hade varit möjligt att delge misstanke.
Det är nog det hon vill låta påskina genom sina hala och manipulativa formuleringar. Känn dig grundlurad.
Citat:
Följande alternativ finns nu, de mest troliga först.
1. JA inväntar preskription av våldtäkten 2020, bägge kvinnorna rättslösa
Kvinnorna hade rätt att göra en anmälan (förutsatt att det inte var en illvillig falskanmälan) och ingen hindrade dem. På den punkten är de
inte rättslösa.
Förutsatt att polis eller åklagare väljer att starta en förundersökning kan man säga att de har rätt att få saken utredd på ett adekvat sätt. Detta gjorde Finné tills dess att hon fann skäl att lägga ner. I detta skede är kvinnorna
inte heller
rättslösa. Ingen har anmält Finné för tjänstefel.
Kvinnorna blev informerade om att det fanns möjlighet att begära överprövning. Det är för mig oklart exakt vem som begärde överprövning, Borgström eller måslägarna, men det spelar mindre roll. I detta skede är kvinnorna
inte heller
rättslösa.
Marianne återupptog förundersökningen, gjorde sig själv till förundersökningledare, och började sen förundersöka. Detta gör
knappast kvinnorna
rättslösa.
Vad kan kvinnorna förvänta sig av en förundersökning? Att åklagaren efter eget huvud tar beslut om hur den ska bedrivas. Det är inte målsägarna som bedriver förundersökningen, det vore avigt eftersom de är part i målet (s. a. s.) och knappast neutrala. Kan målsägarna och deras biträden ta över och dirigera Marianne och betämma hur den förhoppningsvis neutrala förundersökningsledaren ska bedriva utredningen? Det vore avigt. De bör kunna anmäla henne om de inte är nöjda med hennes arbete, men i övrigt kan de liksom inte ta över och bestämma över Marianne.
Man kan tycka att de gjorts rättslösa av Mariannes sätt att bedriva förundersökningen, så att den hann gå till preskription innan den misstänkte ens förhördes, men de har mig veterligt inte kritiserat Marianne eller anmält henne, något Borgström borde ha varit redo att assistera med och informera om möjligheten till.
Den misstänkte har själv ingen makt att driva förundersökningen, så det är fel att anklaga honom. Han är en privatperson, inte en myndighetschef som Marianne. Det är fel att anklaga honom.
Har kvinnorna gjorts rättslösa så har de inte försökt anmäla någon för tjänstefel.
Varför tar inte deras målsägandebiträden och hjälper dem med det?
De har ingen rätt att "få upprättelse i svensk domstol". De har rätt att få saken utredd så länge en åklagare tycker det är värt att bedriva en förundersökning. Och det har de väl fått, vilket lett till
dubbel nedläggning av fallet. De är alltså inte alls "rättslösa". Tvärtom har det slösat något alldeles otroligt med pengar för att
med dubbel säkerhet konstatera att detta är ett nedläggningsfall, något många för länge sen insåg.
Att kvinnorna sedan har svårt att acceptera detta betyder
inte att de är "
rättslösa". De har fått saken utredd av den präktiga svenska rättssystemet. Vad mer kan de begära?
Vad mer kan de begära?