Citat:
Ursprungligen postat av
Heliarchos
Din världsbild är starkt panteistisk. Du utser universum som gud och resonerar därifrån.
Vad menar du med "ego"? Menar du självkänsla, självmedvetande eller falskt medvetande? Som det verkar så definierar du ego som ett derivat från din panteistiska åskådning om att egot är en illusion av att vara separat från universum som är "urmodern" för ditt ego och därav följer att eftersom universum är den "högsta sanningen" så är upplysning detsamma som att förenas med universum igen. Som den vanliga metaforen man brukar höra från diverse asiatiska panteistiska religioner att egot är som en droppe vatten som upplöses i havet.
Problemen är dock väldigt många. Till att börja med hur ska man meningsfullt kunna prata om ett medvetande som saknar självmedvetande? Alltså som inte har någon inre uppfattning om vem eller vad det är? Hur ska ett medvetande kunna existera samtidigt som det är helt i avsaknad av någon medvetenhet om att vara "någonting"? Har du hört talas om spegeltestet? Man ställer en spegel framför djur och studerar hur de reagerar. En del djur som har en lägre medvetandegrad tror att det är ett annat djur i spegeln medan djur med högre medvetande uppfattar att de ser sig själva. Människan uppfattar såklart direkt att hon ser sig själv. Vi kan utifrån detta test enkelt förstå att ett högre medvetande är mer självmedvetet än ett lägre medvetande. Om vi alltså skulle göra som du säger och försöka utplåna självkänslan eller självmedvetandet (då det enligt din världsåskådning är en illusion som förhindrar upplysning) då vore det faktiskt att sträva efter att gå tillbaka i utvecklingen till lägre medvetandestadier.
Din panteism innebär också att den högsta nivån av medvetande är ett tillstånd utan några som helst distinktioner. När du likställer död materia med den högsta kända formen av medvetande då förnekar du distinktioner som en väg till att lära sig att förstå och tolka tillvaron. Men föreställ dig en människa som inte klarar av att göra distinktioner och jämför denne med någon som kan göra distinktioner, vilken av dem skulle vara mer i behärskning av sitt tankeliv och troligtvis också mer medveten än den andre? Vem skulle troligen vara bättre rustad för att klara sig i livet? Vem skulle verka mer upplyst?
När du skriver att universum är medvetet om sin egen existens då vet jag att du är förvirrad, för till att börja med så gör du ingen åtskillnad mellan vad som är medvetande och inte, för din världsbild tillåter inga fundamentala distinktioner och sedan påstår du att allt är medvetet.
Men det allvarligaste problemet med denna åskådning är att ifall det högsta tillståndet är att förenas med universum då är självmord en självklar lösning. Varför leva om ditt liv ändå bara är en ond illusion?
Panteismen är en falsk doktrin som i slutändan framställer självmord som en lösning på livets alla problem. Jag rekommenderar dig att starkt ifrågasätta dina ståndpunkter och studera någon av de monoteistiska åskådningarna istället.
Ego
Illusionen att man inte är universum och består utav universum - Ego är ingenting negativt
Till att börja med hur ska man meningsfullt kunna prata om ett medvetande som saknar självmedvetande?
Jag menar inte "gud" i den bemärkelsen du tror jag menar. När jag säger gud/allmedvetande, menar jag bara på universums struktur och grundlagar.
Det finns inte så mycket meningsfullt att diskutera om det.
Tänk dig att du är ett medvetande som vet allting, du är grundstrukturen i universum - alla naturlagar - anledningen till att universum imploderar och expanderar - anledningen till att världen är ett multiversum - du är strukturen - du kan inte tänka på något, eftersom att du är allting och redan vet allting inom allt som finns - tankar kan inte existera i det stadiet - det är mer som en känsla. Det är mer en känsla - där du har full förståelse för världens cyklar och världens naturlagar- du bara är dom
....Vem skulle troligen vara bättre rustad för att klara sig i livet? Vem skulle verka mer upplyst?
Båda är en del av universum som ett matematiskt komplext tal och kan inte existera utan varandra.
Att vara upplyst är ingenting som man strävar efter - ens ego är vad som tillåter universum att undersöka sig själv på nytt - i oändlighet. Upplysningen är en väg som vissa väljer och som även tillges vid återuppfödelse / död i form utav psykadelisk turbulens- för att maximera upplevelsen av att ha haft ett ego. När tiden närmar sitt slut så får man svaren man alltid undrat efter - eller om man söker svaren självmant.
Man får även psykadelisk turbulens vid trauma - eller då egot är så pass skadat att man lever i misär.
Men det allvarligaste problemet med denna åskådning är att ifall det högsta tillståndet är att förenas med universum då är självmord en självklar lösning. Varför leva om ditt liv ändå bara är en ond illusion?
Högsta tillståndet är inte speciellt eftertraktat. Det är egot som tillåter oss att utforska detta fantastiska univerusm/oss själva, om-om-om igen i all oändlighet. Egot är anledningen till att vi aldrig kommer tröttna på universum trots att vi lever för alltid - universum är ett typ av ett spel vi spelar med oss själva.
Den högsta strävan i livet är följande;
Att utnyttja människor utan att dom själva förstår det, för att sedan använda resurserna som det generar till att sprida så mycket glädje till så många organismer/människor du kan - med så lite energi som möjligt.
Att veta om att jag kommer leva för alltid ger mig också lugn i kroppen.
Jag behandlar andra människor som jag vil bli behandlad själv - Då jag anser dom vara mig själv.
--
Jag önskar inte att jag hade en annan världssyn, då det ger mig och mina kära otroligt mycket.
Jag ska kolla upp begreppet "monoteistisk" och undersöka saken, men jag är övertygad om mina uppenbarelser - Säger inte att dom är sanningen, bara sanningen ifrån det psykadeliska -
Är det psykadeliska sant? Det kommer jag aldrig få veta.
Alla tar sin egna väg i livet och du får tro vad du vill om universum, det har jag inget emot - i slutändan har vi alla flummiga ideer.
Mvh